Ingen motivation, glädje och känner mig ganska nedstämd utan orsaker

Jag har till och från känt mig ganska nedstämd från perioder till perioder men i år har det blivit värre. Jag känner ingen glädje av nånting numera. Det verkar som jag har hög tolerans mot allt numera precis som när en knarkare måste ta stora doser för att känna samma effekt.

Jag saknar ingenting i mitt liv just nu som skulle vara orsaken. Jag har tänkt ut allt och till o med suttit med papper o penna för att komma på några bakomliggande orsaker. Det enda jag kommer på som skulle göra mig glad för stunden är kanske mer dra in mer pengar i månaden eller att jag hade ett förhållande men som sagt det är ju tillfälliga lösningar.

Förut kunde jag unna mig med gå ut på helger o ha lite kul och längtade till få dra till gymmet eller jobba med det jag jobbar med, numera känner jag att inget av det ger mig något eller glädje eller motiverad. Jag jobbar hemifrån, jag är i princip hemma 90% av min tid.

Jag har dessutom börjat känna mig ovanligt svag på gymmet, och kan somna om och om igen utan känna mig riktig utvilad trots att jag äter väldigt nyttigt och försöker sova ordentligt. Tar all nödvändig kosttillskott.

Det är jobbigt att tänka på det har blivit värre speciellt de senaste månaden o känner mig hopplös, vet inte vart jag ska vända mig till.

Det enda jag skulle sätta finger på är att min hjärna producerar för lite dopaminer och serotonin nivåer. Och antidepressiva är heller inget för mig.

antidepp var inget för mig heller. trodde jag. jag slösade bort måååånga år i onödan. jag bara säger. du är deprimerad

Välkommen till vuxenlivet. Klipp gräs och försök fly från livet tills du dör.

Nu låter det kanske som jag skämtar men är trött på att beskriva hela orsak-verkan och vetenskapliga stödet för det jag skriver så kommer bara skriva vad du ska göra:

1. Börja skriva en tacksamhetsdagbok varje dag, gärna på kvällen innan du lägger dig.
2. Se till att gå upp och lägga dig vid samma tid varje dag och se till att du har en lucka på minst 7.5 h.
3. Gå ut och promenera på morgonen och se till att du får ljus på dig. Det fungerar inte genom fönster. Gör gärna detta under dagen och på kvällen också men det är extra viktigt på morgonen.
4. Sluta med porr, dator/tv-spel och sociala medier helt. Sitt inte på flashback.

Börja med två grejer och lägg till resten när det är en vana. Efter ett par månader lär du vara glad igen.

Vad menar du med tacksamhetsdagbok? Vad skriver man där exakt?

Ska börja med lägga mig o vakna samma dag o ta morgon promenader.

Funderar på ta bort Instagram då jag scrollar för mycket på reels. Tänker även ta paus från tinder.

I början av 1900-talet förskrevs kokain mot depresseion och nedstämdhet, kan det vara något?

Livet är en berg och dalbana bestående av toppar och dalar, 99% av livet är trots allt transport och allt annat än fantastiskt, att deppa ner sig för det som är naturligt för alla är bara slöseri med tid, alla känner så här och går igenom det här!

Boka en resa och spara till den, köp en gitarr eller ett kul tv-spel, börja sjung i en kyrkokör, går att få spänning och glädje i vardagen bara man är öppen och villig att prova nya saker.

Jag jobbade hemma till 100% under en period för ett tag sedan, och jag upptäckte ganska snabbt att det inte var någonting för mig, jag tappade det sociala och surret vid kaffeautomaten, man blir fan lite lappsjuk av sitta hemma och fjöla på "teams", jag började ändå försöka gå ut och käka frukost på hotell, åka en station med bussen, bara för och känna att man inte var totalisolerad, det kan var värt och se över om 2-3 dagar i veckan på kontoret kanske skulle passa dig?

Välkommen till vuxenlivet. Det låter som du köpt KBT-logiken, det som e ett synligt bevis på att du borde vara lycklig e synonymt med att vara lycklig, e du ej lycklig har du ngt fel i huvet; du förstår, allt e en effekt av vårt beteende!

Syns det inte, finns det inte (svenskt talesätt), o tvärtom syns det finns det.

Du har nåra alternativ: 1. Gå till psyket, gå KBT, förvärva fler mätbara faktorer som visar du e lycklig, bli ej lycklig, fortsätt tills du drivs till självmord. 2. Fundera mer på varför du ej e lycklig, trots mätbara faktorer som visar du borde vara lycklig, tror du skäl finns kasta upp nåra hundra tuss på riktig terapi privat. 3. Analysera det ej, läs ej på om signalsubstanser, köp ej konceptet ”psykisk hälsa”, det du beskriver e ksk ej patologiskt då du klarar o leva trots depp, o att va depp e ej ngt onormalt.

Otrolig vishet där!
Gräsklippning är fan i mig lösningen på depression

Nej, men det är en del av livet för många av oss. Sluta va så jävla söndercurlad och kom in i det riktiga livet. Vem fan har påstått att man ska må bra!

Du ska skriva ner exakt allt som är positivt och bra. Vad personen menar vet jag inte direkt men det har gjort underverk för mig att jag i perioder suttit mig ner och skriva om allt jag upplever som bra. Med mitt liv. Mitt hem. Min kropp. Min hälsa. Min person. Andra människor. Vad andra människor inneburit för mig osv.

Någon skrev även det näst bästa nämligen att det är en illusion av att man inte behöver medicinsk behandling och att man en dag kan inse att man kastat bort år eller större delen av sitt liv genom att inte äta något alls. Läkemedel kan vara ett verktyg medan du arbetar med dig själv på andra vis.

Har alltid trott att TS är äldre.

Du har ju motivation, det är bara att nästan inte känns lönt längre. När man blir äldre är det meningen att man inte ska ta så mycket risker, därför minskar nyfikenheten och lekfullheten. Håller man inte igång med ens intressen så försvinner dem, gör man roligt i överflöd försvinner det också. Lägg det roliga på en jämn nivå så det håller. Sluta tidigt så att du inte blir helt mätt, då kommer motivationen finnas kvar.