Våra tonåringar tänker som om de vore hjärnskadade

Detta gäller alla tonåringar avsett diagnos och är inte ett nytt fenomen, utan det har gällt sedan mänsklighetens början. Detta har forskarna vetat i många år. Illustrerad vetenskap presenterar ofta gamla forskningsresultat som om de vore nya, med klickbetesrubriker och utan att uppge originalpublikation. Sjätteklassare är rätt smarta, sedan blir de dumma i några år. T.ex. blir de plötsligt sämre på att se vilken känsla olika tecknade gubbar illustrerar, pga att deras hjärna håller på att byggas om. Ofta skyller man på att hormonerna spökar, men det vet jag inte om det är sant. Tjejer genomgår denna fas lite tidigare än grabbar, och blir smarta igen tidigare än grabbar.

Krig och gängbrottslighet blir ofta brutala pga att unga killar får tillgång till vapen. Killars hjärnor är inte färdigutvecklade förrän vid 25.

Tror mycket på det! Hjärnan har inte hängt med.

Sanningen ser man endast efter en bra holk!

Jag tror inte min blev helt reko förrens 30 om jag ska var ärlig. Men jag minns hur det var att vara tonåring och ja, det var ibland nästan bisarra förändringar i tankesätt och syn på omvärlden, ibland totalt oförmögen att tänka på vissa sätt, ibland bortkopplad från mina handlingar. Noll självinsikt. Det var rent ut sagt hemskt. Livet blir faktiskt bara bättre och bättre ju äldre man blir tycker jag. Ja, det är väl det där med hälsan kanske, men det är fan det enda. Kuken står fortfarande och den dagen jag inte får upp den längre, ptja, det kommer ändå vara värt det. Jag kommer aldrig vilja vara tonåring igen.

Tonåringar har betett sig konstigt i alla tider. Det ingår i spelets regler. Massa märkligheter man höll på med. Men mycket av det var ju kul också och dom flesta av oss blev det folk av så småningom.

Känner igen din beskrivning. Jag kände mig barnslig fram till 30 - hade ändå taskigare omdöme då än nu i sociala situationer. Men att man var väldigt entusiastisk nyfiken och idealistisk saknar jag också, det var en styrka i vissa lägen, man kunde få med sig människor på ett annat sätt än nu när man är gammal och trött, eller åtminstone ser trött ut.

Känner mig fortfarande inte 100% mogen, jag har stannat i utvecklingen och min grundpersonlighet är inte mycket att göra något åt. Att kolleger tilltalar mig mer respektfullt idag är ju skönt, men beror nog inte bara på att jag har mognat och har mer erfarenhet, utan också på att att ungdomar (åtminstone de från andra länder) är väluppfostrade och har lärt sig respektera medelålders och äldre.

Femårstrots, tonårsrevolt, boomer-beteende, "Karen", griniga tjurgubbar/tjurtjärringar, att vara reaktionär, det kanske är olika namn på samma beteende? Av min signatur förstår ni hur gammal jag är. Jag tycker numera att 40-åriga killar kan vara svårast att ha att göra med, både i föreningsliv, grannskap och på jobbet, för de är väldigt starka och har börjat vänja sig att bestämma allt, det mesta i världen anpassas till deras villkor, och det blir mycket konflikter kring dem, eftersom de inte ger sig i första taget. Både yngre och äldre får vika sig för dem, och istället blir vissa av oss äldre bittra och griniga. I apvärlden kallas det "greybacks", gamla primater som får kämpa för att behålla ledningen men blir utmanade av yngre och starkare.