Hur vet man om man är utbränd?

Det låter mer som att du är nedstämd eller på väg in i en depression. Sover du ok?

Försök att ändå hålla fast vid dina rutiner och försök också att komma ut en runda mitt på dagen och gå - gärna där det finns grönt exempelvis i en park eller så om du bor i stan.

KBT kanske kan vara något som kan hjälpa dig? Finns en hel del onlinetjänster som är rätt ok där du får hjälp ganska snabbt. Annars är det din vårdcentral du ska kontakta.

Jag är fullkomlig urfunktion. Jag är inte funktionell och speciellt när det kommer till pappersarbeten, så klarar jag inte av någonting. Jag skjuter upp och vill helst inte göra någonting. Jag blir trög och känner ibland nedstämdhet om jag måste utföra någonting. Speciellt om det skall ske på morgonen, fast jag brukade vara morgonpigg. Jag har också märkt att jag är sömnigare i dagsläget. Jag tänkte om det beror på åldern - JAG är 30. Fast man bör ändå vara pigg i den åldern.

Ibland vill jag inte laga mat. Köper enkla saker, så som korv eller falukorv, för att underlätta allt.

Till och med steka lever kan vara jobbigt, det blir ''roligare'' och enklare att steka korv och äta det tillsammans med pasta.

Jag äter längre inte frukost, blir för trögt och jobbigt.

Jag kan äta korv och pasta och skippar maten helt under dagen.

Ibland känner jag mig inte hungrig.

Det har varit såhär sedan ett par månader tillbaka, sedan jag förlorade jobbet.

Jobbet fast djupet i mitt hjärta, då jag verkligen älskade det. Det började med att jag helst bara ville tillbaks till jobbet, till att jag inte ville jobba, till att jag helt är ur funktion som nu.

Jag har småjobb, som jag får lön som arvode och det kan jag klara av helt okej.

Men det finns inget motivation till någonting.

Jag är fullkomlig urfunktion. Jag är inte funktionell och speciellt när det kommer till pappersarbeten, så klarar jag inte av någonting. Jag skjuter upp och vill helst inte göra någonting. Jag blir trög och känner ibland nedstämdhet om jag måste utföra någonting. Speciellt om det skall ske på morgonen, fast jag brukade vara morgonpigg. Jag har också märkt att jag är sömnigare i dagsläget. Jag tänkte om det beror på åldern - JAG är 30. Fast man bör ändå vara pigg i den åldern.

Ibland vill jag inte laga mat. Köper enkla saker, så som korv eller falukorv, för att underlätta allt.

Till och med steka lever kan vara jobbigt, det blir ''roligare'' och enklare att steka korv och äta det tillsammans med pasta.

Jag äter längre inte frukost, blir för trögt och jobbigt.

Jag kan äta korv och pasta och skippar maten helt under dagen.

Ibland känner jag mig inte hungrig.

Det har varit såhär sedan ett par månader tillbaka, sedan jag förlorade jobbet.

Jobbet var djupt i mitt hjärta. Jag älskade jobbet. Det började med att jag helst bara ville tillbaks till jobbet, till att jag inte ville jobba, till att jag helt är ur funktion som nu.

Jag har småjobb, som jag får lön som arvode och det kan jag klara av helt okej.

Men det finns inget motivation till någonting.

Fick tanken om depression med , du skriver tydligt och inte slarvigt och när man verkligen är utbränd så kan man inte ens skriva ett så långt och bra inlägg.

Jag är fullkomlig urfunktion. Jag är inte funktionell och speciellt när det kommer till pappersarbeten, så klarar jag inte av någonting. Jag skjuter upp och vill helst inte göra någonting. Jag blir trög och känner ibland nedstämdhet om jag måste utföra någonting. Speciellt om det skall ske på morgonen, fast jag brukade vara morgonpigg. Jag har också märkt att jag är sömnigare i dagsläget. Jag tänkte om det beror på åldern - JAG är 30. Fast man bör ändå vara pigg i den åldern.

Ibland vill jag inte laga mat. Köper enkla saker, så som korv eller falukorv, för att underlätta allt.

Till och med steka lever kan vara jobbigt, det blir ''roligare'' och enklare att steka korv och äta det tillsammans med pasta.

Jag äter längre inte frukost, blir för trögt och jobbigt.

Jag kan äta korv och pasta och skippar maten helt under dagen.

Ibland känner jag mig inte hungrig.

Det har varit såhär sedan ett par månader tillbaka, sedan jag förlorade jobbet.

Jobbet var djupt i mitt hjärta. Jag älskade jobbet. Det började med att jag helst bara ville tillbaks till jobbet, till att jag inte ville jobba, till att jag helt är ur funktion som nu.

Jag har småjobb, som jag får lön som arvode och det kan jag klara av helt okej.

Men det finns inget motivation till någonting.

Jag är fullkomlig urfunktion. Jag är inte funktionell och speciellt när det kommer till pappersarbeten, så klarar jag inte av någonting. Jag skjuter upp och vill helst inte göra någonting. Jag blir trög och känner ibland nedstämdhet om jag måste utföra någonting. Speciellt om det skall ske på morgonen, fast jag brukade vara morgonpigg. Jag har också märkt att jag är sömnigare i dagsläget. Jag tänkte om det beror på åldern - JAG är 30. Fast man bör ändå vara pigg i den åldern.

Ibland vill jag inte laga mat. Köper enkla saker, så som korv eller falukorv, för att underlätta allt.

Till och med steka lever kan vara jobbigt, det blir ''roligare'' och enklare att steka korv och äta det tillsammans med pasta.

Jag äter längre inte frukost, blir för trögt och jobbigt.

Jag kan äta korv och pasta och skippar maten helt under dagen.

Ibland känner jag mig inte hungrig.

Det har varit såhär sedan ett par månader tillbaka, sedan jag förlorade jobbet.

Jobbet var djupt i mitt hjärta. Jag älskade jobbet. Det började med att jag helst bara ville tillbaks till jobbet, till att jag inte ville jobba, till att jag helt är ur funktion som nu.

Jag har småjobb, som jag får lön som arvode och det kan jag klara av helt okej.

Men det finns inget motivation till någonting.

Detta är ju bara löjligt, klart det finns massor med utbrända människor som är fullt kapabla att skriva ett kortare välformulerat inlägg. Du vet dessutom inte hur länge som TS kämpat med dessa formuleringar, kanske har det tagit denne flera dagar bara för att kunna tänka igenom allt.