Varför är psykologer dåliga i Sverige?

Hej,
jag har träffat psykologer i Sverige p.g.a dåligt mående. Jag har stora kritik för Sveriges psykologer.

Jag var femton år när jag fick kontakt med BUP. Trots mina förklaringar om att jag finner mig otrygg och mår dåligt över familjens närvaro och att bo där. Så gjordes det absolut ingenting. Ingen soc-anmälan eller annat som skulle kunna hjälpa mig bort ifrån familjen.

Jag slutade på BUP och det dåliga måendet fortsatte egentligen. Men när jag föll i en mörkare håll under 20 års åldern. Så bestämde jag mig för att återuppta kontakt med en psykolog, denna gång för unga vuxna i psykiatrin.

Samma sak där, exakt samma sak. Jag pratade, psykologerna lyssnade. Men fick inga ordentliga respons. Inget tips för någonting för livet, inget terapi eller någonting.

Psykologer utbildar sig alltså i fem år, för vad? Och vad gör dessa exakt? Man kan lägga diganoser. Men saker som i mitt fall?

Vad är poängen med att träffa en psykolog i tre-fyra månader (en gång i veckan), men det görs i princip ingenting.

Det slog mig idag, vad jag exakt egentligen spenderat tid på. Vad gör svenska psykologer? Hjälper ens dessa?

Samma här - vetenskaps-män-kvinnor som är psykologer är okej och intelligenta, men dom man ska prata med en timme i veckan är urblåsta...waste of time.

Ja, juste! Finns två olika psykologer.

Den ena som är insatt inom vetenskapen och den psykologen som man skall prata med, är totalt bortkastat tid!

Du får får prova privata psykologer, dem som jobbar inom vården arbetar under press och stress.

Nu har jag aldrig behövt uppsöka psykolog men det är ju allmänt känt att psykvården inte fungerar i Sverige så jag är inte förvånad.

Be att få en annan?

Psykologer är inte till för att hjälpa någon, utan tvärtom cementera alla problem så deras indu$tri växer och gror. Titta hur världen ser ut idag och hur många psykfall överallt, detta trots alla välutbildade psykologer.

Det fungerar ingenstans för vi vet för lite om hur hjärnan fungerar och varför folk har depression etc.

Har träffat psykolog två gånger (olika). De körde tricket "jag pratar inte med patienten, jag låter denne prata". Hade lika gärna kunnat prata med en katt eller hund.

De sätter inte diagnoser.

Läkare gör det. De skriver inte mediciner heller för alla som tror det.

Tror att det finns värde att prata med någon när man har det jobbigt. Men regionerna har ju varit dålig på att erbjuda detta. Antingen en kurator som ska vara någon som ger råd och stöd. Kan ju funka. De har inte så mycket utbildning.

Utbildade psykologer ger jag inget för. Vilken metod som än är på modet. Det finns terapi som hjälper specifika sjukdomstillstånd men dessa har de tagit bort för en psykolog ska kunna hjälpa alla. Vilket är sjukt. Eftersom det behövs olika metoder beroende av problem. Därför får alla en slags grå terapi som inte funkar på någon.

Lite som att en vårdcentralsläkare ska kunna både operera och labba sina egna prober.

Bra fråga. Vad hade du velat prata med psykologer om? Vad upplevde/upplever du som ditt huvudproblem, vilken respons hade du velat ha av psykologen på det?

Folk går till psykolog av olika skäl med olika behov. Vissa vill få konkreta råd, pepp för o göra det de vet de borde göra men har svårt med själv. Vissa vill bearbeta svåra händelser. Vissa vill förstå sig själv. Osv.

Kan konstatera många som går till psykolog på psyket verkar missnöjda. De behandlar med olika delar av KBT, mkt snäva symtombehandlingar för avgränsade delar av sjukdomar. I praktiken blir det mkt "gå upp, gå till jobbet, ät, sov, repeat" med inslag av "ha ej symtom på din sjukdom, ät då anorektiker". De behandlar aldrig orsak.

Det liknar inte terapi som den brukar se ut hos psykolog, du kmr få ngt annat om du går hos psykolog på vårdcentralen, studenthälsan, privat. Det är faktiskt inte terapi, inte i den traditionella bemärkelsen.
De arbetar under press och stress på så vis de ska arbeta med sjukdomar och reducera mängden symtom på sjukdomarna, behandlingen måste kunnas mätas, syns det inte (symtomen) finns det inte (sjukdomen).

Det mest smärtsamma med en sjukdom e inte alltid de snävt mätbara symtomen på 1177. Håller med man bör söka privat, men läkarna måste också sluta skriva in patienter de ej kan hjälpa utifrån sökorsak, sluta se dem som förståndshandikappade barn.

Vettig poäng! Det e mkt one size fits all. Tror det är för de mäter vissa variabler. Typ pat har jämna sovtider, äter, går till skolan, har en hund o en kompis = enligt mig psykologen e patienten frisk, enligt variablerna på skalan jag mäter välmående på här. Upplevt välmående e irrelevant.

Ja varför mådde du dåligt över familjen då?

Kan inte komma ihåg att jag träffat folk som har det svårt med familjen men själv gör sitt bästa på alla fronter.
De finns så klart, det är jag övertygat om.
Men jag har inte träffat dem.