Blev ditt liv som du trodde det skulle bli?

Haha det blev som en bergodalbana upp och ner och tillbaka fram. Till höger sida av jordklotet och lite borderline tillbaka och mot väst.

Jag strävar efter att bli bättre på allt.

Framtiden är ljus även om jag blivit mer pessimistisk så plan-b är att bli mer positiv igen.

Då min uppväxt var lite "turbulent" så hade man en dröm om ett lungt och tryggt liv, skapa en kärnfamilj och leva ett "Svensson-liv" i en fin förort eller på landet någons i Sverige.

Meeeen så blev det inte riktigt...

Men ska inte klaga,har det trots omständigheterna det ganska så bra.
Har jobb,boende,vänner,en liten del av min familj kvar..

Men visst,nog drömmer man fortfarande,men hjälper och hoppas att andra lyckas bättre än jag.

Jag hade nog aldrig några riktiga drömmar som barn. Jag flöt mest bara med och det har jag gjort som vuxen också. Inget av det jag gör nu har varit någon tvärvändning i mitt liv. Däremot kan jag se tillbaka och inse att jag skulle blivit förvånad om jag som 10-åring eller 15-åring skulle blivit förvånad över mina åsikter, mitt yrke och kanske en del andra saker. Men i sitt sammanhang är det nästan inget som förvånat.

Nej. Jag trodde nog alltid att jag skulle utvecklas och liksom bli ett bättre jag, mer säker, mer lugn, mer harmonisk. Men jag är fortfarande exakt likadan. Lite besviken över det faktiskt.

Skulle absolut säga att det blev lite bättre än vad man hoppades på.
Fick tag på en vettig partner, tre välartade telingar och är i det närmaste ekonomiskt oberoende.

Kan verkligen inte klaga.

Otroligt mycket slitsammare än vad jag drömde om och vad som hade behövts.

Med facit i hand hade det varit extremt mycket bekvämare och mer ekonomiskt lönsamt att lägga all kraft på att bli 200% bra på en enda sak än att hatta runt och bli 80% bra på mycket.

Men jag vet inte om man blivit lyckligare av det. Har en känsla av att det i sluändan ändå har varit värt slitet och att inte ha maximalt bästa ekonomin för att i stället lärt sig mycket och fått många erfarenheter inom många områden.

Finns även en del relationer både med motsatta könet och med vänner som man gärna hade velat hantera på ett annat sätt.

Fast förhoppningsvis har man bara kommit halvvägs så än finns tid att korrigera områden som man är missnöjd med.

Så här långt: 8/10

Inte än, men har snart lämnat Sverige - kan alltså bara bli bättre.

Det är nog ungefär som jag trodde faktiskt. Bra karriär men evig singel.

Haha, nej, verkligen inte! Det blev mycket bättre!

Människor jag trodde skulle vara i mitt liv för evigt, är inte längre närvarande.
Karriären blev annorlunda.
Jag skulle ha en lång, svensk, blond man och bo i valfri Stockholmsförort (i bästa fall). Men jag bor utomlands med en kort asiat.

Egentligen, med tanke på vart jag kommer ifrån så skulle jag aldrig ha utbildat mig, aldrig ha flyttat från min bondhåla och ha 3 skrikande ungar med valfria WT-namn vid det här laget... men nej fyfan, gudarna var med mig.

Nej. Trodde jag skulle ha en bra utbildning, välbetalt jobb och familj vid detta lag. Är 32, blivit kär i tjejer som inte vill ha mig i slutändan utan enbart vara vänner. Har ett ok jobb och hoppade av utbildningen.
Jag har åtminstone fina vänner och lever ett gott liv, dock med vissa depressiva inslag (relaterat till tjejerna jag träffar), har ett fast jobb och sitter ännu inte i en ekonomisk knipa.

Mitt blev väldigt mycket mer än jag kunnat tro då jag tänkt mig leva max 24 år. Minns inte varför 24 var en rimlig ålder när jag var 16.