Hur är människor som är intresserad av personlig utveckling?

Jo jag förstår vad du menar, och det handlar ju om ens ego och ens egen relation till sitt egna ego.
Egot kan naturligtvis lura personer att tro att de inte är egodrivna.
Personligen så anser jag att folk mycket väl kan skapa en hälsosam relation till sitt själv utan personlig utveckling. Men de som väljer personlig utveckling som verktyg och lär sig självdistans, att egot är vad det är och att man ser sitt eget ego på ett objektivt sätt och vet vad som triggar en själv så att man kan använda sitt ego till sin fördel, är bara bra och det är en ganska kul resa tycker jag själv.

Men nu är jag en person som strävar efter frihet i allra högsta mån i alla delar av livet och på det sättet är jag extrem.
Men alla har sitt sätt att leva på och huvudsaken är att man själv är nöjd med hur man lever.

Kanske beskriver mig ganska bra. Försöker ständigt att hålla mig uppdaterad inom olika områden jag är intresserad av, jag tar gärna emot konstruktiv kritik även språket, hur jag uttalar saker, övar gärna min verbala förmåga, lyssnar ofta på poddar som handlar om hälsa, hjärnforskare och träning där jag kan plocka saker ifrån som jag kan implementera i min vardag. När jag lägger mig för att sova kan jag köra stavningstävling i huvudet där jag försöker öva på hur ord stavas. Kör ofta kallbad och bastar mycket för att denna hjärnforskare talar om fördelarna.

Försöker alltid hitta fel i det jag gör vilket leder till att jag får mani för saker jag ska göra, jag blir dock aldrig nöjd med resultatet. Jag kan inte göra saker halvdant, det blir all in tills jag nästan svimmar eller blöder näsblod.

Sedan blir det för mycket ibland och då skiter jag i allt. Det hela är grundat i barndomen har jag kommit fram till när jag har reflekterat på det hela, där jag kände mig i vägen och blev uppskattad eller fick kärlek baserat på min prestation, det var inte ovillkorligt.

Men det grundar sig i mycket negativt. Men på ett vis ger det mig ett syfte, för jag är en sådan som inte är en livsnjutare. Förutom om jag får i mig 2-3 öl, då är jag nöjd med hela tillvaron. Men jag dricker i princip aldrig.

Med andra ord, älska era barn ovillkorligt, inte baserat på hur de presterar.

Det är sådana människor som behöver en coach för att ge sig ut på en joggingtur...

Så funkar världen. Hade en kollega som alltid snackade diet, kalorier, fasta. Givetvis en tjockis som aldrig gick ner i vikt.

De försöker lyfta sig själva genom att inbilla andra att de måste höja sig. I djurlivet kallas dem snyltare/parasiter

Tyvärr handlar det nästan alltid om flummare med bekräftelsebehov när någon börjar prata om "personlig utveckling". Jag hade undvikit såna människor.

Spana in karaktären Peggy Blomquist i säsong 2 av Fargo, så får du se ett kul exempel på en sådan person.
"wants to take a $500 Lifespring course in "self-actualization" (which is implied to be a scam) so she can better herself." https://en.wikipedia.org/wiki/Peggy_Blumquist

Överdrivet intresserade av dom lättsmälta och okomplicerade delarna av populärpsykologi. Ger dom något att hänga upp sin liv på. Lite som leap of faith, fast för personer som tror dom inte är religiösa, utan bara lite skönt flummiga eller duktigt vetenskapsbesatta.

Det sjuka, ur ett svenskt perspektiv, är att sådana där personlig-utveckling-predikanter hyrts in av sjukvård(skattebetalarnas pengar..) och alla möjliga grupper. Undrar om mer eller mindre alla har något slags frikyrkligt i sig, som transformerats över till intresse för föreläsningar från personliga utvecklare eller livsvägledare och liknande trams.

Även ungdomliga högernationalister verkar ju likna denna personlighetstyp med sitt "självförbättring" "disciplin".

Vi utvecklas ju alla hela tiden så länge vi lever eftersom det inte går att leva utan att komma framåt. Man kan inte jobba på samma jobb varje dag till pensionen oftast eftersom företaget lägger ner, byter chef och med honom inriktning os.v. nuförtiden, kanske går ens relation i kras eller förändras, man kanske behöver flytta o.s.v. Man möter ständigt nya livsscenarion som utvecklar en, jag tror inte det är möjligt att stå still, t.o.m. en ny hobby är att utvecklas och lära sig något nytt.

Skulle man mot all förmodan stå helt still, skulle man även sluta utvecklas och hjärnan och själen är i behov av utveckling.

Vi slutar ju inte växa för att vi blir vuxna utan sedan kommer ålderdomen och med den annan utveckling. Livet står aldrig stilla och det ska det ej heller göra.