Är psykopater mycket smartare än andra?

Mm, det är ett svårt spel. Om man inte föds med en socialt begåvad hjärna får man välja vilket spel man spelar. Det står lite mellan att anses normal, men egentligen gör man allt för egen vinning, eller att ta och ge, och få vinsten det ger (som jag anser är större). Det senare spelet är svårare och man "avslöjas" lättare att man inte är som andra.

Precis. Jag har inget val längre med fast jobb och barn och ett till synes normalt liv. Men jag känner hur jag kämpar med mina aspis-impulser (skulle ändå tro att det är det). Det är bara som förälder jag är genuint självuppoffrande.

Jag har en massa hämningar. Tänker att jag inte vill bli "avslöjad", men det märks så klart ibland vare sig jag vill det eller ej. Skulle vara så skönt att släppa loss och bara köra. Som när jag var yngre. Tyvärr är jag alltför väl medveten om nackdelarna med det. Vill inte riskera nåt.

De kan va ointelligenta (finns olika typer av intelligens för övrigt) och destruktiva på olika sätt. Mitt ex som var antisocial var pantad som få men kunde spela på känslor
Och sympatier. Riktigt blåst och impulsiv

Det stämmer på de flesta jag mött som tydligt varit antisociala.

Enligt psykologin så stängs den affektiva empatin av när somliga utsätts för våld och övergrepp under barndomen för att de inte ska känna med sina förövare och samtidigt ökar den kognitiva empatin varpå deras förmåga att manipulera förhöjs genom att de kan beräkna vad ursprungligen förövaren men senare offer och omgivningen tänker/känner och hur de kan reagera.

Majoriteten psykopatiska människor är lägre begåvade.

För mig var det mer att jag kunde koppla bort min empati och vara en riktig skitstövel. Jag kunde lura andra bara på kul för att de var lättlurade. Hade mycket våldstankar. Men kom till en punkt där jag bestämde mig för att bli en bättre människa som försökte betala tillbaka lite till samhället av allt vi tar utan att tänka på det. Med det kom trakasserier och mobbning. Hade varit den folk var rädd för. Istället blev jag den som folk trampade på, försöker vara lagom med att "säga till". Att jag hade mer status innan berodde på att jag kunde spelet och var oempatisk. Jag har fått offra mitt ego för att känna empati, jag har börjat känna skuld när folk hjälper mig. Och folk ser numera att jag är udda, vilket jag dock står för. För de flesta tycker genuint om mig. Tillåter mig själv inte våldsamma tankar. Att vara prosocial istf antisocial har sina fördelar. Jag har iofs alltid haft äkta kamratskap, men har fler nu som bryr sig om mig. Och jag har lärt mig att på riktigt bry mig om andra.

Något jag aldrig trodde kunde hända, alla säger att sådana saker är djupt neurologiska. Men vetefan om det inte finns en andlig komponent.

Otroligt, men ruskigt bra jobbat. Vissa saker "ska" ju inte gå att ändra på när de kan kopplas till ett neuropsykiatriskt tillstånd. Tror personligen att det är struntprat. Det är nog inte helt ovanligt att personer med psykiatriska diagnoser av olika slag ger sig hän; låter det blomma ut och gömmer sig bakom de många fördomar som finns. Kanske cyniskt av mig, men nu gör jag aspergers-grejen här med "obekväma sanningar" och hela kittet. Just sånt som jag är medveten om att jag inte tänker utsätta folk för... nåt mer.

När jag var ung hade jag ett jätte-ego (typiskt för, ja, du vet). Mestadels i det att jag alltid utgick från mig själv, sällan reflekterade över hur mitt tygellösa beteende kunde uppfattas, gick igång som fan på uppmärksamhet. Jag var manipulativ. Jag har lurat folk att jag brydde mig för att utvinna fördelar. Jag skäms för det i dag. Detta samtidigt som jag hade nåt slags rykte om mig som jättesnäll, om än utan spärrar. Jag kunde säga "roliga" saker som väl var så där passande. Värst av allt: Jag minns att jag kunde bli ledsen å andras vägnar för att jag i själva verket tänkte att det vore sjukt att inte bli ledsen jag med.

"Den lilla psykopatin", som sagt. Jag tampas dock fortfarande i perioder med mitt pokerface.

Sen hände nåt. Till att börja med blev jag nedtryckt i skorna med besked av nån. Eftersom jag alltid haft lätt att känna skuld och dåligt samvete när nån säger ifrån tog det skruv. Det är väl det där med att känna sig osäker på vad som är normalt, lagom, adekvat, etc. Nu fick jag höra det.

Hur som helst: Jag tror att det blev början på en sen mognadsprocess. Jag mognar än.

Dessutom kände jag för första gången att det jag höll på med kunde rasera allt för mig, trots att jag var en glad skit och allt det där. Och nu sitter jag här, mer välanpassad än förr, med våldsamma spänningar inombords.

Du är en psykopat, men inte smartare.
Jag är visare än dig älskling. 😋

Radera.

Ett tecken på att någon är en idiot är att de envisas med att använda sig av facktermer när de pratar med lekmän.

Ditt inlägg intresserar mig, men jag förstår inte... Kan du förklara för en lekman?

Du kan väl iallafall inte påstå att jag som saknar utbildning är idiot baserat på att inlägget skulle vara för avancerat?

Jag vet inte hur jag bäst förklarar. Affektiv empati innebär att man kan känna in och dela en annan människas känslor. Du vet känslan när du ser någon bli skadad och det känns som om det sker i din kropp eller när du får en knut av obehag i magen när du hör om vad någon annan råkat ut för. Jag som exempel har svårt att inte börja gråta när andra gråter och måste hålla emot många gånger eller kan känna glädje av att bara se andra glada. Det är lite av affektiv empati.

Med affektiv empati tolkar vi andras känslor som något som smittar av sig lite på oss.

Andras känslor delas inte av en psykopat eftersom den inte är kapabel att känna det andra gör samtidigt. Med hjärnskador är det en sak, de är som de är. Antingen förvärvade skador eller en felaktig utveckling av hjärnan. Man tror att somliga med antisocial personlighetsstörning trängt bort förmågan till affektiv empati för att det hade minskat överlevnadsinstinkterna om de hade känt för mycket identifikation till deras förövare. Man tänker att affektiv empatisk förmåga kan ha slagits av under utvecklingen av personligheten för att minimera riskerna med att dela förövarens känslor.

Kognitiv empati handlar om att man via intelligensen använder sig av förmågan att beräkna hur människor mår, tänker och känner samtidigt som person kan vara avskärmad rent emotionellt. Den spelar för att kunna manipulera och göra såsom gynnar dem i situationen och från början hjälper det individen att minska en förövares övertag genom att avläsa genom kognitiv empati hur den kommer tänkas agera, uppfatta en situation etcetera. Sedan går det över till offer som den utan affektiv empati kan utsätta utan att stoppas av offrets känslor samtidigt som den räknar ut hur offret kan känna, tänka och agera.

Terapi är därför extremt dåligt när det är inriktat på hur offer känner eftersom du inte kan träna någon som skadar andra till att förstå känslomässigt utan det blir en studie i kognitiv empati som efter terapin kan ha gjort psykopaten slugare, skickligare och framförallt farligare.

Det är små barn vi lär att vara snälla genom att trösta dem när de är ledsna och ge dem utrymme för deras känslor samtidigt som vi stöttar men sätter gränser och även förklarar att om du gör så blir hen ledsen. Den affektiva empatin är vad vi tränar barnet i bör vi tillåter dess känslor existera och delar dem genom att krama om dem och vara där med dem i situationen och bekräfta deras upplevelser. Sedan rättar vi dem i hur de agerar mot andra människor och djur. Med vuxna människor fungerar det inte.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3086821/

*ler* Tack för svar! Du vet mer om psykologi än jag i vart fall. Du kanske har studerat ämnet indirekt?

Måste psykopaten alltid vara ond?

För att över huvud taget fungera med andra människor måste du ju på något sätt lära dig interagera med dem. Även om det inkluderar att stå och krama, och trösta någon samtidigt som du inom dig tänker - Kan du sluta tjura någon gång, det här är tråkigt.

Det är inte ondska, det handlar om att fungera i samhället. Även om jag tror att dumma psykopater har en tendens att ganska snabbt hamna i fängelse. Det är lite halvsvårt att navigera utan kompass.

Var kommer denna information ifrån?
Du får gärna ange en källa eftersom det som kännetecknar psykopater är just brist på empati och att de inte känner rädsla, ej heller får dem därmed något stresspåslag i obehagliga situationer.
Om man kan välja att stänga av sina känslor, manipulera och därtill strunta i hur andra påverkas av det man gör, är det inte just brist på empati då?
Det är inte som att en psykopat en dag kan välja att plötsligt koppla på sina känslor och att denne då kommer att känna empati för andra människor.