Citat:
Ursprungligen postat av
BlubbligaIck
Unga kvinnor är de mest utsatta och de har rätt att vara arga. Som ung kvinna fick man uppleva en jäkla massa skit av män, ofredanden, våldtäktsskämt och en massa annat.
De flesta seriemördare etc är äldre. Att hjärnan inte är färdig innebär därmed inte att den är barnslig eller ofullkomlig. Under tonåren kommer den sista utvecklingen av moraliska värden. Jag var själv en bra mycket godare människa både vid 15 som vid 25 än vad jag är idag då jag aldrig skulle offra mig för andra längre.
Bortsett från unga soldater, och liknande grupper av unga män så har majoriteten av världens ondska drivits av människor äldre än 25. Människor mellan 30-45 verkar vara en särskilt farlig grupp när ett kommer till destruktiva människor. Räkna in det i kontexten av de unga "gaphalsarna" eller "ungtupparna".
Ja, unga kvinnor är mycket mer måltavlor, där har du en poäng. Och jag skrev inte att de,eller vi, inte har rätt att vara arga.
Då får du nog läsa igen. Det var inte min poäng, utan hur man kommunicerar sin ilska och vad man har för ansvar i debatten, för att en debatt och dialog, som ju Sarah Larsson vill ha, hon adresserar ju frågan till ett manskollektiv, ska kunna bli av. Jag skrev också att hon blir måltavla för aggressiva män som vill hata på feminismen och att hon inte borde ha hela ansvaret är givet.
Vad gäller ondska/godhet och övrigt du tar upp så säger jag ju klart och tydligt detta, att det finns individuella skillnader. Ondska skär genom.åldrar. Fullvuxna människor har mer makt i samhället, och därmed mer förmåga.att skada. En femtonåring blir föremål för samhällsvård. De flesta brottslingar är unga män. Inte 80-åriga män.
Köper dock inte det totala utslätandet av åldern som betydelsefull faktor i en människas livsprocess. Det är en relativisering som sker som är skadlig Att hävda det är att gå emot all forskning och kunskap.
Att en femtonåring börjar utveckla moral betyder bara just det. Inte att en femtioårings hjärna,förmåga till konklusion, och anammande av och förståelse av en personlig etik och moral är precis som en femtonårings.
I ditt resonemang låter det som om det inte är någon som helst skillnad mellan en 25-åring och en 50-åring i förmågan att göra val, tex. (Varför blir vi då äldre? Varför ändrar många inriktning med åldern och blir mindre upprorisk, tex).
Jag säger alltså: f ö r m å g a n att göra val. Det säger inget om hur man använder den förmågan. Det kan bero på massor av saker hur man sen väljer att förvalta sitt åldrande och sin livserfarenhet.
Jfr tex barn och vuxna..Många barn som genomlevt trauma kan av vuxenvärlden uppfattas som kloka och mogna. Men det är ingen verklig mognad, utan ett lillgammalt beteende som ett barn tvingats ta till för att överleva. Det har krävts av det att vara mogen, förståndig, duktig, ansvarstagande men det betyder inte att barnet är moget i grunden. Det är ingen verklig mognad, utan en överlevnsdsmekanism - jag är den förståndiga duktiga flickan som vinner vuxnas förtroende,och såhär vill pappa/mamma ha mig
Det är fortfarande ett barn.
Att en tjugoåring låter vettig må så vara, och det är klart att de inte är ovettigagenerellt pga sin ålder, eller att man inte skulle ha något utbyte av dem eller så, tvärtom, men att säga vettiga saker behöver inte heller spegla en verklig inre mognad eller visa hur väl förankrat i personen det hen säger faktiskt är.
Begreppet "vettig" indikerar något annat än du tycks mena. Det kan väl både vuxna, fullvuxna och unga vara. Utifrån den ålder och fas man är i.