• 5
  • 6
2023-09-02, 20:53
  #61
Du ska känna dig stolt över att jag skriver i din tråd. Jag har mist allt barn hus bil och jobb och lever än.
Allt handlar om hur du ser på framtiden, min ser inte bra ut men den är bättre än döden.

https://www.youtube.com/watch?v=aRtR...masterofthe90s
Citera
2023-09-02, 20:57
  #62
Medlem
Du kommer inte att kunna göra någonting åt din situation så länge du pundar.
Du kommer inte kunna sluta punda om du verkligen inte själv vill. Ingen vård eller andra människor kommer kunna ta dig ur ditt missbruk, bara du själv.
Citera
2023-09-02, 22:16
  #63
Citat:
Ursprungligen postat av kidnappadIRL
Jag har misslyckats med allt jag företagit mig inom vuxenlivet. Bakom mig har jag misslyckade utbildningar, arbeten och ett socialt liv som inte längre existerar. Har aldrig haft en partner eller gjort något försök att skaffa en trots att det är något jag saknat länge. Mitt liv är extremt tomt och jag tror inte min hjärna är kapabel att skapa ett liv där jag är lycklig. Det är som att min emotionella mognad stannade av vid 15. Senaste halvåret har jag gått in i ett missbruk av opioider från och till och jag vill inte ens rädda mig själv. Jag tar brutala doser sett till min erfarenhet och på något sätt känns min lott i livet klar. Jag kommer antagligen dö i 20-årsåldern efter ett kortare missbruk. På något vrickat sätt känns det mer hederfullt än att fortsätta försöka leva ett fortsatt enkelt och ensamt liv i flera årtionden. Tror ni min inställning faktiskt kommer hjälpa mig att slippa stress och sorg under den period jag har kvar? Finns det någon risk att min inställning rubbas under denna period eller kommer den bara bli starkare i och med att missbruket blir starkare?

Va inte så jävla dramatisk, skärp dig! Det är bara gnälliga, självömkande människor som blir ensam. Gör något så löser det sig!
Citera
2023-09-03, 01:46
  #64
Medlem
-Andreas-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kidnappadIRL
//ett livs missöde//
Du bör ta Fan i hand o minska konsumtionen av alla substanser, i korrekt ordning, behåll exvis eventuella bensodiazepinder till sist att minska; börja först med de olika morfinerna oavsett opioider eller opiater.

Scheman finns gratis att ladda ner från internet.

Endast du med dina kunskaper om dig själv o ihärdighet mot all tänkbar fysisk o mental smärta, kan reda ut detta, kombinerat med en rejäl livsstilsförändring/personlig strävan efter att imorgon ska bli bättre än igår plus tålamod, tålamod, tålamod.
Men även med, korrekt medikament, för att ge kemisk krycka eller kemisk manipulation av det mer hållbara slaget - för att förstå vart du vill o vad du kan göra allt eftersom lindring infinner sig.

Du är ung, kanske inte har familj att försörja eller tänka på, bra för dig i din situation för du ska då ägna dig åt dig själv o få saker gjorda. Lycka till.
Citera
2023-09-03, 02:36
  #65
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av kidnappadIRL
Ja jag har haft mycket kontakt med psykiatrin då jag låg inlagd under våren efter ett försök. Deras enda ansvarsområde är medicinering som tyvärr funkar dåligt men jag har inte kommuncierat bra med dom heller. Jag är nog fast i en självömkan som du säger. Jag analyserar inte längre situationen med en lösning i första fokus. Jag har kämpat rätt mycket i några år även om jag misslyckats med mycket. Fick en autismdiagnos som gav mycket svar varför jag inte klarar av livet och det är kanske där det finns en sorgreaktion till att jag fick svart på vitt att jag inte kommer klara av livet och jag måste kalibrera mina förväntningar. Jag lyckas inte kalibrera förväntningarna och det kanske är nog det jag menar när jag säger att jag är ok med att dö
Finns bot, har Dm'at dig så jag inte blir påhoppad härute. Att du brukar narkotika med en sådan diagnos är en form av självmedicinering för att mildra ditt lidande, det finns ett annat hälsosamt sätt.
Citera
2023-09-03, 04:27
  #66
Medlem
-Andreas-s avatar
O som alltid, alltid, sänk garden o våga lita på att andra människor både vill, kan o har hjälpt andra människor med liknande eller kanske samma besvär som sig själv;

- Prata med någon när man är sorgsen, sjuk, mår dåligt o få hjälp;

Jourhavande Präst - Professionell jourhavande medmänniska med (total) tystnadsplikt.
Telefon - 112
Chat - https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/chatta

Mind - Erfarna jourhavande volontära medmänniskor.
www.mind.se
Telefon - 901 01
Chat öppen Dygnet Runt - https://mind.se/chatt/

- Sjukvård o Medicinska upplysningar;

1177 Vårdguiden - Prata med sjuksyster 24/7.
Telefon - 1177
Hemsida - www.1177.se

Giftinformationscentralen - Prata med kemisten om x substans i y intag därför att y anledning 24/7
Telefon - 010-456 6700 alt 112.



- Sist men viktiga;

Vårdcentral.
Beroendeenhet.
https://www.1177.se/hitta-vard/

Kommunen - Avdelning för Missbruk o beroende o/eller avdelning för Arbete samt Välfärd.
https://skr.se/skr/tjanster/kommuner...ista.1246.html

Psykiatrisk Akutmottagning.
https://www.1177.se/hitta-vard/konta...akutmottagning
alt 112 via telefon.


- Om du är helt förtvivlad, vilse o du inte vet i vilken ände du ska börja jobba med;

Åka till din närmaste psykiatriska akutmottagning aka 'Psykakuten' så får allt ta sin början där, kommuner/beroendeenheter/präster/psykiatriker/kuratorer/doktorer/folk att prata med/vårdplan/vårdplatser - följer med på köpet, eller hur man säger - behöver inte vara i akutrisk-suicidalt skick för att åka dit o begära hjälp för dina besvär, som vilket sjukhus eller vårdcentral som helst när du är sjuk i kroppen.

Edits;
Arbetar inom någon av ovanstående verksamheter o jag tar lika självklart att om jag tex skulle må skitdåligt, skulle jag åka till akutpsyk. Vore jag dessutom i ekonomiskt knipa hade jag sagt det på psykakuten, för att involvera kommunens bistånd o insatser o även få hjälp med hur man gör med försäkringskassan om man blir sjuk över en viss tid framöver. Prällen är för *allt annat* som jag inte känner mig kanske lika bekväm att berätta för sjukvård o kommunen som ju dokumenterar allt som kommuniceras o händer. Upplysningsvis, typ, så.
__________________
Senast redigerad av -Andreas- 2023-09-03 kl. 04:41.
Citera
2023-09-03, 05:25
  #67
Citat:
Ursprungligen postat av kidnappadIRL
Jag har misslyckats med allt jag företagit mig inom vuxenlivet. Bakom mig har jag misslyckade utbildningar, arbeten och ett socialt liv som inte längre existerar. Har aldrig haft en partner eller gjort något försök att skaffa en trots att det är något jag saknat länge. Mitt liv är extremt tomt och jag tror inte min hjärna är kapabel att skapa ett liv där jag är lycklig. Det är som att min emotionella mognad stannade av vid 15. Senaste halvåret har jag gått in i ett missbruk av opioider från och till och jag vill inte ens rädda mig själv. Jag tar brutala doser sett till min erfarenhet och på något sätt känns min lott i livet klar. Jag kommer antagligen dö i 20-årsåldern efter ett kortare missbruk. På något vrickat sätt känns det mer hederfullt än att fortsätta försöka leva ett fortsatt enkelt och ensamt liv i flera årtionden. Tror ni min inställning faktiskt kommer hjälpa mig att slippa stress och sorg under den period jag har kvar? Finns det någon risk att min inställning rubbas under denna period eller kommer den bara bli starkare i och med att missbruket blir starkare?
Snälla någon det kommer bli bättre ha tålamod , jag var också i den fasen ett tag , glöm det som har varit och gå vidare , om drogerna får dig att må sämre skippa de ett tag och lägg fokus på promenader istället, det är skönt att gå , brukar gå själv rätt ofta , livet är en gåva , kom ihåg det , det finns andra grejer du kan lyckas med , strunta i det som har varit , gå vidare!
Citera
2023-09-03, 05:32
  #68
Medlem
Lill-Anns avatar
Citat:
Ursprungligen postat av talmannenBS
Definiera vad framgång är för dig och bry dig inte om andras definitioner om vad som gäller dig. Inget är ditt fel utan Sverige är på ren svenska knullat om du inte föds som adelsman eller vacker kvinna.

Utveckla gärna sista meningen.
__________________
Senast redigerad av Lill-Ann 2023-09-03 kl. 05:35.
Citera
2023-09-03, 05:46
  #69
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kidnappadIRL
Jag har misslyckats med allt jag företagit mig inom vuxenlivet. Bakom mig har jag misslyckade utbildningar, arbeten och ett socialt liv som inte längre existerar. Har aldrig haft en partner eller gjort något försök att skaffa en trots att det är något jag saknat länge. Mitt liv är extremt tomt och jag tror inte min hjärna är kapabel att skapa ett liv där jag är lycklig. Det är som att min emotionella mognad stannade av vid 15. Senaste halvåret har jag gått in i ett missbruk av opioider från och till och jag vill inte ens rädda mig själv. Jag tar brutala doser sett till min erfarenhet och på något sätt känns min lott i livet klar. Jag kommer antagligen dö i 20-årsåldern efter ett kortare missbruk. På något vrickat sätt känns det mer hederfullt än att fortsätta försöka leva ett fortsatt enkelt och ensamt liv i flera årtionden. Tror ni min inställning faktiskt kommer hjälpa mig att slippa stress och sorg under den period jag har kvar? Finns det någon risk att min inställning rubbas under denna period eller kommer den bara bli starkare i och med att missbruket blir starkare?

Vad är det för några "utbildningar" som du har misslyckats med? Skaffa ett enkelt jobb som att köra budbil eller liknande och gör det varje dag tills du kommer på vad du ska göra härnäst.
Citera
  • 5
  • 6

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in