Jag tänker att jag börjar med lite bakgrund, så ni lättare kan sätta er in i vem jag är och min situation.
Efter ett 15 år långt förhållande, skilde jag mig från min fru efter att vi glidit isär och ville olika saker i livet. Däribland ligger saken att jag är en väldigt sexuell person, och det har med handen på hjärtat, alltid fått stå åt sidan för att äktenskapet skulle fungera. Hon kom från ett kristen familj, och det har mest varit missionären en gång i veckan om jag ska vara helt ärlig. Inga större utsvävningar mer än några spetstrosor under alla åren vi var tillsammans.
2020 hamnade jag alltså i singellivet, och började dejta omgående.
Från Tinder så träffade jag och både låg med och dejtade en uppsjö av tjejer, kvinnor och damer (stor åldersspann) med slutmålet att bli tillsammans.
Den här gången ville jag ha det som jag själv känner att jag både vill och till stor del behöver ha det i ett förhållande. Sexet måste fungera. Både kvalité och kvantitet är av högsta vikt för mig i ett nytt förhållande.
Nu ska jag för första gången i mitt liv öppna mig för främlingar här på forumet och bli väldigt personlig och dela med mig av ett problem som jag levt med hela livet.
Jag är född med en defekt på prostatahalsen, en ovanlig mutation av vas deferens, som gör att signalerna mellan hjärnan, testiklar och prostatahalsmusklerna inte fungerar som det är tänkt.
När jag har sex eller onanerar, så får jag orgasm precis som vem som helst, men i och med signalfelet så tar det ofta mellan 3 och 4 orgasmer/gånger för att jag ska få utlösning.
Jag får alltså något jag själv kallar för "torra orgasmer".
Grejen med detta är att orgasmen kommer utan att jag slaknar.
Sex/onani, klimax och orgasm men signalen från hjärnan om att "vara färdig" går alltså inte fram, troligen i och med att sperman inte har kommit ut.
Jag märker heller ingen skillnad i kvalité på orgasm när jag får "torra orgasmer" utan märker det bara på att det är tomt på sperma, och att jag fortfarande är hård.
Med den förklaringen överstökad, så kan ni ju tänka er att det har varit ett problem att ha ett förhållande med en kvinna som inte gillar att ha lite mer sex, lite längre tid och lite oftare.
Jag hade en tid bokad hos urologen i Norrköping när jag blev singel.
En operation skulle utföras, med resultatet att få normal funktion.
Risken för att bli steril var 30% och risken för att bli impotent (aldrig mer stånd) uppgick till 25%, så jag valde vid skilsmässan att avboka den tiden, och hoppas jag kunde hitta någon som kunde tänka sig att leva med mig precis som jag är istället.
Och, döm om min förvåning när jag träffade flera kvinnor som blev helt tokiga i att jag kunde hålla på länge, ofta och ja, flera gånger på raken.
Jag träffade min dåvarande fru i tonåren, hon var min första, och jag hade inte varit med någon annan innan henne. Så, jag visste ingenting annat.
Så i början som singel hade jag flera KK samtidigt, och några av dem åkte långa sträckor för att få vara med mig en hel helg.
Jag fick då upp hoppet om att hitta någon som, istället för att uppleva min defekt som ett problem, uppleva det som en styrka istället.
Problemet var då istället att, många av de normala kvinnorna redan är i fungerande förhållanden och de som är tillgängliga har ett bagage och olika former av problem.
Det kunde vara allt från psykiska problem, droger, ekonomi, beroenden av olika slag, social fobi, otrohet, swingers, osv osv.
Men efter två års sökande, så hittade jag min nuvarande flickvän.
Supermysig, kärleksfull, ett fint utseende, härligt leende och skratt, smart och samma typ av humor som jag själv, verkar överensstämma värderingsmässigt, snygg stil, fint boende (bor centralt i en större stad). Sedan gillar jag kvinnor med lite mer vikt och form, och hon har stora härliga bröst som är iögonfallande för alla som ser henne.
Märkte snabbt att hon är riktigt snuskig och att sexet var i toppklass. Att hon hade väldigt lätt till orgasmer dessutom.
Vi fick det helt enkelt att fungera så oerhört bra, då min defekt, var en ren vinst i hennes ögon och vi kan knappt slita oss från varandra. Enorm kemi och kärleksfullt snuskeri på daglig basis.
Så, sammanfattning, bakgrund och berättelse om mig och oss är nu klar.
Nu till det nyligen inträffade.
Hon har helt enkelt inte varit ärlig mot mig, utan fortsatt drivit ett Onlyfans-konto bakom min rygg.
Det har pågått under hela tiden vi dejtat och det var inte för ens en av hennes bästa väninnor tvingade henne att berätta för mig, som hon gjorde det.
Jag har helt enkelt ingen förkunskap i vad ett sådant konto innebär och står och väger fram och tillbaka i vad jag ska tycka och tänka om det.
Min första impuls hade varit att bara vända på klacken och lämna henne, men det ligger inte i min natur, utan jag tar helst beslut baserade på fakta och väl utformade tankar.
Jag är inte utan skuld.
Jag erkänner att jag är en riktigt snuskig jäkel, och har skickat bilder och filmer till höger och vänster under tiden jag utforskat singellivet. Har till och med, vid flera tillfällen, tagit betalt av två av mina kk's för att de ville vara med mig pga min unika defekt.
Så, med all information på bordet, vänder jag mig nu till er, kära flashbackare.
Hur hade du tänkt i min situation?
Är Onlyfans så "vanligt" idag att man ser mellan fingrarna på sådant?
Borde jag släppa denna underbara kvinna pga Onlyfans-kontot eller att hon inte berättade för mig?
Ps. jag hoppas ni kan se förbi allt detta snuskeri och inte döma för hårt.
Det är ju trots allt så, att jag inte haft en sexuellt utforskande fas i livet tidigare.
Efter ett 15 år långt förhållande, skilde jag mig från min fru efter att vi glidit isär och ville olika saker i livet. Däribland ligger saken att jag är en väldigt sexuell person, och det har med handen på hjärtat, alltid fått stå åt sidan för att äktenskapet skulle fungera. Hon kom från ett kristen familj, och det har mest varit missionären en gång i veckan om jag ska vara helt ärlig. Inga större utsvävningar mer än några spetstrosor under alla åren vi var tillsammans.
2020 hamnade jag alltså i singellivet, och började dejta omgående.
Från Tinder så träffade jag och både låg med och dejtade en uppsjö av tjejer, kvinnor och damer (stor åldersspann) med slutmålet att bli tillsammans.
Den här gången ville jag ha det som jag själv känner att jag både vill och till stor del behöver ha det i ett förhållande. Sexet måste fungera. Både kvalité och kvantitet är av högsta vikt för mig i ett nytt förhållande.
Nu ska jag för första gången i mitt liv öppna mig för främlingar här på forumet och bli väldigt personlig och dela med mig av ett problem som jag levt med hela livet.
Jag är född med en defekt på prostatahalsen, en ovanlig mutation av vas deferens, som gör att signalerna mellan hjärnan, testiklar och prostatahalsmusklerna inte fungerar som det är tänkt.
När jag har sex eller onanerar, så får jag orgasm precis som vem som helst, men i och med signalfelet så tar det ofta mellan 3 och 4 orgasmer/gånger för att jag ska få utlösning.
Jag får alltså något jag själv kallar för "torra orgasmer".
Grejen med detta är att orgasmen kommer utan att jag slaknar.
Sex/onani, klimax och orgasm men signalen från hjärnan om att "vara färdig" går alltså inte fram, troligen i och med att sperman inte har kommit ut.
Jag märker heller ingen skillnad i kvalité på orgasm när jag får "torra orgasmer" utan märker det bara på att det är tomt på sperma, och att jag fortfarande är hård.
Med den förklaringen överstökad, så kan ni ju tänka er att det har varit ett problem att ha ett förhållande med en kvinna som inte gillar att ha lite mer sex, lite längre tid och lite oftare.
Jag hade en tid bokad hos urologen i Norrköping när jag blev singel.
En operation skulle utföras, med resultatet att få normal funktion.
Risken för att bli steril var 30% och risken för att bli impotent (aldrig mer stånd) uppgick till 25%, så jag valde vid skilsmässan att avboka den tiden, och hoppas jag kunde hitta någon som kunde tänka sig att leva med mig precis som jag är istället.
Och, döm om min förvåning när jag träffade flera kvinnor som blev helt tokiga i att jag kunde hålla på länge, ofta och ja, flera gånger på raken.
Jag träffade min dåvarande fru i tonåren, hon var min första, och jag hade inte varit med någon annan innan henne. Så, jag visste ingenting annat.
Så i början som singel hade jag flera KK samtidigt, och några av dem åkte långa sträckor för att få vara med mig en hel helg.
Jag fick då upp hoppet om att hitta någon som, istället för att uppleva min defekt som ett problem, uppleva det som en styrka istället.
Problemet var då istället att, många av de normala kvinnorna redan är i fungerande förhållanden och de som är tillgängliga har ett bagage och olika former av problem.
Det kunde vara allt från psykiska problem, droger, ekonomi, beroenden av olika slag, social fobi, otrohet, swingers, osv osv.
Men efter två års sökande, så hittade jag min nuvarande flickvän.
Supermysig, kärleksfull, ett fint utseende, härligt leende och skratt, smart och samma typ av humor som jag själv, verkar överensstämma värderingsmässigt, snygg stil, fint boende (bor centralt i en större stad). Sedan gillar jag kvinnor med lite mer vikt och form, och hon har stora härliga bröst som är iögonfallande för alla som ser henne.
Märkte snabbt att hon är riktigt snuskig och att sexet var i toppklass. Att hon hade väldigt lätt till orgasmer dessutom.
Vi fick det helt enkelt att fungera så oerhört bra, då min defekt, var en ren vinst i hennes ögon och vi kan knappt slita oss från varandra. Enorm kemi och kärleksfullt snuskeri på daglig basis.
Så, sammanfattning, bakgrund och berättelse om mig och oss är nu klar.
Nu till det nyligen inträffade.
Hon har helt enkelt inte varit ärlig mot mig, utan fortsatt drivit ett Onlyfans-konto bakom min rygg.
Det har pågått under hela tiden vi dejtat och det var inte för ens en av hennes bästa väninnor tvingade henne att berätta för mig, som hon gjorde det.
Jag har helt enkelt ingen förkunskap i vad ett sådant konto innebär och står och väger fram och tillbaka i vad jag ska tycka och tänka om det.
Min första impuls hade varit att bara vända på klacken och lämna henne, men det ligger inte i min natur, utan jag tar helst beslut baserade på fakta och väl utformade tankar.
Jag är inte utan skuld.
Jag erkänner att jag är en riktigt snuskig jäkel, och har skickat bilder och filmer till höger och vänster under tiden jag utforskat singellivet. Har till och med, vid flera tillfällen, tagit betalt av två av mina kk's för att de ville vara med mig pga min unika defekt.
Så, med all information på bordet, vänder jag mig nu till er, kära flashbackare.
Hur hade du tänkt i min situation?
Är Onlyfans så "vanligt" idag att man ser mellan fingrarna på sådant?
Borde jag släppa denna underbara kvinna pga Onlyfans-kontot eller att hon inte berättade för mig?
Ps. jag hoppas ni kan se förbi allt detta snuskeri och inte döma för hårt.
Det är ju trots allt så, att jag inte haft en sexuellt utforskande fas i livet tidigare.
