Citat:
Detta tyckte jag var helt självklart. Men jag undrar om Hanna under hennes 7 år som barnlös ens läst på om sånt här. Jag tänker att om man längtar så mycket efter barn så länge att man då är intresserad och läser på om hur barn och föräldraskap fungerar Men som du säger så känns det som att hon aldrig reflekterar över någonting. Och i slutändan går det ut över barnet..
Läste just en text av en författare som skriver mycket om respektfullt föräldraskap och tycker hon har flera poänger som jag tänker att Hanna skulle kunna ta inspiration av:
”Föräldrars uppgift är att fatta beslut som tar hänsyn till barns behov. Men barn har inte alltid koll på vad de behöver. Däremot har de nästan alltid koll på vad de har lust med. Därför kan beslutet att servera en fullkornsmacka och mjölk till kvällsmat – baserat på antagandet att barnet behöver näringsriktig mat – mötas med både gråt och protester. För barnet hade lust att äta godis och dricka läsk.
(…) En förälder som antar att det går att resonera med ett litet barn och en förälder som tror att bara man är respektfull så är barnen nöjda riskerar uppleva just frustration. Gång på gång. Ackumulerad frustration försvinner sällan av sig själv. Den har en jobbig tendens att ta sig uttryck i form av ilska, irritation och bitterhet, ofta gentemot frustrationsobjektet – i det här fallet barnet. (…) Att vara ledare betyder inte bara att du har makt, utan också att du i vissa situationer bör använda den. Det betyder att du måste anpassa ditt sätt att vara efter barnens förutsättningar och förmågor. Och det betyder att du, när barnen är små, bär hela ansvaret för relationens kvalitet och för att familjens medlemmar får vad de behöver. (…) Och om barnet skriker för att hon inte får godis? Det är okej att säga nej! Det är till och med nödvändigt att säga nej ibland. (…) Att vara en respektfullt ledare är inte att acceptera allt barnen gör och ge dem allt de efterfrågar. Att vara en respektfull ledare är respektera barnen även när de gör sådant du inte accepterar och ber om sådant de inte behöver. ”
Det finns så himla mycket bra böcker och texter och poddar att ta del av om föräldraskap – och jag är nyfiken på Hannas tankar om föräldraskap och vilken typ av förälder hon strävar efter att vara. Av de glimtar vi får upplever jag det som att hon inte reflekterar så mycket utan bara gör. Och det kan funka ibland men vissa fundamentala saker om barns utveckling och åldersadekvata förmågor kan nog ändå vara bra att ha lite pejl på.
”Föräldrars uppgift är att fatta beslut som tar hänsyn till barns behov. Men barn har inte alltid koll på vad de behöver. Däremot har de nästan alltid koll på vad de har lust med. Därför kan beslutet att servera en fullkornsmacka och mjölk till kvällsmat – baserat på antagandet att barnet behöver näringsriktig mat – mötas med både gråt och protester. För barnet hade lust att äta godis och dricka läsk.
(…) En förälder som antar att det går att resonera med ett litet barn och en förälder som tror att bara man är respektfull så är barnen nöjda riskerar uppleva just frustration. Gång på gång. Ackumulerad frustration försvinner sällan av sig själv. Den har en jobbig tendens att ta sig uttryck i form av ilska, irritation och bitterhet, ofta gentemot frustrationsobjektet – i det här fallet barnet. (…) Att vara ledare betyder inte bara att du har makt, utan också att du i vissa situationer bör använda den. Det betyder att du måste anpassa ditt sätt att vara efter barnens förutsättningar och förmågor. Och det betyder att du, när barnen är små, bär hela ansvaret för relationens kvalitet och för att familjens medlemmar får vad de behöver. (…) Och om barnet skriker för att hon inte får godis? Det är okej att säga nej! Det är till och med nödvändigt att säga nej ibland. (…) Att vara en respektfullt ledare är inte att acceptera allt barnen gör och ge dem allt de efterfrågar. Att vara en respektfull ledare är respektera barnen även när de gör sådant du inte accepterar och ber om sådant de inte behöver. ”
Det finns så himla mycket bra böcker och texter och poddar att ta del av om föräldraskap – och jag är nyfiken på Hannas tankar om föräldraskap och vilken typ av förälder hon strävar efter att vara. Av de glimtar vi får upplever jag det som att hon inte reflekterar så mycket utan bara gör. Och det kan funka ibland men vissa fundamentala saker om barns utveckling och åldersadekvata förmågor kan nog ändå vara bra att ha lite pejl på.
