Saknar känslan av 90-talets samhälle. Vart kan man bo idag?

Tänker tillbaka på tiden innan internet.

Lekplatsen var fylld av barn, i bostadsområdena var människor utomhus. Man träffades familjer emellan, kanske gick på bio (Jurassic park, Toy Story) och umgicks. Man brydde sig om andra.

Hetsen var inte så utbredd, tempot var långsammare. Människor stod inte med mobiltelefonen i handen, det fanns en vänlighet människor emellan. Någon bjöd på saft och hembakat. Man satt i trädgården, barnen spelade på Nintendo 64. Kanske åkte på utflykt, till Mc Donalds.

Man satt på bussen, med en tidning eller bok. Någon tittade ut genom fönstret. Världen var där ute någonstans, men ännu oupptäckt.

Idag är det konsumism de luxe, skrävel om köpta föremål. Bostaden är en försäkring och inget varmt hem. Hemmet är nu status, en belånad klenod. Helst ska man inte sitta i soffan. Folk är hemma men frånvarande, instängda i sina skärmar.

Var finns idag 90-talets bostadsmiljö?

Är det känslomässigt varma hemmet för alltid försvunnit?

Var kan man bo för att återgå till tidens långsamhet?

Ja, så var det att vara ung på 90-talet, riktigt skönt. Den tiden är nog forbi, men jag har skapat min lilla bubbla av nostalgi, och provar att leva lite långsammare och offline än normalt idag.

Du ska undvika stora städer, det är ett som är säkert. Uppåt i landet, eller i någon mindre by i Skåne kanske? Migrationspolitik och gängkriminalitet har ju förstört hela Sverige, så det går väl inte att bo någonstans, men FÖRR i tiden var BORLÄNGE som du beskriver, trots att det är röstat till Sveriges fulaste stad så VAR det en pärla och kanske är än idag? Förmodligen inte

Jag hoppas på att det bara är en tid vi lever i. Jag tycker mig se fler sluta med internet desto mer lagar, regler och reklam som kommer.

Det är inte så mycket man kan göra som enskild person än att tänka globalt agera lokalt. Välj timmarna och tiden när du använder eländet.

Annars så kan du försöka bistå forskningen kring NNEMP.

Jag håller med om att livet innan 2000 var socialare och man fördrev tiden med att umgås. Jag minns själv hur glad jag blev när kompisarna ringde på dörren, man fick en dopamin-kick.

Ingenstans, Sverige är förstört.

Det var tider det! Man umgicks i parken, lyssnade på musik, dansade och hade kul. Nu är det bara en massa elände.

Du skriver väldigt bra!

Jag saknar också den tiden, vad fri man var utan mobiltelefon, egentligen...

Jag är rädd att det samhället inte finns längre, isåfall måste du utanför Europa skulle jag tro. Men förmodligen funkar inte det heller.

Men är inte det ganska natuligt att man ej ungås på.det sättet som vuxen?
När man jobbar 40h per vecka eller mer så orkar man ej "hänga" på samma sätt som när man var ledig hela dagarna i sin ungdom.

Tiden som jag sjölv blickar tillbaks på var nog runt 15 års åldern då alla hade all tid i världen man hade friheten att ta moppen överallt så man tog sig långa sträckor utan problem jämfört med tidigare.

Minns att vi kunde sitta o hänga på mopparna flera timmar vid någon park eller liknande sen nör helgen kom så var det hemmafester eller så satt alla i skype och spelade spel med varandra.

Du får blicka mot Ungern, det gör jag

Så var livet i valfri Stockholmsförort på 90-talet. Tiderna förändras, det närmaste du kommer är troligen en större BRF med god grannsämja, finns mer utomlands.

Vad gillar du med Ungern?