Saknar känslan av 90-talets samhälle. Vart kan man bo idag?

Det du skriver nu yttrades säkert även under det 90-tal du drömmer dig tillbaka till av nån som drömde sig tillbaka till sin barndoms 60- eller 70-tal, och så vidare.

Vilket är det bästa baltlandet, skulle du säga?

Estland, by far.

90-talet fanns ju kabel-tv. Så det borde inte räknas. Mins att man såg en klar skillnad i Stockholm i slutet av 80-talet när kabel-tv började komma. Att barn gick ut efter lunch och lekte.

Vi som minns 70-taöet när man gick ut direkt efter frukosten för att leka med dom andra barnen på gården.

Hej!
Jag är inne på lite liknande linje som du. Jag växte upp under 90talet och saknar stora delar av det, och dess känsla. Framförallt är jag trött på det ständigt uppkopplade livet som jag tvingas leva och som är omöjligt att komma helt ifrån, men som jag försöker reducera.

Jag saknar framförallt livet där datorn var något man använde nån gång om dagen för att kolla sin lunarstorm, och där mobilen var en ickefråga, alternativt smsade nån tjej med.

Det jag gjort är att:
- Jag har lagt ifrån mig mobilen hemma. Den får ligga likt en hemtelefon på ett och samma ställe.
- Jag spelar mest retrospel, t.ex. playstation/N64 m.m.
- Jag spelar dessa spel och tittar på vhs filmer på en tjock tv som jag har i ett eget spelrum i min villa. Det här är såklart något som jag förstår att inte alla har, men som ger mig en stark 90talskänsla
- Köper mkt grejer på secondhand som var typiskt för 90talet. En del passar in i livet, en del ser brokiga ut.
- Läser serietidningar, antingen nya eller från second hand.
- Läser böcker
- Gör det jag gjorde på 90talet. Dvs pysslar, skapar saker som man gjorde där och då.
- Fått iväg mina vänner som jag har kvar i vuxen ålder på att spela spel/leka fotbollslekar som vi gjorde då. Tro mig, det här var det lättaste av allt. Att få med 3 kompisar på pricken/röven m.m. en sen junikväll på en äng med ett fotbollsmål var det bästa jag gjort i sommar trots att vi är över 40.

Vi kan inte dra tillbaka klockan dessvärre, och jag romantiserar mitt 90tal nåt otroligt, men det är de årtalen jag saknar mest och därför försöker jag leva det livet i viss mån för att få energikickar. Framförallt ger det mig en inre frid genom att släppa mobilen, koppla bort alla sociala media m.m.

Asch. Det är bara gammal nostalgi. Du får titta på dokumentärer från 90-talet som beskriver hur fruktansvärt samhället har blivit. Och hur tryggt det var på 70-talet. Och från 70-talet kan du se dokumentären "Ett anständigt liv" som visar hur hemskt samhället har blivit.

Det ändrades inte efter -90 talet allt ändrades 2009 sen dess har ingenting varit detsamma, då kom telefoner som slukade oss levande.

Vad hände 2009?

Då kom dom smarta telefonerna som faktiskt hade tillräckligt med minne och prestanda så det gick att titta på skärmen?

Även om McDonalds är en jävla skitrestaurang så påminner deras reklam från 90-talet mig om exakt den känslan du beskriver. Titta här:

https://m.youtube.com/watch?v=S1TnWk...bSA5MCB0YWw%3D

Svenskt, sommar, kärlek, gemenskap, familj, skratt, lagom.

Eller för all del Pripps Blå reklam som också gick på 90-talet och beskrev Sverige så bra. Titta här:

https://m.youtube.com/watch?v=-uu2OM...VyIHZhciBibMOl

Inga Pride flaggor. Inga lilahåriga kärringar. Inga sinnesrubbade feminister och negrer. Bara ett svenskt Sverige när det är som bäst, och som alla svenskar innerst inne vill ha men inte vågar säga det.

Tyvärr kommer detta aldrig tillbaka. Sverige är totalförstört av decennier av babbe-invandring. Lustigt hur vi som såg detta på 90-talet och tidigare vad vi höll på att förlora då blev utskrattade och anklagade av allt och alla för rasism, hat och paranoia. Idag står alla dessa självgoda as där och undrar vad som hände.

Jag saknar Sverige som det var när det var svenskar som bodde här och det var svenskarnas land, men lite kan jag också tycka att alla dessa as förtjänar vad som skett p.g.a. allt det hat av desamma man fått utstå genom åren utan ett minsta förlåt.

Den stora skillnaden mot då är framförallt att Sverige i alla fall fortfarande beroddes av svenskar. Oavsett hur "jävligt" tidigare generationer tyckte det blivit så hade svenskarna en framtid i sitt eget land. Idag är Sveriges allas land och allas "framtid", förutom svenskarnas.

jag känner igen denna miljö som jag funnit mig i senaste året och stormtrivs, på solkusten. gårdarna du beskriver finns även idag, särskilt i områden som resideras utav en del spanska familjer, så undvik dom dyra flashiga 5 stjärniga urbaniseringarna och sikta in dig på något trevligt spanskt medelklass/övre medelklassområde. här har vi ingen trafik, husen är små på ett stort inhägnat område utan trafik då gå-gator och botanisk trädgård omringar samtliga bostadshus och parkering är runt området. lite fontäner, pooler, stora gräsytor folk dukar upp picknickar, man grillar på balkongerna, en liten lekpark finns på området där det alltid är barn som stojar och hejar.