Vad är fördelen med en kvinna jämfört med en vän?

Som heterosexuell kan man ha sex och beröring med en kvinna och eventuellt också skaffa biologiska barn men vad är fördelen i övrigt med en kvinna jämfört med en vän?

De flesta vet idag att drömmen om den långa ljuvliga relationen fylld av kärlek inte är verklig. Förälskelse och kärlek för sakens skull är inga sköna känslor att känna om de inte bygger på verkliga anledningar.
Man kan drömma om de sötaste frukterna men skilsmässa, otrohet, olycklig kärlek, utnyttjad och lämnad blir resultatet för de flesta då en vacker sexig kvinna blir en parasit?

Vad är fördelen med ett icke attraktivt skåp eller en attraktiv kvinna jämfört med en tex förstående, lyhörd och ödmjuk vän?

Förvirrad trådstart. Kan kvinnor inte vara vänner med någon? Eller är det att man inte kan ha kvinnliga vänner?

För mig får jag två helt olika saker från mina vänner kontra min fru. Men pålitlighet, öppenhet, förståelse och så vidare finns på båda sidor. Med min fru gör jag allt jag gör med mina vänner också, men utöver det är hon min klippa i tillvaron vad det gäller det mesta. Även sällskap i tillvaron och förstås rent fysisk närhet.

Gränslös kärlek och det får jag på ett annat sätt från frugan än från syskon, vänner och så.

Kärlek är väl inte för alla antar jag...

Om du blir ihop med en kvinna som är förstående, lyhörd och ödmjuk och som dessutom är din vän så kommer du få det bästa av två världar.
Att bli ihop med någon enkom för att denne är attraktiv men som du inte trivs ihop med personlighetsmässigt låter som en dålig idé.

Skillnaden mellan vänner o förhållanden är väl just sex.

Att springa runt och bara känna sig förälskad eller kär är väl inte någon fördel?

Så det är bara sex när man kokar ner det till sin vad män verkligen söker...

Allt behöver ju inte vara en fördel men jag håller hellre om en kvinna jag älskar kyliga nätter, vaknar hellre tillsammans med en kvinna jag älskar och delar hellre min vardag med henne än med en vän.

Kvinnor är enbart användbara för en man om han vill ha barn.

Knullande skulle de flesta män säga att kvinnor erbjuder, men priset de flesta män tvingas betala för detta knullande är sällan värt kostnaden, särskilt långsiktigt eftersom kvinnor kan vara gratis i början men sedan ökar kostnaderna hela tiden, precis som knarklangare erbjuder gratis knark tills kunden är fast i missbruket.

Om en man har kvinnor som kastar sig över honom, och vill knulla, så kör hårt. Tyvärr är det mycket få män som erbjuds dessa möjligheter, att få fitta helt gratis.

Nej det är inte enbart sex.

En viktig aspekt är maskulin & feminin polaritet. En kvinna kan få en man att känna sig maskulin, kapabel, "användbar" som att man har ett syfte, eftersom en del av ens biologiska instinkt är att fylla den maskulina & ansvarstagande ledarrollen och en kvinna kan ge en man den delen av sig själv genom att låta honom leda henne, hon får honom att känna sig manlig och respekterad istället för hur man blir runtbossad av morsan.

Dessutom kan hennes förmåga till att vara sårbar vara helande för mannen. Mannen kan acceptera henne helt som hon ärven när hon berättar om sina motgångar, mörka känslor osv. När mannen accepterar henne så känner han att han vill skydda henne och att hon har en läkande effekt. När han ser hennes sårbarhet och öppenhet läker hans egna sår.

Det är såklart inte såhär i alla förhållanden men detta är en stor del av skillnaden som gör att kärleken mellan en man & kvinna kan gå djupare än mellan 2 vänner.

Är det verklighet eller dröm du pratar om nu...
Allting kommer med ett pris antingen varje dag där du får göra avkall på det ena med det fjärde, eller med en rejäl avtändning som inte sällan slutar med sorg och ett krossat hjärta den dag relationen tar slut efter tex tio år.
Då har den tiden gått, är över och borta som tyngd i bröstet. Om kvinnan var ett skåp så slipper du sorgen men vad var i så fall vinningen?

Kan en relation med en kvinna verkligen "gå djupare" jämfört med en vän, annat än som bara djup smärta som lurpassar runt varje hörn och sömnlösa nätter...

Fördelarna med en kärleksrelation ligger i hur positiv och välfungerande den är över tid.

Utan att uppleva en kärleksrelation, går man miste om saker som människor i regel söker och behöver i livet. Beroende på vem man är - vilken personlighet man har, vilka värderingar man styrs av, vilket anknytningsmönster man har och vilka upplevelser man har i bagaget - kan det kännas mer eller mindre viktigt att uppleva en kärleksrelation. Vissa ser på det som ett måste, andra tänker på det som både främmande eller rentav skrämmande.

Hur givande/bra en kärleksrelation blir, beror på många saker. Dels handlar det om hur du är som människa - hur kapabel du är på att hantera relationer, hur flexibel du är, vilken typ av personlighet du har, vilket anknytningsmönster du har, hur din psykiska hälsa ser ut o.s.v. - men det handlar även om vilken person du väljer att ha relationen med och dennas/dennes förutsättningar. Därutöver handlar det om hur väl ni fungerar ihop.

Majoriteten mår bra av att uppleva både vänskapsrelationer och kärleksrelationer. Utan den ena typen, kan den andra saknas, och omvänt.

För egen del så verklighet. Men visst har du rätt i att förhållanden kan ta slut, det gäller såklart att värde det man har. Tycker absolut att en kärleksrelation kan gå djupare än den med en vän även om vänskap inte är att förakta. Sen är det ju som så att det ena inte behöver utesluta det andra, eller?