Potentiell partner kan inte mäta sig mot mina vänner.

Jag har helt gett upp tanken på att skaffa en livspartner. De senaste gångerna jag dejtat har jag bara sonika insett efter första förälskelse-fasen att jag slösar bort tid om jag skulle fortsätta försöka lära känna människan i fråga.
Jag vill heller inte förstöra mina djupare vänskapsrelationer genom att blanda in nån random 'shomme' som ska lägga värderingar i mina vänners livsval då det är en brokig skara med specialintressen och fördomsfritt djup och en ärlighet i att alla ämnen är diskuterbara.
Mina relationer slutar med att jag väljer vännerna före och känner som sagt att jag inte har tid över. Jag har ändå varit tydlig med att jag behöver en fördjupning av relationen om jag ska lägga tid på det, men det verkar inte gå fram riktigt och slutar med manipulation från dennes sida och sedan så låter jag personen försvinna ur mitt liv på ett mer radikalt sätt.

Är det fler kan känna igen sig i detta?
Har jag för bra vänner bara?

Om dom är för bra vet jag inte men, du kan knappast skaffa barn med dom... eller köpa hus, stötta och vårda, hjälpa och ställa upp när det behövs på en känslomässigt sätt. Vara den person som en annan människa älskar och vill ha i sin närhet på alla tänkbara sätt. Ha någon nära inpå dig som gör allt för att just du ska må bra och vara lycklig.
Vänner... kommer och går genom livet. Just saying...

Mina vänner stöttar känslomässigt, förstår och accepterar, samt finns där. De kommer och går inte för mig! Ledsen att de gör det för dig.

Vi får väl se, du är inte så gammal ännu...

Nej, du har garanterat inte för bra vänner, dom är ju vän med dig, som enbart skrev detta, för du tror, att bättre vänner än dig och dina vänner kan inga bli.

Varför skulle du förstöra dina vänskapsrelationer för att du har en partner? Ingen av dessa behöver stryka på foten i min mening.

Vännerna finns kvar, men när de skaffar partners så kommer du att bli relativt sett mindre viktig för dem, när de lägger mer tid på partnern och att bilda familj. Så, även om dina vänner säkert fortsätter vara dina vänner, så kommer er relation mest sannolikt att förändras kraftigt över tid. Det är lätt att vara ett tajt kompisgäng när alla är fria, obundna och inte har så många krav på sig, men förr eller senare blir andra saker än vännerna också viktiga. Det är en helt normal utveckling när man mognar i livet, för vänner kan oftast inte ge en allt man vill ha.

För tids nog börjar kraven öka, från jobbet, familjen och andra omkringliggande saker. Då finns det inte lika mycket tid för vännerna, och i längden är det inte heller lika roligt att göra sånt som man alltid har gjort i gänget, eller snacka om sånt man redan har snackat om hundra gånger. Människor utvecklas och hittar nya prioriteringar och glädjeämnen, det är trots allt få som vill leva hela livet som om de vore 20 år.

Så du har två val;
1. Lev vidare som om ditt liv alltid kommer att se likadant ut och att du och dina vänner alltid kommer att prioritera varandra före sina övriga relationer och krav i livet, eller
2. Inse att ditt kompisgängs liv troligen kommer att utvecklas och förändras, och fokusera på att även bygga en meningsfull relation med någon som du kan dela ditt hela liv med under lång tid. Någon som kan ge dig kärlek, närhet och en varaktig relation med just er två i fokus.

Annars är risken att du sitter där ensam om tio år, medan dina vänner har gått vidare från ungdomens nära vänskap till egna vuxna relationer.

What you give is what you get...men, ja, bara du kan ju fatta rätt beslut i ditt eget liv förstås...du kanske heller inte träffat rätt partner ännu.

Du väljer väll partern efter vad som är dina värderingar.
Funkar det inte med dina vänners värderingar så kanske du och dina vänners värderingar inte klaffar helt.
Lite varningsflagga när du säger att ni är fördomsfria, de som påstår sig vara det brukar inte vara så fördomsfria utan det är bara när man tycker som ni man är fördomsfri.

Skönt att du har så bra vänner. Men ifall du hade träffat en bra tjej så hade du nog valt henne framför dina vänner.

Vilken ålder och kön är det på dig och dina vänner?

I yngre dagar så var merparten av mitt kompisgäng singlar och tjejer var lite av en förbrukningsvara som vi hittade på krogen för en natt, sen var det inte mer med det. Men med tiden så blev det som för många andra, vi hittade partners, det blev barn osv...

Idag är det väl i stort sett ingen som umgås med den andre särskilt ofta. Inte så att vi inte skulle klassas som vänner längre eller att vi aldrig pratas vid eller har nån sorts kontakt. Men många har flyttat till andra städer och efter jobb så har man åtaganden när det kommer till familjen.

Sen finns det nån enstaka som du som inte hittat den där partnern, men orsaken till det är inte att den som du sitter och tänker att den ska spendera resten av sitt liv med sina vänner för att partners inte är kompatibla med dem. Orsakerna till deras singelliv är inget jag fördjupat mig i

Gissningsvis finns det skaror med folk som resonerar som du, men jag tror ni är ytterst få. Trivs du med ditt liv som det är så är det väl bra... You do you

Exakt när i ålder kommer jag få se det hända?

Hänger inte med men antar det är en bitter kommentar, rätt?

Livstiden är begränsad. Ledighet är begränsad. Jag vill umgås med dem som ger mig mest energi och partner tycks alltid verka mer dränerande. Vilket gör att jag till slut väljer tid med vänner.

Bara fullträffar på vänner, ja.

Jag väljer aldrig partnern i slutändan utan väljer bort pågrund av dennes värdingar.


Från 20-70 år är mitt vänskapsspann. Inget gäng från grundskolan vill säga.