Relationer hindrar mig från att leva i nuet

Jag tycker det är irriterande att t.ex. bli bjuden på bröllop, dop eller stora födelsedagsfester. När sånt här dyker upp går hjärnan från harmoni i nuet till mer abstrakt tänkande vilket orsakar stress. De flesta jag känner är ganska ytliga, precis som genomsnittet, och tycker saker ska vara på ett visst sätt men det kanske är en annan diskussion.

Det geografiska är ett problem. Ofta känner jag mig tvingad att hålla mig uppdaterad i vad som händer i deras liv eftersom det inte sker naturligt. Jag vet vad mina grannar och kollegor sysslar med utan att behöva tvinga fram det eftersom vi ser varandra dagligen.

När man ska göra någonting med vänner, föräldrar, släktingar osv. som man inte bor granne med så kräver det att man ringer, tänker, planerar och allt möjligt. Idealet är att knata över till en granne och ta några öl när man känner för det eftersom idealet är att leva i harmoni med nuet.

Någon som förstår vad jag pratar om?
Hur vinner man i den här situationen?

Tycker också det är drygt med bröllop, och de flesta sammankomster och annat påtvingat trams med "vänner" man inte valt själv. Brukar även vara krystad och skitnödig stämning.

Innefattar det ordet mingel så sliter jag hellre öronen av mig än att gå dit.

Ja, men man kan inte tacka nej. Det är Matrix i verkligheten

Klart du kan tacka nej. Fördelen är ju dessutom att om du konsekvent tackar nej till alla typer av sammankomster så borde du även till sist sluta bli inbjuden. Win!

Brukar oftast tacka nej, vissa födelsedagar jämna år som gamla vänner bjudit in till har jag gått på bara för deras skull. Man skall vårda den bekantskapskrets man har vid min ålder.

Bröllop brukar vara krystat, skitnödigt så där betackar jag mig om jag inte då känt både brudgummen och bruden sedan länge.

I yngre år har jag faktiskt fått ragg på dylika tillställningar. Inte att förakta, dock har jag kvinna i dagsläget och inga planer att byta.