Medelklassens köpvanor påverkar vänskapsband

Nej svenskar har aldrig glänst. Det här kommer ifrån popkultur och invandrare.

Det är helt galet att folk köper dyra bröllopsklänningar de inte har råd med som omedelbart åker ut på annons efter bröllopet och att det ska vara svindyra möhippor där man förväntar sig att gästerna ska lägga större summor pengar. Ok jag fattar att man vill att det ska bli speciellt men då får man göra det på det gamla hederliga svenska viset från långt innan vi alla skulle se ut som ekonomiskt jämställda genom att inte glänsa med materialism- man får spara i åratal och vänta med äktenskapet tills man har råd.

Eller så kan man hitta riktigt snygga, billigare klänningar som absolut duger för ett bröllop osv.

Ruinera dig inte för andras skull. Jag är själv en katastrof med pengar men skulle aldrig lägga pengar på att socialt se ut som om jag har mer än vad jag har. Faktum är att jag lär barn omkring mig att jag är fattig och att man behöver gå i skolan och lägga tid på studier för ett bra arbete. Att jag säger att jag är fattig är för att barn inte kan se sådant och att man ska normalisera att alla inte har allt eller kan köpa allt. Samtidigt som man faktiskt kan ha ett bra liv ändå.

Tacky borde det vara att låtsas ha mer än vad man har.

Det kommer från sociala medier och influencers.

Jag är kvinna och skulle aldrig leka influencer. Dels tycker jag att det finns viktigare saker att göra och dels har jag inte råd att hänga med i den världen.

Jag klurar förresten på en sak: Om de damer och ev. herrar detta gäller skulle erkänna för sin umgängeskrets hur det är ställt, hur många ur denna umgängeskrets skulle då finnas kvar?

Du vill ha kvinnor som vet hur man gör för att du inte gör det? Du vill ha en mammafigur, äckligt.

Dessa rikingkärringar kan dra åt helvete och gå ut på malmskillnadsgatan och ge hundrakronorsavsugningar. Vipps så har de lite fickpengar.

Hälften kanske, de som egentligen inte heller har det särskillt gott ställt.

Denna ytlighetskultur har ju varit norm hos många kulturer i bland annat Sverige , baka pizza 60 timmar i veckan, bo hos morsan, och sedan åka runt runt och visa upp sig i dyrast möjliga bil och kläder som man har råd med.

Vederbörande skrev att kvinnorna väntade med att skaffa barn tills de var 40 med förevändningen att de ville göra karriär först. Sedan lade de mer krut på att hitta än rik man än på att göra karriär. Sedan har de inte råd att skilja sig, det fanns en poäng i det inlägget.

Jag gjorde precis detta för några år sedan när det skulle samlas ihop till en present till en gemensam vän. Till saken hör att jag har en mycket låg inkomst. Jag hade tänkt att en 100-lapp kunde jag kanske klara av att bidra med. Men helt utan att fråga mig bestämde personen som höll i insamlingen att vi skulle punga ut med 500 spänn var. Personen ifråga är en ( kanske fd nu) god vän men kunde inte alls begripa att lägga 500 var omöjligt för mig att ge hur gärna jag än ville. Hon vet att jag har inkomst under existensminimum men kunde ändå inte begripa att jag inte hade råd. Hon försökte med idiotiska förslag övertyga mig att jag skulle låna pengar etc, dessutom skulle jag ha dåligt samvete eftersom den dyra presenten redan köpts ( innan jag accepterat summan!).
Tillslut fick jag faktiskt säga ifrån på skarpen att jag inte hade råd. Det godttogs suckande men vänkretsen har låtit förstå att de tycker att jag är en snål jäkel, de kan bara inte få in i sina välbärgade medelklasshjärnor att någon de känner har mycket små ekonomiska marginaler.

Jag fixade en egen present som jag tror mottagaren satte större värde på än den där saken de andra samlat till.

En annan vän, som bor i ett annat europeiskt land, har svalnat en hel del efter att hon insåg att min ekonomiska situation var prekär. Vi brukade besöka varandra några gånger per år, varannan gång reste jag och varannan gång kom hon hit, däremellan umgicks vi flitigt på WhatsApp. Men då hon tjatat att jag skulle komma över efter Covid och jag svarat att jag just då tyvärr inte hade råd att resa men skulle vara jätteglad om hon istället ville komma hit så slutade meddelandena nästan helt, jag kan få något då och så men kylan påtaglig och faktiskt rent sårande, detta var en vän jag trodde var en ” soul mate” och som skulle förstå att ekonomin kan vara knaper ibland, som den också varit för henne ( innan hon ärvde sin stenrike far). Jag är uppväxt med att se personen före pengarna och att folk man är vän med istället visar sig se pengar före personen är sorgligt och otroligt ledsamt.
Jag vill dock
Öndå se om det går att reparera skadan då jag faktiskt vill ha henne som vän och ska göra ett försök till och försöker nu gneta ihop till en biljett till ett besök, men om jag inte får något svarsbesök eller om stämningen blir konstig när jag är där så är det en vänskap som får dö sotdöden.
Som tur är har jag dock andra vänner som inte bedömer mig efter tjockleken på plånboken!

Ja. Det gör ju det men det är en populärkultur också. Invandrare har alltid haft mer stora fester förövrigt. Det är främst invandrare som omedelbart kastar ut alldeles för dyra klänningar på annonser. Jag har inte sett svenskar göra detsamma. Det är liksom fördelar när de äger guld och liknande varpå invandrares kultur till påkostade bröllop etc är normalt. Vilket det inte är för oss svenskar. För svenskarna är det extremt nytt med babyshowers, dyra möhippor och svindyra bröllop.

+ 1

Kunde inte sagt det bättre själv.

Medelklassens akademiker är ett luftslott.

Otroligt ängsliga och rädda att bli genomskådade som en bluff!

De har suttit för mycket med mobilen, kollat på influencers och sedan trott att det är en bra idé att leva som de gör, men utan samma inkomst.

Eller riktiga vänner.