Ge mig pepp

5 maj hamnade jag på sjukhus efter överdos tabletter
Allt bara rasade
Var 11 dagar på sjukhus
Kommer hem
Kan inte behålla mina hästar för jag orkar inte nu varken ekonomiskt eller fysiskt efter detta kroppen har ingen ork
Min hund fick avlivas fick stroke. Men jag har 2 till.

Men nu sitter jag här som en jävla zombie
Jag har 2 hundar så jag går ut
Jag har en katt
Jag har ett hus med en stor trädgård
Jag handlar
Diskar
Åker på hundutställning
Försöker göra saker
Stödar
Tvättar

Men jag saknar att vara runt hästarna

Jag är sjukskriven heltid för självmordstankarna försvinner inte

Jag har som sagt blivit svag i hela kroppen efter självmordsförsöket

Jag har yrsel svimningsanfall orkeslös svettas som en gris sover max 4 timmar om dagen
Äter ecitalopram
Duloxetin Alvedon och ipren

Jag har fysiska problem sedan innan med helt paj knän och efter sjukhuset fick jag myalgia parastetica så jag har ingen känsel i mitt ena ben fast det samtidigt känns som det brinner
Jag haltade innan men nu går jag svindåligt

Jag har världens lataste barn. Hjälper inte till med något. Nu har en flyttat och en ska flytta.

Kvar blir jag och en flicka med diagnos som inte varit i skolan på snart 4 år. Katastrof.
Men Skolinspektionens beslut är hela tiden att skolan ej gör det dom ska.

Jag känner att jag kämpar och kämpar för alla andra men ingen kämpar för mig.

Jag blev erbjuden ett jobb med hästar utomlands men tror ej att jag klarar av det. Tänk om jag får yrsel och svimningsanfall i sulkyn. Jobbar man med hästar måste man ju vara på tårna.
Jag har hållit på med hästarna hela livet.

Jag försöker hitta något annat som ger mig lika mycket tillfredsställelse som hästarna alltid gjort

Men inte.

Kanske är jag bara gnällig och mår dåligt.

Men jag saknar verkligen hästarna...

5 maj hamnade jag på sjukhus efter överdos tabletter
Allt bara rasade
Var 11 dagar på sjukhus
Kommer hem
Kan inte behålla mina hästar för jag orkar inte nu varken ekonomiskt eller fysiskt efter detta kroppen har ingen ork
Min hund fick avlivas fick stroke. Men jag har 2 till.

Men nu sitter jag här som en jävla zombie
Jag har 2 hundar så jag går ut
Jag har en katt
Jag har ett hus med en stor trädgård
Jag handlar
Diskar
Åker på hundutställning
Försöker göra saker
Stödar
Tvättar

Men jag saknar att vara runt hästarna

Jag är sjukskriven heltid för självmordstankarna försvinner inte

Jag har som sagt blivit svag i hela kroppen efter självmordsförsöket

Jag har yrsel svimningsanfall orkeslös svettas som en gris sover max 4 timmar om dagen
Äter ecitalopram
Duloxetin Alvedon och ipren

Jag har fysiska problem sedan innan med helt paj knän och efter sjukhuset fick jag myalgia parastetica så jag har ingen känsel i mitt ena ben fast det samtidigt känns som det brinner
Jag haltade innan men nu går jag svindåligt

Jag har världens lataste barn. Hjälper inte till med något. Nu har en flyttat och en ska flytta.

Kvar blir jag och en flicka med diagnos som inte varit i skolan på snart 4 år. Katastrof.
Men Skolinspektionens beslut är hela tiden att skolan ej gör det dom ska.

Jag känner att jag kämpar och kämpar för alla andra men ingen kämpar för mig.

Jag blev erbjuden ett jobb med hästar utomlands men tror ej att jag klarar av det. Tänk om jag får yrsel och svimningsanfall i sulkyn. Jobbar man med hästar måste man ju vara på tårna.
Jag har hållit på med hästarna hela livet.

Jag försöker hitta något annat som ger mig lika mycket tillfredsställelse som hästarna alltid gjort

Men inte.

Kanske är jag bara gnällig och mår dåligt.

Men jag saknar verkligen hästarna...

5 maj hamnade jag på sjukhus efter överdos tabletter
Allt bara rasade
Var 11 dagar på sjukhus
Kommer hem
Kan inte behålla mina hästar för jag orkar inte nu varken ekonomiskt eller fysiskt efter detta kroppen har ingen ork
Min hund fick avlivas fick stroke. Men jag har 2 till.

Men nu sitter jag här som en jävla zombie
Jag har 2 hundar så jag går ut
Jag har en katt
Jag har ett hus med en stor trädgård
Jag handlar
Diskar
Åker på hundutställning
Försöker göra saker
Stödar
Tvättar

Men jag saknar att vara runt hästarna

Jag är sjukskriven heltid för självmordstankarna försvinner inte

Jag har som sagt blivit svag i hela kroppen efter självmordsförsöket

Jag har yrsel svimningsanfall orkeslös svettas som en gris sover max 4 timmar om dagen
Äter ecitalopram
Duloxetin Alvedon och ipren

Jag har fysiska problem sedan innan med helt paj knän och efter sjukhuset fick jag myalgia parastetica så jag har ingen känsel i mitt ena ben fast det samtidigt känns som det brinner
Jag haltade innan men nu går jag svindåligt

Jag har världens lataste barn. Hjälper inte till med något. Nu har en flyttat och en ska flytta.

Kvar blir jag och en flicka med diagnos som inte varit i skolan på snart 4 år. Katastrof.
Men Skolinspektionens beslut är hela tiden att skolan ej gör det dom ska.

Jag känner att jag kämpar och kämpar för alla andra men ingen kämpar för mig.

Jag blev erbjuden ett jobb med hästar utomlands men tror ej att jag klarar av det. Tänk om jag får yrsel och svimningsanfall i sulkyn. Jobbar man med hästar måste man ju vara på tårna.
Jag har hållit på med hästarna hela livet.

Jag försöker hitta något annat som ger mig lika mycket tillfredsställelse som hästarna alltid gjort

Men inte.

Kanske är jag bara gnällig och mår dåligt.

Men jag saknar verkligen hästarna...

5
Jag känner att jag kämpar och kämpar för alla andra men ingen kämpar för mig.

Nähä..varför då?
Varför vill ingen kämpa för dig?
Är det otur eller självförvållat?
För att du inte kämpar för andra utan skall tillrättavisa dem och sätta dem på plats?
Får man det intrycket om man läser dina inlägg på flashback t ex?

Det låter som du har mycket som är värt att kämpa för!

Tar du dagliga promenader med hundarna?!

Gnällig? jodå, men det får man väl vara lite då och då.
Peppa dig?...hmmm
Ja ibland behöver man lite kärlek utifrån. Eller ganska ofta rättare sagt.
Kan väl säga självklarheter då som att livet går i dalar och toppar. Dalarna kan vara djupa och varaktiga, men min erfarenhet är att det även går uppåt så småningom. Självklarheter och floskler, men dels är det sant, dels uppfattar man inte det som så självklart när man är nere i hopplösheten.
Jag brukar be sinnesrobönen en gång högt varje dag och när det känns riktigt skit. Trots att jag inte är troende. Inte för att omständigheterna blir bättre utan för att kunna acceptera det jävliga och ha kraft att göra något positivt.
GUD=mitt överjag
---------------
"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden"
---------------
Den bönen bearbetar min hjärna så att jag inte går och gräver ner mig i jävligheterna. Efter att ha bett den bönen i sex år nu så kan jag bara ta fram den automatiskt i tanken utan att uttala den. Och det hjälper en smula. Dessutom pratar jag med mig själv när jag varje morgon efter tandborstningen även tittar mig i badrumsspegeln och säger:
- detta skall bli en fin dag och jag skall lägga mig nykter ikväll.
Kanske kan du tillverka en egen lämplig morgonpepp/affirmation?
- idag skall jag göra vad jag kan och njuta av/upptäcka/söka det som är bra. t ex?
----------------
Nåväl, tänker på tre grejer till
1. duktig på häst verkar det som? kan du inte hjälpa till på ngn hästgård eller vad det heter?
2. Du behövs. Dina barn och speciellt det yngsta behöver dig.
3. Ställ krav på vården genom frågan: jag mår fortfarande så här, vad finns det för ytterligare behandlingar/åtgärder?

Jag förstår inte vad du menar

Ja det gör jag
Jag försöker vara ute mycket