Först och främst vill jag påpeka att detta inte är en trolltråd utan jag är verkligen seriös.
Jag och min fru har länge tittat på hus inför ett kommande husköp. Jag tror vi har tittat på minst 30 hus utan att något av husen har känts rätt, då det är mycket pengar och ett väldigt långsiktigt projekt. Min frus föräldrar har varit väldigt mycket på oss (framförallt mig - vet inte varför) och bombarderat oss med hemnet-annonser och skriver "det är visning av hus X på lördag - ska vi boka in oss?".
Men i juli månad var dom med i budgivningen av/på ett hus som iofs är ett bra hus och har bra läge, problemet är bara att det är alldeles för dyrt för oss. Föräldrarna la som sagt bud och vann budgivningen och vill nu att vi ska överta huset och betala dom varje månad för vad huset kostar i månaden men även vad huslånet/bolånet kostar dom per månad. Min fru och jag har räknat ut att huset kostar i snitt 14 tusen per månad plus driftkostnaderna, pengar som vi just nu inte har pga ansträngd ekonomi.
Hursomhelst.. om två veckor ska det skrivas på papper och min fru har svårt att säga till sina föräldrar att vi inte vill ha huset och inte heller betala dyra månadskostnader till hennes föräldrar.
Föräldrarna däremot är helt oförstående och menar att eftersom vi både är gifta och har jobb och att huset dom köpte är ett bra hus så ska vi vara tacksamma.
Som grädde på moset har dom (föräldrarna) frågat oss hur mycket vi kan lägga i insats för att få ned lånekostnaderna, dom föreslog att vi lägger 2,2 miljoner eftersom då kommer kostnaderna för huset minska drastiskt. Saken är bara den att varken jag eller min fru har 2,2 miljoner till godo som ligger och dammar på vårt gemensamma sparkonto.
Jag vet att vi helt enkelt kan säga "Tack men nej tack" till huset men min fru känner sig tvingad att "ta emot" huset av sina föräldrar även om det kommer rasera vår ekonomi i en lång tid framöver. Svärföräldrarna är snälla men eftersom dom är ekonomiskt oberoende så har dom svårigheter att sätta sig in i vår ekonomiska situation.
Jag och min fru har länge tittat på hus inför ett kommande husköp. Jag tror vi har tittat på minst 30 hus utan att något av husen har känts rätt, då det är mycket pengar och ett väldigt långsiktigt projekt. Min frus föräldrar har varit väldigt mycket på oss (framförallt mig - vet inte varför) och bombarderat oss med hemnet-annonser och skriver "det är visning av hus X på lördag - ska vi boka in oss?".
Men i juli månad var dom med i budgivningen av/på ett hus som iofs är ett bra hus och har bra läge, problemet är bara att det är alldeles för dyrt för oss. Föräldrarna la som sagt bud och vann budgivningen och vill nu att vi ska överta huset och betala dom varje månad för vad huset kostar i månaden men även vad huslånet/bolånet kostar dom per månad. Min fru och jag har räknat ut att huset kostar i snitt 14 tusen per månad plus driftkostnaderna, pengar som vi just nu inte har pga ansträngd ekonomi.
Hursomhelst.. om två veckor ska det skrivas på papper och min fru har svårt att säga till sina föräldrar att vi inte vill ha huset och inte heller betala dyra månadskostnader till hennes föräldrar.
Föräldrarna däremot är helt oförstående och menar att eftersom vi både är gifta och har jobb och att huset dom köpte är ett bra hus så ska vi vara tacksamma.
Som grädde på moset har dom (föräldrarna) frågat oss hur mycket vi kan lägga i insats för att få ned lånekostnaderna, dom föreslog att vi lägger 2,2 miljoner eftersom då kommer kostnaderna för huset minska drastiskt. Saken är bara den att varken jag eller min fru har 2,2 miljoner till godo som ligger och dammar på vårt gemensamma sparkonto.
Jag vet att vi helt enkelt kan säga "Tack men nej tack" till huset men min fru känner sig tvingad att "ta emot" huset av sina föräldrar även om det kommer rasera vår ekonomi i en lång tid framöver. Svärföräldrarna är snälla men eftersom dom är ekonomiskt oberoende så har dom svårigheter att sätta sig in i vår ekonomiska situation.