Kvinnor som skryter som sina tidigare sexpartners?

Det är väl ett sätt för en kvinna utan stil och klass att tala om att hon minsann har tusen alternativ och inte tänker krusa för dig(men att du ska göra det för henne). Tack och hej, alltså. Dock kan det ju vara viktigt för en att man delar värderingar kring sex, men det talar man inte om på första dejten.

ingen vill veta var du köpt din örjan

ont trådämnet vi berättar int för nya kvinnliga bekantskaper om våra få forna partners

men vi har över middagsbordet på restaurang i sthlms innerstad mött kvinnor ur mede klassen som o-ombett yvats om sina ex bf och om de stora händer dessa haft

Minns en sådan tjej jag träffade. När jag lärde känna insåg jag vad det berodde på. Hon hade så dåligt självförtroende, att hon helt enkelt trodde att det var en bedrift att få en snubbe i säng, och att många sexpartners är ett tecken på att man är som kvinna är skicklig, snygg och intressant. Hon växte upp med ett enormt "jag är ful och ingen vill ha mig"-komplex.

Att promiskuitet skulle kunna betraktas som vårdslöst förstod hon inte alls. Hon hade gått på någon feminist-kurs där hon fått lära sig att det är bara är patriarkatet som begränsar en kvinnas antal sexpartners.

Snacka om att sätta sig själv på piedestal

Förresten, att bryta upp och gå hem är något du också kan göra. Det är ingen som tvingar dig att sitta kvar.

Man är nog lite för artig.
Kan tycka att man där och då kan säga att det inte kommer funka och tacka och gå.

De söker kanske efter en modern progressiv cuck som kommer älska dem trots att de ligger runt. Då blir det där ett shit-test.

Ja men alltså jag syftar på när man ses hemma hos mig. Om jag inte kastar ut dem stannar de hur länge som helst. Timme efter timme efter timme. Vi pratar 23.00-01.00. Om jag går hem till någon protesterar de när jag ska gå mer eller mindre. Men ingen sitter och kommer på positiva och roliga ämnen.

Har aldrig hänt mig att män är engagerade och kommer med roliga frågor och ämnen.

Låter drygt, men vad är din poäng? Du kan fortfarande be dem gå om du inte gillar dejten. Och du kan gå från dem även om de protesterar.

Det jag vände mig emot var att du får det att framstå som att du inte har något annat val än att börja babbla om dina ex.

Kan ju vara så att de tycker precis likadant om dig.

Om det aldrig har hänt dig så har du antingen haft rejäl otur, eller så är det helt enkelt så att det är den typen av män du attraherar.

varför skulle jag trolla? min fråga är ärlig för det har hänt mig inte bara 1 x utan flertalet och jag undrade om andra har samma upplevelse?

för min del en röd flagga dock är min bodycount är väldigt hög igenom den livsstil jag lever, men det är inget jag skryter om eller väljer lyfta fram vid en 1a date, kanske aldrig, men en del kvinnor gör det tyvärr

vilket betyder för mig att dom kommer vara en till kropp i min säng men aldrig något mera
jag förstår att alla har bagage, inga konstigheter

men att det är ett sätt att skapa attraktion= what?, ska jag bli impad? avis?

I dont get it

Ja men ska jag behöva göra det? En gång blev jag lite besviken på att en dejt bröt upp och det är väl bättre än att jag blir trött på honom? Andra gången erbjöd jag honom att sova över då han inte bröt upp eftersom det är lite sisådär att köra sent och när man är trött. Vi pratade dessutom till tre, fyra på morgonen.

De killar jag har träffat har enbart velat ses igen så jag kan inte vara så dålig eller hur? De säger även att jag är social, charmig och extrovert (har hört det sedan tonåren). Glad, öppen, ofiltrerad är andra egenskaper jag har hört. Men för mig dras kontakten ner drastiskt om jag kommer in på negativt laddade ämnen för mycket och det handlar om att de behöver komma med fler positiva samtalsämnen. När det kommer till mäns dejtinghistorik, tidigare relationer, problem etc upplever jag mig mer genuint intresserad av vad de har att berätta. Om ämnet däremot är mina svårigheter jag har upplevt så kommer känslorna tillbaka av negativitet eftersom det inte var positiva upplevelser och sammanhang för mig. Då blir dejten för min del en dålig upplevelse också eftersom mina känslor som dykt upp, kommer av tidigare problem. Jag behöver inte känna mig lyssnad på. Jag är mer den som behövt stöd och praktiska lösningar. Att folk bara lyssnar utan att de sedan ändrar något, är jag van vid och less på sedan tjugofem säkert.

Det är som att bli dränerad på positiv energi att tvingas underhålla någon som inte bidrar alls. Sedan har psykiskt sjuka personer mycket låg tolerans för vad de hör eftersom det är jobbigt att andra inte är deras villkorslösa glädjemaskiner, och de ser sällan problem i hur de själva agerar. En släkting ringde mig t.ex. flera gånger och förklarade att hen inte hade tid med mig och en dag ringde personen när jag var negativ och började vifta bort mitt problem, rekommendera böcker och personlig utveckling och sedan gnälla om att hen inte orkade höra om bekymmer. Sist men inte minst som den människotypen alltid gör så kom en redogörelse för allt från fysiska problem till relationer med andra. Jag förklarades med andra ord som för jobbig, rekommenderades att göra befängda saker i sammanhanget såsom läsa böcker jag hade redan läst boken lite och är mer utvecklad i ämnet än vad vederbörande själv är. För mig är det jätteviktigt att dejterna kommer med positiv förstärkning och att jag inte får fler dårar in i mitt liv som min släkting som fräckt nog pekat på mig som problem men lever för att gnälla och låtsas att det är andra som är problematiska. Jag vill inte gnälla själv utan stöttas när det behövs men inte bli en gnällspik själv.