Citat:
Ursprungligen postat av
Dukater
Vad hade ni gjort i min sits?
Jag tror att källan till mitt mående är egentligen också den ''vänskapen'' som jag har. Tyvärr, så har jag kommit in i en grupp. Vi är en enda stor ''församling'' kan man säga, som ibland hittar på saker tillsammans. Gruppen är indelat i olika delar. Tjejerna kanske umgås för sig och killarna umgås för sig. Ibland hittar vi på saker tillsammans och ibland inte.
Jag kan medge att det faktiskt är en kristen-grupp. Jag personligen har både en ''realistisk'' syn och samtidigt har en någorlunda tro på heliga anden, Jesus, vår frälsare och Gud, vår Herre. Men tron kan kanske vara lite ''svag''.
Hur som helst, när jag möte gruppen tillsammans med min kompis som introducerade mig till dem. Så gick allting helt okej. Men i smygande takt, så valde min kompis ut mig som en person som är hans ''följare''. Det var väl hans vilja att känna ''makt''. Jag kan förstå den känslan. Alla vi vill ju trots allt känna oss duktiga. Men jag har varit dum som varit för ödmjuk och inte sagt ifrån.
Många gånger ifrån dessa grupp har jag fått förfrågan så som: ''What do you think of that?''. Det är amerikaner och ibland har jag fått ''blackout'', jag har hört och lyssnat vad som sagts, men p.g.a det sociala pressen med förfrågan: ''What do you think of that'', efter att personen pratat i ett par minuter, så har jag hamnat i svår sits. Så dels min kompis arrogans/besserwisser/passiv aggressiva beteende, men också för min egna sociala ångest. Självklart är ingen tankeläsare och då ses man förstås ut som en idiot. Ingen ser nog om det rör sig om social ångest, tror jag.
Men jag har också gjort bort mig vid olika former. Jag har agerat som en dåre. Jag är impulsiv och ibland agerar jag bara ''konstig''. Så mycket beror inte bara på min kompis, utan mig själv som person. Så mycket får jag skylla mig själv.
Jag har bestämt mig för att agera mer normalt, sedan en månad tillbaka. Med en hel ny inställning och mer mognad.
Jag har också gjort fel med att ha olika åsikter. Jag har haft/har egentligen en positiv attityd för homosexuellt äktenskap. Detta har främst kritiserats ifrån amerikanerna. Jag står helt enkelt för mänskliga rättigheter till hundra procent.
Jag har även haft positiv syn och åsikter för Islam och muslimer. Jag har inte velat ha någon negativ attityd eller prat om en annan religiongrupp och varit öppen om att tillåta alla tro bäst vad dem vill.
Jag har säkerligen gjort bort mig i många olika områden och förlorat deras respekt.
Dessvärre är det förs nu jag märker att jag inte har någon som helst betydelse för gruppen överhuvudtaget. JAG har inga vänner ifrån gruppen. Utan det är människor jag umgås med.
Men jag har absolut inga som helst kompisar.
Jag kan inte finna andra vänner. Jag har inga andra vänner. Jag kan inte flytta till en annan ort.
Vad hade ni gjort i min sits?
Mitt dåliga mående beror helt enkelt på min utanförskap. Jag har som ett spik i hjärtat 24 timmar om dygnet.
Jag har insett att min dåliga mående beror på just detta.
Du kan inte sitta och sossa dig ibland mormoner fattar du väl? De avskyr homosexualitet liksom bibeln säger, du kommer ju bli utslängd med den synen. Det slår fan aldrig fel att ni knäpplingar accepterar dekadens.
Men ja, du måste ta dig i kragen och stå för dina åsikter, helt enkelt gå från en mus till man men du kommer bli utslängd och är du en räddhågsen person blir det svårt för dig att ändra ditt sätt vilket väl är vad de vet och genom detta tror sig kunna ändra dig för att vandra längs den rätta stigen. Får hoppas de lyckas rädda dig. Mormoner är bra och högt troende, varför är du svag i tron? Vet du vad bibeln säger om det? "Och ni ljumna..Er skall jag spotta ur ur min mun. Jag har aldrig känt er!"
Så lyssna på dem och ta till dig vad de säger, de är bra, skötsamma människor.