NHL säsongen 23/24

Zack Dean stod för 70 poäng på 50 matcher under grundserien och slutade på tredjeplats i den interna poängligan, det skall dock tilläggas att Dean hade bättre poängsnitt än Luneau, och var näst bäst i sitt lag då Montreal-draftade Riley Kidney kom till Gatineau Olympiques mitt under säsongen och stod för hela 65 poäng på 29 matcher och ett poängsnitt på 2.24 per match.
Dean hade 1.40 PPG vilket gav honom en 10e plats i ligan när det kommer till poäng per match.
Men det var i slutspelet under QMJHL-Slutspelet som vi verkligen skulle få se explosionen ifrån Dean äntligen, på 13 matcher stod han för 10 mål och 16 assist och sammanlagt 26 poäng vilket gav honom en delad 4e plats i slutspelets poängliga, dock var Zach Dean bäst i turneringen när det kommer till poängsnitt då han stod för 2 PPG.
Han fick även en plats i Kanadas lag under JVM under året och var fungerade mer som en rollspelare i laget i dem lägre kedjorna, på sina 7 matcher stod han för 3 poäng när han var med och hjälpte Kanada att vinna guldet.


Nästa år är det dags för Dean att lämna QMJHL efter att ha spelat där i fyra säsonger så ska han nu ta steget till AHL och spel i St-Louis farmarlag Springfield Thunderbirds.
Ska bli kul och se om han kan fortsätta den formen han hade i playoff senaste året och ta med den intill AHL och göra bra ifrån sig.
Dean är väldigt jämn när det kommer till produktionen av poäng, han gör ungefär lika mycket mål som han gör assist.
Väldigt skillad med puck och är svår för målvakten att läsa av då han har ett bra skott men ser också sina medspelare och kan slå till med en fin passning från ingenstans som ställer målvakten.
Jobbar även väldigt hårt i defensiven och har en bra kondition, kan både spela i powerplay och i boxplay vilket såklart imponerar på scouter, en duktig tvåvägs-center helt enkelt som kan bli lurig i AHL.



Zachary Bolduc

När jag gör dessa listorna så betyder det inte att jag skriver om talangerna från i ordning från bäst till sämst för isåfall skulle jag ha skrivit om Bolduc före jag skrev om Zack Dean då jag tycker att Bolduc är en större talang.
Bolduc har en otroligt fin teknik som sticker ut, samtidigt som han varit en poängspruta i QMJHL dem två senaste säsongerna för Quebec Rempants.
Men det hela började i ett annat lag då Bolduc debuterade som en U17 spelare för Rimouski Océanic och efter att ha stått för 52 poäng på 55 matcher samt blivit utnämnd till årets bästa rookie, stod med sina 30 mål som den rookie som stod för mest mål, och i den sammanlagda mål-ligan i QMJHL så slutade han som rookie på en respektabel 22a plats vilket imponerade på många.

Det blev även landslagsspel för Bolduc under årets då han representerade Kanada Reds U17-Lag i WHC-17 där han stod för 5 poäng på 5 matcher och var tillsammans med Wyatt Johnson och Nathan Gaucher bäst i det kanadensiska laget när det kom till poäng.
Bolduc hade gjort en riktigt bra säsong som en U17-spelare och räknades att gå i förstarundan inför nästa säsong när corona tyvärr kom och säsongen blev för det mesta inställ tyvärr.
Bolduc stanna kvar och åkte inte över till Europa som vissa unga spelare gjorde för att få spela hockey. När dem väl kunde avsluta säsongen så hann Bolduc med 29 poäng på 27 matcher och gav honom det fjärde bästa poängsnittet i QMJHL för U18-spelare under detta året.
Bolduc gick dock före dessa tre spelare i draften då han gick som nummer 17e totalt i 1a rundan för St Louis.

Samtidigt som säsongen 2021-2022 närmade sig och corona-helvetet äntligen var över så även Bolducs äventyr i Rimouski Océanic över då Québec Remparts gjorde klart med Bolduc.
Självklart visst dem att han hade riktigt mycket talang men att han skulle vara såhär bra som en U19-spelare det trodde inte så många på.
Hans första år i Quebec blev en succé Bolduc var fenomenal och stod på 65 matcher för hela 55 mål 44 assist och hela 99 poäng sammanlagt.
Kom på fjärde plats bland U19 spelare efter Joshua Roy, Jordan Durmais och Riley Kidney och delad 8a i den totala poängligan tillsammans med Schweizaren Theo Rochette.
Rochette var Bolduc's lagkamrat i Quebec och tillsammans var dem ligans farligaste duo ihop då dem hade en otrolig kemi mellan varandra.
Den som slutade på tredje plats i Quebec Rempants detta året var Nathan Gaucher som stod för 57 poäng, så man kunde enkelt förstå hur mycket Bolduc och Rochette gjorde för detta lag.
I slutspelet så åkte man ut i andra omgången, Rochette kom inte upp i samma nivå när det kom till poängen då man trodde han skulle stå för mer än 9 poäng på dessa 12 matcher, Bolduc stod för 12 poäng på sina 12 matcher och var med det bäst i sitt lag.


Förra säsongen skulle bli en fantastisk säsong för Quebec Rempants och för Bolduc, laget såg på förhand bra ut i varje lagdel och det skulle visa sig att dem var det också när säsongen började spelas.
Samtidigt som Bolduc och Rochette var samma skrämmande duo som dem hade varit året innan så började fler spelare som åren innan varit duktiga men som nu börjat ta för sig mer och göra mer poäng för Quebec, jag tänker på spelare som Pier-Olivier Roy som gick från att göra 48 poäng på 64 matcher och 3 poäng på 12 matcher i slutspelet till att iår göra 74 poäng på 67 matcher.
Och det är inte så att Roy är någon supertalang direkt, han är född 2002 och inte draftad av någon klubb men I QMJHL håller en sådan spelare klass, en annan spelare som var riktigt duktig för dem var Columbus-draftade James Malatesta som stod för 66 poäng på 55 matcher i grundserien för att senare stå för hela 20 poäng på 18 matcher i playoffen.

Bolduc då? jo han fortsatte att stå för poäng 61 matcher 50 mål 60 assist och hela 110 poäng gav honom en 4e plats i poängligan i QMJHL, och tillsammans med sitt lag så vann han QMJHL-titel då han stod för 19 poäng på 18 matcher i slutspelet.
Han blev för andra gången i sin karriär vald in i QMJHL andra AllStar-lag.
Att han inte ingick i Kanadas JVM-trupp har jag ingen aning om, men det gick ju bra för Kanada ändå.
Nu var det slut för hans del med spel i QMJHL, han hade i två år dominerat i ligan och hade också vunnit titeln som det bästa laget efter att ha gjort ett riktigt bra playoff.
Nästa år ska han spela AHL-hockey för Springfields Thunderbirds och det finns absolut en chans för Bolduc att göra avtryck i detta laget då jag misstänker att han kommer få en hel del speltid.



Nr. 11 - Vancouver Cannucks - Tom Willander Position:Back Land: Sverige Lag:Rögle Bk Liga: SHL och J20-Nationell

Det finns en del som tvekar på om inte Willander blev tagen alldeles för högt i draften, det var ingen som räknade honom som en spelare som skulle gå så tidigt även om folk förstod efter hans otroliga U18-Turnering att han skulle bli draftad i förstarundan.
För det fanns fler spelare som gick efter Willander som hade producerat mer i sin klubb genom året då Willander enbart stått för 2 stycken SHL matcher för Rögle Bk iår där han inte kammade hem några poäng.
Han hade dock en riktigt bra säsong i Rögles J20-lag där han dock hade väldigt bra sällskap i form av spelare som Oskar Pettersson och Felix Nilsson för att nämna två.
Willander var den som stod för flest poäng av alla backar i Rögle med sina 25 poäng på 39 matcher och kom på en 8e plats i den interna poängligan då Rögle hade ett flertal spelare som gjorde mycket poäng detta året och Willander och hans Rögle Bk tog SM-Guld för J20 och han stod på 4 poäng på 6 matcher i Playoff viket var bra siffror och gav honom en delad 3e plats i poängligan bland backar i J20-Playoff, 4 poäng som han gjorde stod även 4 andra backar för.
I poängligan bland U18-backar under grundserien så kom han på en tredjeplats, bara Axel Sandin-Pelikka som draftades av Detroit som nummer 17 och som ni kan läsa om högre upp där jag gick igenom Detroits prospect samt November-födda Edvin Nilsson som kommer att draftas nästa år var före honom när det kom till poäng.


Innan hans fantastiska U18-turnering så hade han spelat Hlinka Cup och stod där för 2 poäng på 5 matcher och stack inte direkt ut under turneringens gång.
Han hade en mycket bättre turnering i WJAC-19, där han fick spela mot ett flertal U19-spelare trots att han var en U18-spelare.
Stod för 4 poäng på 6 matcher då Sverige skickade dit sitt spelare bara födda 2005 istället för att göra som de flesta andra nationerna som skickade dit U19-lag till turneringen.
Med sina 4 poäng på 6 matcher var han den bästa poängplockaren i Sverige tillsammans med Zeb Forsfjäll, Felix Unger Sörum och Willanders vän ifrån Rögle Felix Nilsson som alla slutade på 4 poäng också. Willander fick dela en 17e plats i den totala poängligan genom turneringen inte bara ihop med 3 andra svenskar men också 4 andra spelare som hade lyckats stå för samma bedrift.
Sverige 2005-generation imponerade starkt under turneringen trots motstånd ifrån U19 lag som USA och Kanada men det ska tilläggas att dessa landslag inte skickade sina bästa lag dem kunde ställa upp med.
Med ett imponerande tvåvägsspel som back så blev Willander uttagen till WJAC-19's turnerings första AllStar-Team och tog brons med Sverige som sagt, samtidigt som han vunnit ett silver i Hlinka så stod det klart att Willander numera var säkrad i truppen till U18-VM då han spelat riktigt bra för Sverige även under träningsmatcher.

Willander hade tagit sig upp i rankningen i draften och spåddes en lysande framtid och han rankades lite ojämnt bland experterna.
Fanns dem som hade honom i andra rundan inför U18-VM, själv var jag en av dem som hade honom där kan jag erkänna.
Men han hade en turnering kvar för att stärka sina aktier inför draften och det var U18-VM och som han stärkte dem.
Han visade upp vilken otroligt bra tvåvägs-back han är, framåt dominerade han och stod för 8 poäng på 7 matcher för Sverige.
Bara Axel Sandin-Pelikka var bättre bland backar för Sverige när det kom till poäng då han stod för 11 poäng.
Och bland backar i turneringen var det bara Axel Sandin-Pelikka samt Lane Hutson som stod för mer poäng än Willander.
Två spelare som tog dem två platserna i U18-VM's AllStar lag före Willander som säkerligen i omröstningarna om vilka två det skulle bli slutade trea även i dem omröstningarna för Willander.
Åtminstonde med sina tre mål som back så vann han skytteligan bland backar som förra året också hade vunnits av en svensk i form av Mattias Hävelid som stod för fyra mål för Sverige.

Willander spelade en fantastisk hockey under hela turneringen och även om turneringen stärkte hans aktier inför draften så var det säkerligen lite tråkigt för Willander som missade guldet då Sverige tog silver efter att ha förlorat finalen mot USA på övertid, samt missade att ta en plats i AllStar-laget trots att det kanske inte var så viktigt för honom då man förlorat finalen på övertid mot ett riktigt samtspelt och starkt USA.
När det kom till poängligan bland Svenskar så kom Willander kom delad 4e tillsammans med Zeb Forsfjäll och David Edström med sina 8 poäng i den inhemska poängligan bland svenska spelare.
Och när det kom till hur han spelade i försvaret så var han otroligt duktig, skickligheten bevittna vi ett flertal gånger då han visade vilket högt hockey IQ han besitter.
Han åkte rätt hela tiden kändes det som, kunde med hjälp av sitt lugn lugna ner spelet och få ut pucken ur zoon och det var sällan som han passade pucken fel.


Det var inte bara i Sverige man hyllade honom och hans spel, jag gick in på olika hockeyforum och kollade och många kunde se den storhet som gjorde att han blev draftad så tidigt.
En så otroligt skicklig back måste jag säga, han blev dock inte prisad som en av Sveriges 3 bästa spelare.
Men hade det varit pris för en fjärde spelare så är jag rätt säker på att han tagit den, samtidigt hade Sverige ett lag som var så otroligt bra och det var så många andra spelare som producerade poäng och mycket annat på isen.
Han är så lugn i sitt försvarsspel och det hans skridskoteknik gör så att han aldrig direkt behöver känna sig pressad när han ska få ut en puck ifrån det defensiva.
Han är nämligen så skicklig med åkningen och han står inte heller för en massa turnovers som så många andra backar gör utan spelar säkert ut puckarna till det bästa alternativet.
Han kan även spela i boxplay vilket är viktigt, han är 186 cm lång och kommer bara lägga på sig mer muskler.
I powerplay så är han skicklig, använder sitt hockey-iq då han läser av vart motståndaren ska skicka pucken och hinner upp innan den går över blå och man får starta om igen.


Nästa år tar han steget till USA och han ska spela Collegehockey i NCAA för Boston University och gissa vilken back som spelar där, Lane Hutson..
På förhand tycker jag dem har en bra trupp, och det råder ingen tvekan om att Hutson trots Wilanders intåg kommer att vara förstaback när det kommer till powerplay, hans otroliga säsong förra året med 48 poäng på 39 matcher där han vann den interna poängligan i laget visade vilken supertalang Montreal Canadien har att göra det, vi får se hur dem gör det i Boston.
Kanske man lirar dessa två supertalanger ihop både i backpar och när det kommer till powerplay.
Varför inte liksom? båda två har ju riktigt bra skott och kan stå på blå och skjuta medans dem skiftar positioner genom sina otroliga skridskoåkningar som båda två besitter.
Ett hot kan bli Ty Gallagher för Wilander som stod för 21 poäng på 40 matcher förra året och fortsätter att utvecklas, personligen tycker jag Gallagher är ett klipp ifrån Boston Bruins att drafta i 7e rundan.


Vi får se hur det funkar offensivt, 172 cm Jeremy Wilmer som fortfarande är odraftad och det är ju pga storleken då han är en duktig forward är iallafall kvar i laget, stod förra året 32 poäng på 37 matcher.
Ryan Greene är kvar vilket är vikigt för Boston Univ då han stod för 31 poäng på 38 matcher
Han hade en bra säsong förra året, en spelare som Devin Kaplan är viktig för laget både offensivt och defensivt och måste göra en bra säsong i NCAA iår för att få en plats i USA's JVM lag.
Men det blir nog en hel del speltid för Willander och det känns som rätt val att välja, jag tror persoligen han kommer glänsa där borta för att sedan spela JVM för Sverige under vintern.
Tror det är väldigt låg risk att han skulle floppa i Boston, visst Hutson är bra men det är inte så farligt med konkurenter direkt.
Önskar honom lycka till i sitt nya lag även om jag självklart hade velat följa honom i SHL/HA så får man väll följa honom i NCAA iår.


Andra prospects i Vancouver Cannucks att hålla ett extra öga på

Aatu Räty

Nu snackar vi om Berg- och dalbana på rikigt när det kommer till karriär, Räty som två år innan året han skulle draftas rankades som dem som kunde gå som top 5 top 10.
17 poäng på 11 matcher var enastående siffror för det Räty för Finlands U16-Landslag under träningsmatcherna under säsongen 2017-2018.
Han var bland annat 5 poäng före Toronto-Draftade Roni Hirvonen somkom på tredje plats i den inhemska poängligan bland U16-spelare i träningsmatcher för Finland.

Under nästa säsong, säsongen 2019-2020 så skulle han ta steget upp och spela i Finlands motsvarighet till Sveriges J-20 Nationell som heter U20 SM-Sarja efter att ha dominerat 18 åringarna och stått för hela 18 poäng på 6 matcher i U18 SM-sarja, och han var en väldigt ung U17-spelare född i November som kom in och verkligen imponerade för sitt Kärpät U20 och stod för 31 poäng på 40 matcher vilket gav honom en andra plats i poängligan, slagen denna gången utav Roni Hirvonen som stod för 55 poäng på 50 matcher.
Räty blev ju även uttagen för att spela för Finland igen och denna gången för den finska U17 årgången där han stod för 9 poäng på 13 matcher och hamnade på en 7e plats i den poängligan.
Det skall dock tilläggas att dem 5 spelare som kom först i den inhemska poängligan alla hade spelat över 20 matcher, det var bara Brad Lambert som hade bättre poängsnitt än Räty i träningsmatcherna då han stod för 11 poäng på 11 macher.
Båda två var betraktade som absoluta supertalanger under denna tiden och rankades högt inför deras kommande drafter i framtiden.


Räty var så bra under året att han fick spela U18-VM för Finland som en U17-spelare under året, det blev dock bara 1 poäng på 5 matcher för Räty och många scouter som hade checkat in för att se denna talang blev nog inte så imponerade.
Utöver honom så fanns det tre stycken andra finländska U17 spelare födda 2002 med i truppen, och det var egentligen bara Kasper Simontaival av dem som lyckades med sina 4 poäng på 5 matcher för Finland och slutade som delad 2a med 4a andra spelare, medans Hirvonen spelade 3 matcher och stod för 0 poäng och den offensiva backen Niemälä stod för 1 poäng.
Räty var väldigt otroligt mycket bättre i träningsmatcherna under säsosngen för Finland då han stod för 13 poäng på 16 matcher.
I turneringen WHC-17 blev det 3 poäng på 6 matcher för honom, vilket såklart kunde ha vart bättre men med tanke på hur mycket Räty spelade under året för Finland och klubb så var kunde han kännas trött under vissa skeden under säsongen.


Nästa säsong 2019-2020 så skulle han äntligen få debutera i den Finländska högstaligan Liiga för sitt Kärpät.
Det blev inte så många matcher för A-laget då han enbart spelade 12 matcher och stod för godkända 4 poäng.
Dock blev han uttagen tillsammans med sin storebror till Finlands JVM-lag och tillsammans spelade dem i samma kedja och hade en bra kemi ihopa under turneringens gång.
Dem spelade ofta i 3e kedjan ihop och stod båda för 3 poäng på sina 7 matcher.
Under säsongen hade han fått spela både för U18 landslaget samt U20-landslaget i vänskapsmatcher
I U-18s vänskapsmatcher stod han för 9 poäng på 9 matcher och i U20 för 4 poäng på 13 matcher och det var inte den bästa noteringen men han kom ändå med i Finlands U20 JVM lag.
Många Finländare på forum tyckte inte detta laget var så starkt och att dem inte skulle ta sig så långt. under detta året hade ett rätt svagt JVM-lag på förhand där stjärnorna var spelare som Jonas Oden, Kristian Tanus, Patrik Puistola, Mattias Maccelli, backar som Kim Nousiainen och Santeri Honka hade imponerat poängmässigt i inhemska ligan man vann ingen medalj men kom till semifinal och förlorade bronsmatchen.
Detta var JVM:et då dem hade Lassi Thomson som kapten någonting som blev otroligt kritiserat före,under och efter turneringen.
En annan detalj om Räty var att han under detta mäskapet var den yngsta spelaren under hela turneringen.

Säsongen 2020-2021 så valde han att fortsätta i Kärpät trots att det hade varit mycket prat om att han skulle gå till Kanada och CHL, det blev inte någonting utav det tyvärr då jag tror det hade varit bättre för honom än att stanna i Kärpät under säsongen, en tråkig säsong för Räty som var ojämn och inte fick ut det spelet man trodde av honom, samtidigt hade han draften att tänka på och han sjönk som en sten längre och längre ner på experternas listor, vissa hade honom som ett fjärde val.
Han hade inte blivit uttagen till JVM detta året fast att han var ett år äldre, och poängmässigt i Liiga så var det inte direkt någon som imponerade utav Räty 7 poäng på 8 matcher i U20-Sarja samt 6 poäng på 35 matcher.
Det blev inget nytt JVM för honom det året då det blev inställt pga covid, men han var en U19-spelare och skulle få en chans till att spela JVM för det finska U20-laget.
När det kom till draften så hade han sjunkit rejält som sagt men New York Islanders valde att ta Räty i andrarundan som nummer 52 totalt.


Explosionen kom under året 2021-2022 för Räty, efter att ha spelat 6 matcher för Kärpät och stått för 1 ynka poäng så förstod båda parterna att det var dags för ett miljöombyte.
Och det går inte att komma till ett bättre lag som ung spelare i Liiga än Jukurit som blev laget som lånade in Räty, med en coach som Olli Jokinen så är jukurit välkända för att låta unga spelare få en chans i deras lag.
Och Räty ja han skulle verkligen ta den, Räty öppnade ligan riktigt bra och samtidigt fick han en invite tillbaka till det finska JVM laget som han inte representerat sedan säsongen 2019-2020 och där skulle han också vara glödhet under vänskapsmatcherna.
Stod för 11 matcher under säsongen och 20 poäng under dessa vänskapsmatcher och var den spelaren som var bäst före 2an Roni Hirvonen som på sina 11 matcher stod för 15 poäng.


Innom Jokinens system så hade han verkligen utvecklats och när säsongen var färdigspelad så stod Räty på hela 40 poäng på 41 matcher, under vintern blev han självklart uttagen till finlands JVM-lag och skulle fungera som Finlands förstacenter, spelade i en riktigt farlig kedja under detta VM där han hade Joakim Kemell som då och än är en hårdskjutande forward, Kemell var bara en U18 spelare under detta VM men hade imponerat så mycket i Liiga samt på coacherna att man lät honom spela med Räty, Hirvonen i samma kedja och det var en kedja som verkligen imponerade under mästerskapet.
Spelare som Roby Järventie och Kasper Simontaival bidrog såkart också då det hände att man bytte kedjor eller spelade 4 forwards och 1 back i powerplay.
Räty stod under turneringen för 10 poäng på 7 matcher och blev tvåa efter Kemell som stod för 12 poäng som en U18-spelare i den interna poängligan.
Tyvärr fick inte Räty pris som en av Finlands top 3 spelare, Kasper Puttio som var så bra och stod som back för 7 poäng på 7 matcher var en av dem som fick pris, även Roni Hirvonen och Roby Järventie som spelade så bra under slutspelet blev prisade.
Varken Kemell eller Räty kom med.


Räty valde senare när säsongen i finland var över att åka över till New York och spela för Islanders AHL lag där han gjorde 6 playoff-matcher och 4 päng.
Under förra årets säsong så fick han spela i Islanders och på 12 matcher så stod han för 2 mål 0 assist i NHL och 15 poäng på 27 matcher i AHL sammanlagt innan han tradades iväg till Vancouver Cannucks.
Många tyckte det var dumt att trada bort en sådan talang då Islanders inte besitter så mycket prospect utav någon direkt hög klass, och fansen trodde att Räty skulle bli den spelaren som utvecklas i Islanders och få en fin framtid i klubben.
Jag själv hade varit rasande, jag har sett honom i Jukurit och i JVM och helt okej AHL-siffror.
Lou har helt enkelt inget tålamod i Islander.


Förra året så blev det 25 matcher i AHL och 12 poäng, men Abbotsford Canucks var inte ett lag som gjorde så mycket mål direkt och det var väldigt utspritt bland spelarna.
Jag gillar Räty starkt, han är en riktigt duktig center och hade inte varit ledsen om det var vi som tradade eller draftade honom från början.
Han är en stor och stark powercenter som bara kommer bli starkare, är 188 cm lång och väger 85 kg som säkerligen kommer bli 90+ i muskler får man hoppas och inte i fett.
Har en sådan otrolig blick för spelet och kan stå för passningar som ingen annan ser.
Det är passningarna och visionen som är den stora styrkan hos honom, men åker väldigt fina skridskor också.
Kan arbeta på att bli lite jämnare i sitt spel, men vi får se nästa år vad han kan stå för.
Vancouver har någonting roligt på gång, vi får hoppas att deras AHL-lag också är bra iår och står för mycket mål så spelare som Räty kan komma upp och spela i NHL på heltid.
En fantastisk spelare när han har en bra dag, även om jämnheten har förbättrats så kan den bli bättre.
Jag tror Islanders kan få ångra detta i framtiden, Räty är duktig. Man får hoppas han har kommit till ett lag där dem tror på honom.


Jonathan Lekkerimäki

Född 2004 i Huddinge och hade en riktigt bra säsong när han draftades vilket gjorde att han gick i 1a rundan som nummer 15 totalt, vilket gjorde att han var den som gick först i draften av svenskarna bara en position före hans lagkamrat i Djurgården och det svenska U18-landslaget Noah Östlund.
Lekkerimäki Startade sin hockeykarriär i Flemingsbergs IK som ung innan det bar av till Södertälje innan han tillslut som många andra unga talangfulla hockeyspelare valde att gå till Djurgården inför säsongen 2019-2020.
I Djurgården fortsatte han att utvecklas och under detta året så blev han uttagen till TV-Pucken där han hade stor show genom hela turneringen och efter att ha vunnit poängligan med 18 poäng på 8 matcher där 11 stycken utav poängen var gjorda mål ifrån Lekkerimäki så blev han även utsedd till turneringens bästa forward

Under nästa säsong 2020-2021 så var det inte någon direkt händelserik säsong då coronan spökade, han var en U17-spelare som fick spela i J18 region där han stod för 16 poäng på 8 matcher där 12 stycken utav poängen var mål ifrån Letterimäkis sylvassa målskytte.
Man märkte att han var för bra för denna nivån och fick spela 1 match med J20 laget och stod för 1 assist och det märktes att det var i J20 som han skulle få börja sin nästa säsong.


Säsongen 2021-2022 blev en riktig succé för Letterimäki, han spelade först för J20-laget i J20-Nationell och stod för hela 20 mål på 26 matcher och sammanlagt 35 poäng innan han fick ta steget upp i Djurgårdens SHL-lag som tyvärr hade en sämre säsong där dem tillslut åkte ner till HockeyAllsvenskan.
Men Letterimäki spelade bra under sin debutsäsong och stod för 9 poäng vars 7 av dem var mål på 26 matcher vilket var starka siffror i SHL för en U18-spelare, för det slutade han på delad 2a plats tillsammans med Leo Carlsson (som är en December-född 04a) i U18's poängliga i SHL då bara Österrikaren Marko Kasper var bättre med sina 11 poäng.


När det kom till juniorlandslagen så fick han spela i både U18-VM och U20-VM.
Först spelade han Hlinka-turneringen och visade prov på sitt målskytte när han på 5 matcher stod för 5 mål och 0 assist och blev delad 4 i den interna svenska poängligan när han var med och hjälpte Sveriges 04-generation till att vinna ett brons.
Han fortsatte att spela med vänskapsmatcher med både Sveriges U18 samt U20 landslag och gjorde det otroligt bra för Sveriges U18-Landslag med 21 poäng på 12 matcher där han stod för 11 mål.
För U20-laget gick det stabilt, och i sina vänskapsmatcher där stod han för 5 poäng på 12 matcher.

Där han skulle ha mest lycka var i U18-landslaget där han hade ett helt otroligt bra U18-VM.
Lekkerimäki bildade kedja tillsammans med sina två lagkamrater ifrån Djurgården Liam Öhgren och Noah Östlund samtidigt som man hade Mattias Hävelid på backen som stod för 12 poäng på 6 matcher och slutade 2a i poängligan.
Den enda spelaren som gjorde mer poäng var Lekkerimäki som verkligen var i form under turneringen då han vann poängligan genom att stå för 5 mål och 10 assist och hela 15 poäng på sina 6 matcher, Östlund stod för 10 poäng medans Öhgren stod för 9 poäng.
Så sammanlagt stod Djurgårdskedjan som dem kallades för sammanlagt 34 poäng ihop på 6 matcher.
Lekkerimäki.
Sverige vann guldet och Lekkerimäki vann poängligan och blev inröstad i U18-VM AllStar-Lag vilket inte var någon överraskning direkt.


Han blev under säsongen uttagen till JVM för 20 åringar fast han var en U18-spelare.
Han hade producerat poäng för Djurgården i SHL och var i bra form, bara han och Liam Öhgren var U18-spelare i detta landslag resten var U19 och U20 spelare.
Men vi hade ju sett U18-spelare briljerat på denna nivån ett flertal gånger, bara några år innan hade Finland tagit guld i JVM och U18-Spelare som Jesse Puljujärvi, Olli Juolevi och såklart Patrik Laine hade stor del i detta guld för Finland, Sebastian Aho var dock en U19-spelare för dem som undrar om jag glömde honom.
Det blev desvärre inte samma succé för Letterimäki som för tex Laine som är rätt lika i sitt spel då dem båda är snipers och rightare.
Blev 7 matcher för honom och 3 poäng vilket var såklart godkänt för en U18-spelare, visserligen var spelarna han mötte äldre men det kändes inte riktigt som han kom in i turneringen.

Samtidigt åkte hans Djurgården ut ifrån SHL och snacket om att stanna i Djurgården och HockeyAllsvenskan som absolut är en bra liga eller byta lag och spela i högsta nivån påbörjades, det blev så att han valde att stanna, även dem andra 04-spelarna i Djurgården som vunnit U18-VM stannade dvs Öhgren, Noah Östlund och duktige backen Calle Odelius.
Många trodde verkligen att Letterimäki skulle glänsa i HockeyAllsvenskan men så blev tyvärr inte fallet under grundserien.
Stod för 29 matcher ynka 3 mål 6 assist och 9 poäng vilket inte var tillräckligt bra, Östlund och Öhgren hade gått förbi honom då båda dessa verkligen imponerade under grundserien och Östlund stod för 26 poäng på 37 matcher medans Öhgren stod för 20 poäng på 36 matcher matcher, tillochmed backen Odelius hade fler poäng med sina 11 poäng på 43 matcher.
Dock i slutspelet skulle Letterimäki visa sin klass igen då han stod för 15 poäng på 15 matcher där 5 var mål och 10 assist och slutade delad 4a i slutspelets poängliga ihop med dansken Mikkel Aagaard
Lekkerimäki var såpass bra att han tillslut spelade i Djurgårdens första powerplay-lina ihop med Linus Klasen, Marcus Kruger, Daniel Brodin och på blå så hade man Nicklas Danielsson.


Han blev uttagen ännu en gång till JVM trots att formen inte riktigt var där, detta år stod han för 4 poäng på 7 matcher och måste verkligen leverera mer poäng under nästa års JVM då han antagligen kommer att vara en av Sveriges på förhand topp-spelare som ska hjälpa till och göra ta hem guldet för Sverige, Sveriges 04,05-generationer är otroligt starka och tillsammans på hemmaplan i Göteborg så är det guld man måste gå för.
Eftersom Modo slog Djurgården i finalserien så kommer det tyvärr inte vara så att Lekkerimäki spelat ännu en säsong i HockeyAllsvenskan.
Han har valt att skriva på för Örebro IK i SHL, önskar honom lycka till där och om det går dåligt så är han säkerligen välkommen tillbaka till Djurgården.
Man kan väll räkna ut hans styrkor och det är skottet, han har ett skott utav riktigt hög klass och är draftad för att man vill ha en målskytt i honom.
Han är en rightare och står gärna och skjuter slagskott i Ovechkin-positionen, det såg vi ett flertal gånger då Klasen ofta la över den för Lekkerimäki att skjuta.
Trycket i åkningen är riktigt bra men det är främst skottet folk pratat om och som man själv har fått se.
Kan vara något ojämn dock och se ointresserad ut i vissa matcher men kan ha en tendens till att verkligen skruva upp formen när det verkligen gäller, tex i mästerskap som när man vann U18-VM samt nu senast i slutspelet när han försökte hjälpa Djurgården upp till SHL.
När vi pratar om hans statistik i sina två JVM så har han inte riktigt fått det förtroendet eftersom han varit en U18, U19-spelare under båda gångerna och inte fått spela lika många minuter under matcherna.

Hoppas det går bra för honom i SHL nästa år och att han verkligen prickar formen till JVM för han kommer vara en av våra viktigaste spelare under turneringen.
Sverige har dock ett otroligt bra lag med en 05-generation där jag tror man kommer ta en del spelare ifrån, så det gäller att spela bra annars är det risk för att bli petad.
Jag hoppas verkligen dock att han står för ett mästerskap likt han stod för i U18-VM, det hade varit roligt och att han tar Sverige till ett guld.


Elias Pettersson

Roligt att en ny Elias Petterson förra året blev draftad utav samma klubb.
Elias Pettersson är en backtalang som är född 2004 och som draftades i tredjerundan som nummer 80 totalt vilket jag tycker var ett riktigt bra val utav Cannucks.
En stor herre på 190 cm och väger 89 kg, vilket såklart har och kommer ha sina fördelar i det defensiva spelet.
En spelare som bara blir bättre och bättre för varje år som går och som varit en av dem 04-backar som man tittat lite extra på då hans storlek kombinerat med sitt spel alltid varit imponerande.
I J18-region som U17 spelare så kom han på andraplats i poängligan bland backar efter Elias Sjöström.
Pettersson stod för 13 poäng på 12 matcher samt spelade väldigt bra i defensiven.


Det var dags för nya äventyr under nästa säsong, det svenska U18-landslaget hade kollat på Pettersson och han blev relativt snabbt en ordinarie spelare i detta laget.
Han spelade många träningsmatcher under detta året närmare bestämt 17 och stod för 1 mål och 4 assist, men med sin storlek så var han väldigt effektiv i det defensiva och hade 10+ i den statistiken efter träningsmatcherna var klara.
Han hade även spelat i Hlinka-Cup under året för Sveriges U18-lag och spelat 5 matcher och stått för 2 poäng under turneringens gång där Sverige vann bronset.

Men denna turneringen var inte den turneringen som skulle vara höjdpunkten för denna generation U18-landslagsspelare.
U18-VM kröp allt närmare och efter att Sverige hade tagit ut sin trupp så stod det relativt klart för Pettersson att han skulle agera som en stanna-hemma försvarare under U18-VM då Sverige hade ett flertal offensiva backar som tex Mattias Hävelid som kom 2a i poängligan under turneringen.
Petterson spelade alla Sverige's 6 matcher och stod för 0 poäng men hade visat sig varit väldigt effektiv med sin fysik samt sitt fina backspel.

I Örebro under säsongen fick han debutera i J20-Nationell och gjorde det så bra där att han under säsongen fick debutera för Örebro IK SHL under samma år.
I J20 hade han stått för 18 poäng på 37 matcher vilket var bra siffror men inte mer, för U19-spelare och yngre spelare så slutade han på en 25e plats i poängligan för backar.
Men som sagt han har sina styrkor i defensiven och med sin storlek och långa klubba som han använder så bra, kan även leverera hits och det gjorde att han under detta året fick debutera i SHL och stod för 17 matcher där och 1 poäng samt 4+ i den statistiken vilket imponerade.
Han är en otroligt skicklig defensiv back men till nästa år så ville man utveckla den offensiva biten också.

Så nu under förra säsongen så fick han mer speltid i SHL även om han också gjorde 14 matcher och 15 poäng i J20-Nationell och visade tidigt att han hade utvecklat den offensiva biten till denna säsongen.
I SHL blev han nästan en ordinarie spelare och spelade hela 43 matcher för Örebro IK och stod för 7 poäng, dock blev det inget spel under playoff för Elias.
Och i det Svenska U20-landslaget så var han bofast under hela året och spelade 14 matcher och stod för 7 poäng och hela 19+ i +och- statistiken vilket var otroliga siffror.
Trots att Elias var en U19-spelare för säsongen så blev han uttagen till JVM för U20 och yngre och stod i det mästerskapet för en bra insats både framåt då han på sina 7 matcher stod för 3 poäng och bakåt då han ofta lät andra mer offensiva svenska gå framåt medans han städade undan och hjälpte till.
Hade 4+ under turneringen också och det ser riktigt bra ut för Elias inför nästa säsong.
Kommer spela i SHL i Örebro sedan kommer han återförenas med många spelare han vann U18-VM Guld med då dem ska spela JVM på hemmaplan.

Det gäller att fortsätta spela bra för det kommer vara många U20 backar och yngre som kommer vara väldigt peppade på att spela JVM hemma i Sverige under nästa år, men jag tror Elias är ett lock.
Jag tror att hans defensiva spel samt storlek är för viktigt för det svenska laget för att kunna undvikas. Det ska bli otroligt intressant att se hur han tar för sig under nästa års SHL, själv tror jag han utvecklats under sommaren och kanske kan dubbla sin poängskörd möjligtvist, man får helt enkelt se och hoppas

Danila Klimovich

Stor och stark center som väger hela 93 kg och är 188cm lång, föddes år 2003 i staden Pinsk och nej jag stavar inte fel då han inte är född i Minsk som är huvudstaden i Belarus.
Nog om Geografi, I Belarus så spelade han säsongen 2020-2021 för Minskie Zubry i ligan Belarus Vysshaya och stod för 52 poäng på 37 matcher vilket var den fjärde bästa noteringen utav en U18-spelare rent poängmässigt i ligan, och när det kom till poäng per match så var han bäst med sin notering på 1.41 PPG.
Det var en annan spelare som enbart spelade en match och stod för 2 poäng som var bättre men sådant räknar jag inte direkt med.
Han fick debutera i Belarus högstaliga under året och stod för 6 matcher och 1 poäng.
Inte något överdrivet bra siffror men under U18-VM så skulle Klimovich visa varför Cannucks valde att ta honom i den 2a rundan i draften som nummer 41 totalt då han stod för hela 6 poäng på 5 matcher för sitt Belarus vilket gav första platsen i den interna poängligan för sitt lag samtidigt som han var en enormt stor bidragande faktor till varför Belarus gick till kvartsfinal under detta U18-VM.


Nu hade hans aktier stigit enormt och när väl draften kom så tittade många på honom då stora starka centrar som visar ett enormt ledarskap som han gjorde för Belarus i U18-VM inte växer på träd.
Jag vet att han inte var kapten för Belarus men han visade verkligen vägen och hade en otroligt bra turnering där han slutade på 23e plats i den totala poängligan.
Samtidigt fick han spela debutera för Belarus A-Lag under året och spela tre träningsmatcher där han stod för 0 poäng på 3 matchen men fick trots det spela VM för Belarus under året.
Han var inte ordinarie i laget och spelade enbart 3 matcher och stod ännu en gång för 0 poäng men det var ändå imponerande att se en U18-spelare spela VM då det enbart var 3 andra U18 eller yngre spelare som gjorde det under turneringen, italienaren Thomas Galimberti samt dem slovakiska supertalangerna draftvåan Simon Nemec samt draftettan från 2022 Juraj Slavkovsky som dock var U17 spelare.
Ingen av spelarna gjorde några jättestora avtryck, backen Nemec stod för 1 poäng medans resten av spelarna som var forwards fick åka hem med 0 poäng i bagaget.
Samtidigt fanns det många positiva aspekter som att man hade samlat på sig mer rutin och fått spela mot NHL-spelare tex.


Klimovich valde att dra direkt till Nordamerika inför säsongen 2021-2022 för att testa på AHL-spel för Cannucks farmarlag Abbotsford Canucks och det var såklart en stor omställning för Klimovich att åka hela vägen från Belarus till USA och under året i AHL så gjorde han en godkänd rookiesäsong genom att stå för 18 poäng på 62 matcher, vilket gav honom en delad 11e plats i den interna poängligan i Cannucks AHL-lag.
Han var dock den yngsta spelaren där, under denna säsong så spelade bara 4 U19 spelare i AHL.


Säsongen 2022-2023 så fortsatte Klimovich att utvecklas och stod för mer poäng och var blev mer och mer indragen i spelet då han fick mer speltid.
Klimovich var en U20-spelare under året och missade tyvärr JVM både under sommaren inför säsongen då han betraktades som en U19 spelare samt under vintern där han betraktades som en U20-spelare och det var sista chansen för Klimovich att få spela JVM med Belarus som största sannolikhet hade varit där då dem har ett par duktiga unga spelare och är ett mycket bättre landslag än vad tex Österrike är.
Han fick spela vidare i AHL och blev 9a i den interna poängligan med sina 29 poäng på 67 matcher där 17 stycken utav dessa poäng var mål.

Var en utav 30 spelare som var U20 spelare eller yngre som spelade i AHL under året och i den poängligan så slutade han på 6e plats.
Men samtidigt så var det spelare som tex Joakim Kemell som slutade på 7e plats efter att ha stått för 13 poäng på 14 matcher och hade ett bättre poängsnitt, Shane Wright var en annan med 6 poäng på 8 matcher.
Klimovich var den som stod för mest matcher med sina 67 för U20-spelare och yngre i AHL.
Vi kan jämföra med våran svenska talang Isak Rosén som spelade 66 matcher och stod för 37 poäng.
AHL är en väldigt bra liga och Klimovich har visat kvalité där och ska bli spännande att följa till nästa år.

En spelare som har många styrkor, han har visat att han haft lätt att anpassa sig till nordamerikansk hockey redan i en väldigt tidig ålder och visat att han kan spela emot män.
Storleken och styrkan samt den energin han har i varje byte är också viktiga fördelar som han har när han är ute på isen.
När det kommer till poängen så är har han i AHL visat att han är absolut mer utav en målskytt än en passningsspelare och enligt mig så kan han bli bättre när det kommer till passningsspelet.
Han är center och leder kedjan, men skulle inte bli allt förvånad om han bli omskolad till att spela heltid som winger och bli en stor kraftig powerforward som producerar en hel del mål.


Sedan har man ju två unga spelare i form av ryska Vasili Podkolzin som är född 2001 och Nils Höglander som är född 2000 som har mer att ge deras A-lag ansér jag, och Podkolzin stod för 26 poäng på 79 matcher säsongen 2021-2022 och iår för 7 poäng på 39 matcher vilket var ett steg bakåt då man trodde att detta var säsongen då han skulle fortsätta att utvecklas och stå för mer poäng.
Han är en duktig spelare som kan bli väldigt bra för Cannucks som längtar efter att få se en ny Pavel Bure, den nivån kommer Podkolzin nog aldrig upp i men han kan bli en bra spelare.
Trots en missräkning förra året så får han iallafall just nu en ny chans för Cannucks nästa år men man vet aldrig vad som kan hända, att han kanske tradas bort eller någonting sådant.

Även Höglander har otroliga skills som många av oss svenskar fick bevittna under JVM 2019-2020 då han stod för 11 poäng på 7 matcher för Sverige och kom tvåa i den interna poängligan efter Samuel Fagemo på 13 poäng när han hjälpte till att plocka hem en bronsmedalj för det Svenska JVM-laget.
Under säsongen 2020-2021 så var han utlånad till Rögle BK från Vancouver men togs tillbaka och fick debutera i NHL och stod då för 27 poäng på 56 matcher vilket var lovande siffror.
Men sedan dess har det inte gått lika bra för Höglander som inte kunde följa upp en lovande rookiesäsong med en ännu bättre säsong utan slutade på 18 poäng på 60 matcher under säsongen 2021-2022.


Höglanders senaste säsong gjorde att han förlorade sin plats i A-laget och blev nedskickad till AHL där han stod för 32 poäng på 45 matcher, fick under året spela 25 matcher för Cannucks dock och stå för 9 poäng vilket inte var några dåliga siffror direkt utan visade att man kanske bör ge Höglander en chans till.
Nästa år är han uppskriven som en spelare för Vancouver Cannucks men vad som helst kan hända här också.
Han är precis som Podkolzin en otroligt skicklig spelare, båda spelarna har varit väldigt duktiga under sina U20-Turneringar dem deltagit i (Podkolzin = 3 turneringar, Höglander = 1) och man vet att det fortfarande finns värde i båda dessa spelarna.

Det var allt för nu, det är nog bättre om jag skriver 5 lag åt gången istället i fortsättningen.
Det är så mycket text och det blir så många sidor utav det.
Jag kommer självklart att fortsätta att skriva om prospects inför säsongen, ska bara försöka hinna med allt men det blir svårt innan NHL börjar så jag får nog skriva några av lagen under säsongen.
Vi får hoppas det blir en riktigt rolig NHL-säsong och jag längtar, men mitt Flyers är inte ett lag som kommer gå långt iår om ens till slutspel men dem är på rätt väg känns det som.

Jag kan knappt bärga mig till JVM i Göteborg och det fina laget vi har.
Jag har satt upp 1 Sverige 2 Slovakien 3 USA 4 Kanada.
Slovakien har ett ruggigt bra lag som dessutom är samspelt.
Om inte Simon Nemec är med så tippar jag inte dem som 2a dock även om Maxim Strbak är en av mina favorit-prospects och jag hade hellre sett honom i Flyers än Oliver Bonk.
Well vi får se vilka som tar det iår.

Finns många bra lag.

Tack för mig!

Tack för din genomgång med Capitals! Jag har inte hunnit läsa allt ännu, mest om Leonard, Lapierre, Cristall och Miro. Ska läsa resten sen.

Det är sjukt vilken koll du har och det är mycket roligt att läsa lovorden om Miro, jag har själv dålig koll på honom. Cristall, Lapierre och Suzdalev är några jag har trott på sedan innan dock och har lite koll på. Jag tror dom kommer lyckas alla tre tillslut.
Jag tycker nästan Cristall känns mer spännande än Leonard, men det kan också vara för att jag har satt mig in mer i Cristall än Leonard.

Tack återigen, jag ska fortsätta läsa senare som sagt!

Tack så mycket för intressant läsning! Fortsätt gärna med dina analyser, oerhört trevligt.

Som LHC-supporter undrar jag lite vad du tror om Ginnings möjligheter att ta en tröja i Flyers? Ser ut o ha gjort en fin säsong i Phantoms ifjol.

Fantastisk genomgång, imponerad på riktigt!
Kanske tar något lag du skriver om per dag och läser och har som en liten höstföljetong.

Såklart är Anaheim av störst intresse för mig och den delen har jag redan läst. Kul att fler uppmärksammar vår fantastiska talangpool på backsidan, den är omatchad i nhl. Orosmolnet är väl att om alla visar prov på vad de gjort hittills i NHL så kan inte alla behållas, det kommer helt enkelt inte funka under capen. Att då välja vilka som får gå och inte och göra de rätta besluten blir en nagelbitare.

En sak jag inte hoppas på i din profetia är när du förutspår Zellwegger & Mintyukov till AHL. Vill se de grabbarna ta plats i NHL nu direkt, just nu är inte konkurrensen mördande heller i Ducks

Uppmärksammar också att du började skriva dessa texter innan draften då du skriver hur kul det ska bli att se Zegras, McTavish & Fantilli ihop. Du hade spikat honom som pick, ellerhur

Grymt jobbat.

Tack så mycket, det är en möjlighet absolut då vårat försvar inte ser så starkt ut och det finns flera unga spelare i Flyers som får chansen.
Vi får se, jag gillar honom stork och stark och så vilket kan behövas.
Ronnie Attard ligger nog närmast att kunna ta en tröja i Flyers av dem backarna vi har men Emil Andrae gjorde också det bra förra året och man pratar mer om honom än Ginning i Flyers-forumen.

Tack kompis. Ja jag tycker också att Zellweger och Mintyukov båda borde ha en plats men det jag tänkte på var att dem kommer direkt från CHL och kanske skulle behöva förbereda sig att spela mot män genom att ta något halvår i AHL eller någonting.

Ja jag gjorde nog 3 lag innan draften sen fick man en lång skrivkramp och den kom tillbaka nu igen och därför släppte jag 11 lag först och det är så otroligt mycket text jag skrivit såg jag så jag orkade inte rätta allting, det var så otroligt jävla mycket text.
Jag tänkte ta kanske 5 lag åt gången i fortsättningen.

Vad tror Philly-fansen om Helge Grans som vi trejdade till er i somras?