Sluta jobba såhär 2023 och bli hemmaman?

Godmorgon!

Sedan semestern har jag tagit lite extra ledigt från jobbet vilket min arbetsgivare är okej med. Gillar verkligen mitt jobb men har väl typ bara tagit på mig olika punktinsatser eller vad man ska kalla det samt att jag finns tillgänglig på telefon om någon skulle behöva bolla idéer eller resonera fram olika lösningar. Det känns knappt som ett jobb utan är något jag skulle ställt upp på oavsett.

Hursomhelst... Min flickvän gillar att jag är hemma om dagarna. Det är inte så att jag sitter framför datorn och bara fördriver tiden här på Flashback, lite nytta gör ag också. Typ städa, fixa saker och ting i huset och ute på tomten, laga mat osv. Nu har hon börjat prata om att jag borde bli hemmaman permanent. Alltså att jag ska säga upp mig från mitt jobb men självklart vill hon ändå att jag ska vara behjälplig då hon vet att jobbet hur det än verkar är viktigt för mig.

Att fylla dagarna med saker att göra är inga problem men det känns ändå som ett stort steg, så jäkla gamla är vi inte heller utan lite drygt 40-år. Det som får mig att egentligen tveka är ekonomin. Ekonomin nu är mycket god kan man säga och vi klarar oss mer än väl på enbart min flickväns lön. Hon gnyr inte det minsta om jag ber om nån tusenlapp men det känns lite skumt som ni kanske förstår.
Funderar såklart även på det här med pension. Är ju inte sådär överdrivet fett om vi i framtiden skulle gå skilda vägar om jag då inte arbetat och tjänat ihop egen pension. Hur sjutton löser man sånt?

Känns lite dumt att säga till henne att hon ska stå för ett sparande åt mig ifall att men ändå känns det som något som bör göras.

Hon uppskattar att jag går upp på morgonen och fixar frukost till henne. Tar hand om disken, ser till att det är städat, rent och fräscht. Serverar en god middag på kvällarna när hon kommer hem osv. Och jag klagar knappast, det är hur man än vrider och vänder på det ganska skönt och tiden vi har tillsammans blir onekligen betydligt mer kvalitativ. Hon arbetar "bara" 80% så fredag till söndag är vi båda lediga och kan därmed spendera vår gemensamma ledighet på lite roligare saker än att hålla på och slita tillsammans här hemma.

Vad kan ni andra se för för och nackdelar. Det där med pensionen är såklart en ganska stor och viktig sak, hur skulle ni löst den biten på ett vettigt sätt? Skulle absolut vilja höra hur ni andra resonerar kring det här att bli hemmaman på allvar.

Edit: Nu är väl inte det här ett problem men ytterligare en sak är såklart även hur sambon hanterar detta. Senaste igår nämnde hon att hon hade lite ångest av att se mig diska medans hon pysslade med annat som hon inte ansåg var lika viktigt. Sa att hon hade gjort tillräckligt i och med att hon arbetat hela dagen och tjänat pengar åt "oss" och att hon inte behövde känna sig dum. Nämnde lite skämtsamt att vi får skaffa oss en diskmaskin vilket hon tyckte var en bra idé. Som sagt, det är ju inte att "bara". Det är lite att tänka och resonera kring. Sen är det ju ett jäkla lyxproblem.

Förutom den ekonomiska aspekten så är det ju väldigt dumt främst ur en synvinkel: Du blir extremt beroende av din flickvän och hennes val i livet. Säg att du säger upp dig och går hemma och städar och fixar i fem år som hemmaman men att din flickvän väljer att lämna dig. Du kommer ha mycket svårt att komma tillbaka in i arbetslivet på samma nivå där du var, du har trots allt gått hemma i fem år, du är mycket beroende av hur mycket pengar hon fört över till dig, samt hur hon har lagt upp besparingar, lån och tillgångar. Du kan stå där helt tomhänt den dagen utan hem, tillgångar och jobb.

I en relation ska man aldrig bygga sig ett beroende av den andra partnern, även om man är lyckligt gift och aldrig ser en risk att äktenskapet skulle falera. Tyvärr kan skit hända, din flickvän kan till och med trilla av pinn en dag och då står du där. Dessutom innebär detta beroende av din flickvän att det uppstår en maktbalans i relationen som tyvärr inte är i din favör. Ska du börja be din flickvän om pengar för att göra saker, t.ex ta en utekväll med grabbarna eller köpa något till dig själv?

Har ni barn? Då kan det vara värt att spendera tid med dessa.

Men skulle ändå rekommendera ifall du vill göra detta så gå ner i tid bara. Jobba, 50 eller 70%.

Som föregående talare säger, du blir jävligt beroende av frugan om du slutar jobba helt.

Exakt, det är bland annat detta jag menar att jag behöver resonera kring. Som sagt kommer jag aldrig lämna jobbet helt även om jag eventuellt avslutar min anställning. Att vara beroende av henne är självklart ett bekymmer som absolut ska tas på allvar och beaktas. Sen helt barskrapad kommer jag förhoppningsvis inte vara vid en eventuell separation. Har lite pengar på banken och sambolagen ger ju ett visst skydd. Att be om pengar för att gå ut med "grabbarna" är inga problem. Det är ju inte heller så att jag ber om pengar typ: -"Älskling, skulle du kunna swisha mig 800kr för jag skulle vilja köpa en ny lina till flugrullen". Hon för över några tusen och sedan gör jag vad jag vill me dom inom rimliga gränser. Klart dock att det skulle innebära en rejäl inskränkning om hon av nån skum orsak skulle bli rejält förbannad på mig nån gång och vägra ge mig pengar som någon form av maktutövning. Samtidigt känns det som att risken för konflikter minskar då vi inte har så många måsten att ta itu med gemensamt då jag fixar sådant dagtid, stressen i vardagen minskar ju ganska kraftigt.

Det där med deltid funderar jag såklart på och det är ju lite så jag jobbar idag. Som sagt, jag kommer ju inte bryta helt. Vi har inga barn ihop. En liten detalj är även att vi bor i olika delar av landet. Inga hiskeliga avstånd men iaf 4h bort med bil.
Hennes familj har även en övernattningslägenhet i Sthlm som jag kan nyttja. Saken är att jag har ju min lägenhet i Sthlm som just nu bara står och samlar damm, det är inte heller världens minsta lägenhet. Så det är ju även där jag klurar. Ska man sälja eller hyra ut i andra hand? Att hyra ut i andrahand borde inte vara några problem då jag hänvisar till att jag ska ”provbo” med min sambo även om jag det senaste året tillbringat nästan hälften av tiden tillsammans med henne.

Har såklart även undersökt möjligheterna till att jobba extra här uppe och det ska väl inte vara någon omöjlighet. Mitt nuvarande jobb kan jag sköta hyfsat med hjälp av telefonen samtidigt som jag självklart måste vara på plats i Sthlm emellanåt för att träffa olika ”klienter”.

Tack för två vettiga svar än sålänge iaf!

Att enbart en person jobbar i familjen är inga konstigheter.

Den som är hemmafru får då ta hand om hus och barn.

Upplägget förutsätter dock att en i huset har en hög lön som kan täcka både livet nu och vid pensionen.

Det finns upplägg som garanterar hemmafrun en bra pension oavsett skilsmässa exempelvis.

Ja, ekonomiskt är det inga problem. Tjejen tjänar en bra bit över 100.000kr/mån. Vi lever ganska vettigt i övrigt och har egentligen inga direkta utgifter att kämpa med. Speciellt nu när jag dessutom har gott om tid på mig att fylla på vedboden så vi slipper värma huset med el hela vintern. Vi trivs med att ha det enkelt och köper det mesta på olika loppisar.
Jag har väl åtminstone 500.000kr på sparkontot och skulle jag sälja min bostad skulle jag väl ha ytterligare 3miljoner minst efter att lån och vinstskatt betalats. Nu betalar jag annars typ lite drygt 12.000kr/mån i bara avgift, ränta och amorteringar. Vårt hus ligger väl på ca: 6000kr/mån tillkommer såklart el men annars är det inklusive allt och säga vad man vill, även om jag älskar att bo i Sthlm älskar jag även att bo på landet. Fasen att kunna gå ut och det är knäpptyst. Inte en granne i sikte. Gå ut och titta på stjärnhimlen och norrsken om vintern.

Det innebär en del jobb såklart då allt ska skötas om, det är väl lite därför denna idén smugit sig på. Speciellt då vi även funderar skarpt på att köpa oss några får i syfte att hålla hagen i schack. Bara det kommer innebära en hel del jobb då jag hellre härsar hö själv, man ska ju även fylla silon med gräs.

Som sagt, det är inte så att jag har för avsikt att lata mig dagarna i ända med Flashback och Netflix. Då skulle jag gå under illa kvickt.
Men absolut har vi väl kanske en smått romantiserad bild framför oss. Jag har dock erfarenhet från förr gällande småbruk då jag mer eller mindre är uppvuxen på en gård där vi hade en hel drös med får. Nu har vi tänkt oss typ 5-6st främst som hjälp att hålla hagen öppen så i sammanhanget är det en petitess. Vi hade väl inte heller överdrivet många får när jag var lite med ett femtiotal iaf och det var ju inte överdrivet jobbigt. De fåren gick ju dessutom till slakt vilket inte är tanken nu.

Det låter som en oerhört riskabel plan, för dig. Om förhållandet spricker så riskerar du att sitta där i bästa fall utan pengar och pension.

Gå ner i tid istället, behåll en fot i arbetslivet. Var beredd bara på att du blir minst viktig på företaget, och att ditt jobb kan komma att försvinna först i dåliga tider. Tänk också på hur ditt förhållande ser ut, det kanske inte är jättespännande för din tjej att ha en kille som bara sköter markservice. Hon kanske gillar det nu, men hur kul är det egentligen i längden att ha en partner som inte utvecklas alls för att hen bara sitter hemma och bakar rulltårta. Själv skulle jag inte stå ut med en partner som var helt beroende av mig ekonomiskt och socialt.

Nä, det här får du tänka om. Se till att ha en egen pensionsgrundande inkomst och en tryggad bostadssituation (tex gemensamt ägande) i händelse av separation, så har du alltid en väg ut om förhållandet skulle ta slut.

Ursäkta OT men på vilket jobb kan man tjäna 100 tkr i månaden?

För att svara på frågan.

Har ni småbarn tycker jag gott att du kan vara timanställd men fokusera på barnen medan hon drar in pengar. Dagis/fritids någon gång i veckan är ändå bra så ungarna får kompisar om de inte har där ni bor.

Har ni inte småbarn så har ni inkomster som räcker långt över vad ni behöver, då skulle jag säga att du kan nöja dig med frilansjobb där det finns goda tidsmarginaler.

Angående arbetsgivare så vet jag inte hur sådana tänker, men om någon säkte ett jobb där jag var chef och han sade "jag har gått hemma i fem år för min flickvän tjänar multum" så hade jag tyckt att det var helt logiskt och jag hade inte ifrågasatt det alls.

Varför inte om det fungerar för er. Du kommer ju dessutom att ha en fot kvar i arbetslivet. Mycket kan hända i en relation, inte bara att man bryter upp. Men även unga människor kan dö eller bli svårt sjuka.
Se bara till att du har ett ordnat pensionssparande. Lycka till

Det som är riskabelt är väl egentligen det du säger och det är ju självklart det jag har att beakta. Dock tror jag knappast inte att hon skulle bli less pga att jag inte skulle utvecklas. Hon känner mig ganska bra och vet att jag knappast skulle sluta vara jag och ”bara” sköta markservice och baka rulltårtor.
Vi har känt varandra i 25år även om vi under dessa år inte haft någon kontinuerlig kontakt. Sen small det till då vi av en slump träffades här uppe i Norrland och hon bjöd över mig på ett glas vin en kväll för typ ett år sedan. Vårt förhållande är med andra ord relativt nytt dessutom vilket såklart innebär ytterligare ”risker”.

Samtidigt blir ju dilemmat, ska man fortsätta och pendla eller ska man ta nästa steg? Mitt jobb är relativt fritt och hon jobbar bara 80% så vi har ju haft fredag till söndag tillsammans när vi träffats.

Pratade förövrigt just med chefen och hon ställde frågan rakt ut om jag är dum i huvudet. Hon tycker att jag absolut ska satsa och det är nog inget hon tycker för att hon vill bli av med mig. Vi har en väldigt bra kontakt och brukar ta promenader tillsammans efter jobbet och prata om allt och inget så hon vet att jag verkligen trivs och mår bra.
Sen hade hon missat hur jag normalt bor när jag är här uppe. Har genom släkten tillgång till ett hus jag disponerar själv. Det är ju bara det där med försörjning. Vill ju inte hamna i slentrian och leva upp mina tillgångar. Även om jag får några miljoner i fickan genom att sälja min lägenhet i Sthlm är det långt ifrån tillräckligt för att försörja sig de åren jag ändå tänkt stanna i livet framöver.

Det är ju mycket det här med att hamna i beroendeställning som tar emot samtidigt som det egentligen inte är något problem. Dock har jag ju haft förhållande förr så jag vet ju att de kan ta slut oavsett hur bra man har det tillsammans för stunden. Framförallt är det framtida egen pension jag känner lite tveksamheter att riskera eller vad man ska säga.

Sen är ju inte heller min tanke att leva på min sambo i all evighet framöver utan självklart ska jag ordna till egen inkomst vilket inte bör vara något jätteproblem då jag har lite kontakter här uppe samt hyfsat bred kompetens både praktiskt och teoretiskt.

Antar att det märks att jag inte är helt ute och cyklar utan att jag åtminstone försöker tänka vilket såklart är nödvändigt. Det är hur man än vrider och vänder på det en milstolpe i livet och en hyfsat stor förändring.

Nu senast sa min chef att hon absolut tycker jag ska sälja, men att jag ska se till att hålla på pengarna ifall att. Ni fattar…

Hon är läkare. Sen som sagt har jag en riktigt bra relation med min nuvarande chef så hon fattar. Nu började hon dessutom börja spåna på hur hon/vi ska kunna dra nytta av situationen (med glimten i ögat ska sägas). Lite kul men fasen, hon får allt att låta så självklart.