SD+S – Sveriges räddning?

SD+S är en skrivbordsprodukt från Flashbacks hjärntrust - den må vara lockande på papperet för invandrar- och borgarhatande arbetarvänster (övervintrade skinheads eller vad de nu är), men ingen tycks ha tänkt igenom vad som skulle hända i verkligheten om det "samarbetet" kom på plats.

S har aldrig lämnat sin grundinställning att S är Sverige och Sverige är S, att det bara ska finnas ett parti, att det måste ha skett en statskupp om de inte får regera enväldigt, etc. De kan bara samregera med ett annat parti om det är så litet att det går att svälja helt. Ett större parti som SD kan de aldrig tolerera. De kan möjligen lura in dem i nåt som på ytan ser ut som ett samarbete, men under ytan kommer allt att handla om hur S lurar, blåser, kör över, tränger bort och rövknullar SD. Hur många fler vittnesmål från MP och V behöver man för att förstå hur jävligt det är att sitta i samma båt som S? Ett samarbete mellan S+SD kommer ur sossarnas perspektiv endast att ha som mål att krossa SD och appropriera deras väljare, inte att leva i symbios med dem.

De som säger att de vill se ett SD+S-samarbete, säger därmed också att de skiter i om SD lever eller dör. Som att S duger fint som ensam fanbärare för invandringskritiken. Då har man kanske glömt hur viktiga SD är som garant för att sjuklövern aldrig glider tillbaka i den gamla ordningen där riksdagen bestod av 7 partier som tävlade om vem som kunde öppna gränserna mest.

M å sin sida står och faller med samarbete med andra partier, det är deras normaltillstånd sedan Gösta Bohmans dagar, och de har inte råd att ha sossarnas arroganta inställning till makt. De måste ge och ta, och ingen kan väl påstå att SD inte har fått utdelning av Tidösamarbetet. Att SD själva skulle vilja byta den guldsitsen mot ett "samarbete" som skulle vara ett heltidsjobb för att försvara sig mot en "partner" som skulle jobba 24/7/365 för att underminera SD finner jag extremt osannolikt eftersom SD är överlevare som jobbar smart och långsiktigt, inte självmordskandidater.

Och så som opinionsläget har utvecklats så vore det dubbel idioti att hoppa av Tidösamarbetet. Det som händer nu är ju i många avseenden en repris på 2006-2010: Alliansen började som helt utskrattad och uträknad, Sören Holmberg tog gift på att det var helt omöjligt för dem att kravla sig upp ur hålet de hade trillat ner i, sen kom världen utanför och blåste upp en sandstorm i svenska sandlådan med internationell finanskris etc och plötsligt handlade politiken om viktigare saker än buhuu min a-kassa.

Alla kurvor i opinionen både vad gäller blocken, partiledarförtroende etc pekar på att gapet stängs mer och mer och att det i höjd med 2026 kan vara ett helt annat landskap än nu.