Spirituell upplysning och andra dimensioner tar över vår familj

Hej alla fina,

Jag är en 28-årig tjej, och kommer från en helt annan bakgrund och ett annat land där depression är inte riktigt prioriterat på samma sätt som här i väst.

Min man, en fantastisk byggingenjör med eget företag, har fått idén att sälja allt vi äger och flytta till nån djungel i Brasilien för att jobba gratis på ett lyxigt ayahuasca-center. Ironin är att trots att vi skulle jobba där gratis, så ska vi ändå betala för vår egen mat och hyra.

Allt detta startade när vanlig medicin inte kunde hjälpa honom med hans depression. Istället började han utforska saker som spiritism, astrologi, astralprojektion och dyka ner i olika konspirationsteorier.

Själv var jag med på tåget i början. Jag och han utforskade den andliga världen tillsammans; från Alan Watts föreläsningar till psykedeliska äventyr och olika ockulta ceremonier där vi sjöng, mediterade och tog grodgift. Men nu känner jag mig bara sjuk av hela denna spirituella rörelse. Ju mer jag lär mig, desto mer tvivlar jag på dessa så kallade "shamaner" som reser världen runt och erbjuder upplysning för en prislapp.

Hans spiritistiska guru säger till honom att han är "sjuk", har trauma och behöver läka. Sen säger han samma sak om mig. Att dessa gurus är bara intresserade av honom när han öppnar plånboken vill han inte se. När jag ifrågasätter detta, säger han att det är mina trauman som inte kan lita på upplysta människor och jag måste jobba med det.

Oavsett vad vi pratar om så hamnar konversationen i något om andlighet. Han sätter nu allt värde på denna "andliga uppvakning" och tar för givet allt stöd han får från oss, hans riktiga familj och vänner. Istället skriver han tacksamhetsbrev till sina "andliga stjärnor" för att de skapar innehåll som ger honom "hopp".

På sistone har jag insett att hans depression kanske är det enda han är riktigt intresserad av. Han går i cirklar med det i många år och har inga andra hobbyer eller intressen. Han tycker hans liv är tråkigt, så han fokuserar ständigt på att "må bättre" genom att läsa, prata, skriva om det och ta hallucinogener.

Jag älskar honom men jag känner mig så förvirrad. Kanske är det jag som inte fattar... Kanske jag verkligen behöver "läka"?

Skulle älska några råd, eller bara tankar.

Tack på förhand!

#relationer #andlighet #familj #depression #spiritism #ayahuasca #psykedelika

Skilsmässa, innan du också fastnar i flummeriet.

Jag fascineras verkligen av det här inlägget. Bland det sjukaste jag läst.

Jag hade definitivt inte hakat på till nån djungel och se på när snubben tappar det totalt. Det känns väldigt drastiskt och instabilt, till och med psykosartat.

Tryck i han en kanyl Ketamin så kanske det släpper? Det sägs ju vara bra, nuförtiden.

Din man är onekligen olycklig. Tänk dig att det är som att han har en pil djupt inborrad i bröstet och kan inte få ut den, därav hans desperata beteende, så ont gör det. Så i hans värld beter han sig inte irrationellt, han gör allt han kan för att lösa ett akut problem.

Shamaner som erbjuder upplysning för en prislapp är scam, det är ett mystiskt fenomen som ingen människa kan bestämma över. Däremot kan man positionera sig på ett sätt som ökar sannolikheten för det, och det är troligen det schamanen menar, att ayahuascacentret är en bra positionering för eventuell upplysning. Det tror jag inte är en lögn, däremot bör man ju ha klart för sig att han har ett ekonomiskt incitament att få din man att åka till centret så din skepticism är definitivt rimlig.

Å andra sidan, det kanske inte skadar att åka dit. Det vore ett äventyr om inget annat, som kan lära dig nyckelfaktorer om ditt liv som du inte kommer ångra. Eller så är alla där bara douchebags, det vet ni inte förrän ni testar. Ni är unga, utforska vad livet är istället för att fundera på det i Sverige, så ut och upplev det!

Frågan är vad du vill göra, det här är ditt liv och dina val, glöm inte det.
Du verkar onekligen känna starkt för din man, och om du vill stötta honom tror jag det bästa är att vara öppen med din kärlek till honom. Krama honom, få honom att varva ned sin hetsiga sida lite, ge honom din kvinnliga värme och ömhet. Din feminina kraft är starkare än du tror. Men var inte rädd för att uttrycka det du uttryckte här. Någonstans bakom hans smärta förstår han logiskt hur upplevelsen är för dig, och det går att tappa in på. Det är bara att den delen är gömd bakom något starkare just nu.

Jag skulle råda dig att ha en rimlig mängd tålamod. Alla relationer innebär utmaningar, så det är ingen idé att hoppa runt i jakt på den ultimata friktionsfria relationen. Vi är på jorden för att läka våra sår, så det är inget konstigt det ni gör, tvärtom är ni på rätt väg enligt mig. Men du är här för att läka dina sår, inte hans. Vad som är en rimlig mängd tålamod är det bara du som kan känna.

Möjligen identifierar han sig med sin depression och då vill han så klart inte bli av med den, för vem är han då? Undermedvetet alltså. På ytan vill han säkert bli av med den, men eftersom den verkar utgöra en stor del av hans liv så kommer den att lämna ett hål efter sig som kan vara skrämmande.

Ayahuasca och psykedelika kan vara en väg att gå, men det är ju inget man ska göra om och om igen.

Gränsen mellan sjukdom och personlighet kan vara ganska luddig, speciellt när man pratar om depressiva eller affektiva sjukdomar. Det är inte alls ovanligt att dessa personer dras med en känsla av tomhet, som de fyller med starka känslor (spelar mindre roll om de är positiva eller negativa). Att bara må så där lite ok är det absolut värsta de vet, och de gör vad som helst för att slippa det.
De letar ständigt efter en tänkbar orsak till sin sjukdom, som de pratar gärna och länge om. Därför älskar de nyandlighet, traumabearbetning och patientgrupper. Men de är inte ett dugg intresserade av att bli friska.
Många kliniker kan nog vittna om patienter ur den här gruppen som slutar komma på besöken så fort behandlingen börjar fungera, för då kommer de omedelbart på att det är något ANNAT som egentligen är problemet.

Det som också är vanligt är ständiga byten av läkare/behandlare, och ofta finns där en eller flera läkare som har sagt att personen över huvud taget inte är sjuk. Låt mig säga så här; en person med långdragna depressioner blir passiv, ointresserad och allt mer initiativlös. New age-kurser står väldigt långt ner på agendan då.

Det låter mest som någon som skyller sina personliga brister på självupplevd sjukdom.

Utifrån låter detta absurt. Jag är vanligtvis någorlunda positivt inställd till att människor väljer andra vägar än de mest konventionella, men någon slags förankring i verkligheten krävs ändå. I detta fall låter det som din man gränsar till att tappa det helt. Det hela känns väldigt psykiskt labilt.
Hur som helst. Du behöver fundera på vad du vill. Vilka mål och drömmar har du. Hur vill du att ditt liv ser ut om fem till tio år. Känns detta som rätt väg. Känns det vettigt.

Finns något som kallas medberoende.

Din man behöver träna, äta och sova.
Om han fortfarande mår dåligt efter detta så ändra kosten han äter.

Har han alltid mått lite dåligt eller har depression kommit på senare tid? Glutenintolerans möjligvis?

Han mår förmodligen ruskigt dåligt. Då är det lätt att man blir manisk och desperat med det spirituella. Jag känner igen mig här.

"If you serve god for money, you serve the devil."

Vägen till upplysning är tyvärr kantat av scharlataner och ordvrängare, ljusskygga ormdyrkare och ugglemänniskor..
Din man är villseledd, förd bakom ljuset och potentiellt också i fara!