Vilka är egentligen de mest efterblivna förpackningarna?

Mången äro de timmar jag lagt på att frustreras och låtit mig provoceras av förpackningshelveten och hur korkat tillverkade de ofta är. Som om inte producenternas efterblivna förpackningar vore nog, har jag som lök på laxen noll tålamod för trilskande förpackningar och allt som hör dessa till.

Det slutar ofta med att jag bara sliter sönder skiten i stället för att använda den "fiffiga" flärpen (som aldrig fungerar). Ofta begriper jag inte ens hur man ska kunna öppna dem på ett bra sätt utan att vara legitimerad kirurg.

Jag vill nominera baconförpackningarna som har ett "öppna här"-hörn där det inte går att öppna. Det är inte ens en tillstymmelse till att kunna separera de två lagrena. Och detta är inte en isolerad händelse, det ska gudarna veta. Baconförpackningarna har man blivit duktigt knullad av genom åren.

Förpackningar med tepåsar brukar också massakreras eller att jag sliter ut ena väggen på kortsidan och så att säga får en automatisk matning den vägen. Det är i min mening en mycket fiffigare lösning än deras vanliga skrutt.

Diverse elektronikskrot som handlas för runt tvåhundringen på Clas Ohlson och liknande butiker brukar även de ha förbannade, ointagliga förpackningar.

MEN! Det finns oändliga antal med pissförpackningar i vårt avlånga land, den ena värre än den andra - vilket leder oss till dig.

Vilken förpackning vill du nominera och varför?

(MOD får gärna flytta tråden om den ligger fel. Hade svårt att bestämma mig för en bra forumdel men såg att förpackningsfrågor diskuterats i denna del tidigare)

Alladinasken, duh

Blodpuddingsförpackningar tycker jag är ett helvete att forcera. Det finns ett hörn där man ska dra av förslutningsfolien och det lyckas man med ibland, men bara till hälften, en hinna sitter kvar på förpackningen som f.ö. är tillverkad av en tjock och seg plastsort. Om man får bort plasthinnornorna så sitter själva puddingen fast som om den vore ditlimmad. Omöjlig att "kränga" ut så det slutar med att man måste klippa sönder förpackningen för att man till slut kan få ut innehållet. Brrr..

Jag vill nominera de där avlånga grötförpackningarna som jag måste sticka hål på med vass kniv eller sax för att få upp. Varje gång blir det kladdigt och eftersom ändarna på förpackningen är av tjock metalltråd som inte går att få bort så kastar jag hela förpackningen i brännbart.

Proteinglass

Alltså, det brukar gå fint att lösgöra puddingen genom att klämma på två diagonalt motstående hörn när du väl får av den tunna platsfilmen.

Bror! Månne kan jag underlätta för dig nästa gång:

Lägg ett kort snitt i närheten av ståltråden som förbinder ändarna, sedan skruvar du med ett fast grepp om metalldelen på motsatt sida där du lagt snittet. På så sätt får du ut allting utan kladd, om du dessutom inte använder hela kan du sätta en sån där matklämma på och skära av den tomma plasten.

De nya "mjölkförpackningarna. Bortsett från att plastkorkarna numer dödar allt liv i haven så är de mkt opraktiska. Jobbiga att tömma på hela innehållet för mindre lättrunna artiklar typ yoghurt. De gamla förpackningarna kunde man öppna i bägge ändar. Det var bra när man ville ha yoghurt till sin tzatziki tex. Man kunde även lägga andra varor på oöppnade förpackningar i kylen. Likaså i påsen/väskan man packar sin inhandlade mat.

Varför man bytt till dessa är ett för mig mysterium.

Jag nominerar gärna Santa Marias kryddburkar i glas. De har en osedvanligt korkad kork som är tänkt att flippas upp med tummen. Man måste först leta upp en tämligen osynlig markering, för det går inte att flippa varsomhelst. Vilket meckande för att krydda upp maten. Inte nog med det, man passade på att minska innehållet i samband med burkbytet, priset minskade inte i motsvarande grad, så kallad krympflation.
Värst av allt var när någon pårökt spinndoktor på företaget skulle förklara hur himla bra kork man uppfunnit, det blev humor på hög nivå. Det fanns bara fördelar med den utskällda korken, det skulle till och med vara bra för klimatet, om jag minns rätt.

Tömningsproblemet med yoghurt skriver jag under på. Men nog har jag spottat och fräst över de gammeldags förpackningarna när man på ett väl avvägt sätt skulle öppna flärparna, sedan pressa dem emot varandra och därav öppna förpackningen. Problemet var att flärparna alltid böjde sig och man till slut fick hämta en kniv. Dessutom var de kladdiga.

Jag hade dock kunnat leva med dem i dag för att jag tycker synd om haven och djuren där i.

Det bästa med gamla mjölk förpackningarna var ju att dom var så lätta att vika ihop när man skulle kasta dom. Numer är det ju fyra matcher i brottning för att få ner den jäveln i soporna!

Jag har alltid problem med vanliga tunna kartonger, som brukar användas till flingor, pasta och glass.

Finns en perforering, river det upp sig en annan väg än den perforerade. Finns en perforerad remsa så går den av. Är det tänkt att man ska dra fingret mellan två lager av kartong för att separera dessa så sitter limmet så hårt att kartongen går sönder bredvid limmet istället.

Mest efterblivet är väl ändå trenden att gå från papper, vax och folie, till plast, när vi nu vet hur dåligt plast är för hormonbalansen, som exempelvis dagens förpackning till kexchokladen.