Vänsterakademiker: "woke" leder till konservatism

Woke har onekligen ändrat form sedan den här tråden startades sommaren 2023. Det har gått åt två håll, med Palestina som den enda egentliga vattendelaren. Beteckningen "woke 2,0" är befogad men räcker inte. Den amerikanske opinionsbildaren Mike Peinovich har provokativt sagt att Yahya Sinwar och Hamas avskaffade woke i oktober 2023, och att alla som är emot woke därför bör stödja dem. Det sätter fingret på något men missar också att woke ändå har fortsatt i två nya former.

Det ena woke 2,0 är den strömning som t.ex. kommer till uttryck hos The young Turks' Ana Kasparian eller Democratic socialists of America, med mindre kvävande antivit ideologi och momentum genom kritiska utfall mot Israellobbyn.

Det andra woke 2,0 personifieras bäst av oligarkfamiljen Ellison som du också nämner. Denna köper upp stora mediebolag och plattformar och styr dem i sionistisk riktning. Detta är dock inte något uppbrott från woke som sådant. Aktiva frontfigurer som Megan Ellison (t.ex. datorspelet Mixtape som blev en snackis på Internet) och Bari Weiss (nya CBS News) är inte mindre woke än woke 1,0 när det kommer till invandring, estetik, anti-europeiskhet, feminism, HBTQ och allt det andra. Den enda skillnaden är att de har nolltolerans mot allt som inte innebär fullt stöd till Israel.

Det behöver förstås inte nämnas att det första av dessa woke 2,0 är betydligt mer intressant för konservativa. Det är där man har tagit steg i den riktning som Susan Neiman fruktade.

Intressant också att denna tendens just nu slås ned mer aggressivt i vasallerna än i USA. I Sverige har både Vänsterpartiet och Miljöpartiet absolut nolltolerans mot antisionism och utesluter omedelbart alla som t.ex. Expo pekar ut. Tyska Die Linke och Die Grünen är ännu mer fanatiska. Sahra Wagenknechts rörelse var visserligen på vippen att ta sig in i parlamentet - men att DSA kan verka inom Demokraterna medan Wagenknecht behövde starta eget parti beror inte bara på skillnaden mellan ett två- och flerpartisystem.

Att det knappt går att urskilja exempelvis längre en Bari Weiss eller Batya Ungar-Sargon från Ben Shapiro eller Mark Levin är intressant, då du bara kan få en falsk dualism att fungera som politisk teater genom att de aktivt strider mot varandra om yttliga kulturfrågor som tycks betyda något. När de nu trängs ihop i mitten så blir det svårt för amerikaner att förstå vad som skiljer dem åt och därmed att ge dem sken av att strida för amerikanska kärnfrågor (varesig det handlar om klimatet, lgbt, ekonomin, abortion, etc.).

Maktstrukturer fungerar som allra bäst när de håller sig dolda för allmänheten. Det har blivit som en perfekt tsunami - 4 jordbävningar värda att nämna; 7e oktober, Epstein, Charlie Kirks död, totalt misslyckade Irankriget - i amerikansk politik där sionister måste slåss ett flerfrontskrig med alla vapen de har tillgängliga vilket gör det omöjligt för dem att arbeta i det tysta, eller selektivt censurera motståndare med bred politisk stöd bakom sig.

En term som den liberala tönten James Lindsay kom med var ju "woke right" som snabbt konverterades till "Woke Reich" av den fullkomligt okarismatiske krigshöken Mark Levin. Försöket att konvertera wokes opopularitet till något man alltså kan applicera till högerprofiler som ogillar Israel.

Snabbt så gav det upphov till namngiveri som löpte amok; när man väl klassifierad Tucker, Candace, Dave Smith och Nick Fuentes som woke reicht så gick man över att sätta press på alla som ens talar med dessa offentliga figurer, med hotet att börja kalla dem också för Woke Reich. Snabbt hade man utökat användandet av öknamnet åt alla typer av figurer inom högern, till och med Matt Walsh som jobbar åt Ben Shapiro och aldrig vågat säga något negativt om Israel överhuvudtaget bara för att han klagar på inflationen (kopplat till Irankriget). Även JD Vance har kallats för Woke Reich då han kritiserade Israels bombningar av Libanon.

Enbart Trump har som "kultledare" behållit frirum att säga ungefär vad han vill (när han säger fel saker emot Israel så kritiserar man vicepresidenten).

Problemet med försöket att popularisera termer som "woke reich" är att ingen högerut riktigt kan förstå den långsökta kopplingen mellan vänster-woke och höger-woke.

Iden ska vara ungefär att både vänsterwoke och "woke reich" håller båda på med "identitetspolitik" (där woke reich ska stå för "white grievance"). Det riktigt underhållande blir då att ingen är bättre på identitetspolitik än just sionisterna vars hela politiska gärning cirkulerar kring etniska särrättigheter, och ingen är bättre på att söka göra sig till offer.

Propaganda fungerar bäst när den är subversiv och det är något som de tycks ha glömt bort. Det är ungefär som det ryska kalla kriget skämtet där en ryss kommer till en amerikan och säger "Jag måste erkänna att amerikansk statspropaganda är så mycket bättre än sovjetisk statspropaganda!"
Och amerikanen säger "Vad pratar du om? Vi håller inte på med statspropaganda!"
Varvid ryssen svarar; "Precis!"

Sionistpropagandan är inte längre subversiv, etnocentrismen är öppen och vulgär. Till och med försök att helt ignorera israelfrågan efter 7e oktober som lesbiska woke kommentatorn Rachel Maddow blir naken och uppenbar. I en avsnitt går hon igenom vad som ligger bakom Trumps anfallskrig emot Iran och går igenom i 10 långa minuter hur gulfstaterna ska ha mutat presidenten att kriga mot Iran utan att någonsin nämna Israel. Till och med det var för uppenbar propaganda och videon utskrattades av alla kommentarerna i youtube.

Definiera woke. I och med alla förändringar (i olika riktningar) känns det som att det vore rimligt att fastslå vad som gör att saker som på många sätt skiljer sig väldigt mycket från varandra likväl är varianter av samma stolleri. Är woke helt enkelt samlingsnamn för alla vedervärdigheter som påverkar kulturen och politiken i vitingvärlden på ett sätt som skadar standardvitingarna och gynnar de icke vita och de stolliga vitingarna (transfurries och dylikt)? Att vi importerar miljontals icke vita, prioriterar allt som gynnar dem och motarbetar allt som gynnar oss själva har trots allt varit standard sen långt innan benämningen woke började användas, samma sak med den särskilda status ett visst land i Mellanöstern har i våra länder.

Det som gör woke distinkt från det tidigare eländet är väl att det finns ett fanatiskt idealiserande av mongon med dysgeniska defekter, kombinerat med åsikten att defekterna är värdefulla aspekter av deras identiteter och att typer utan dysgeniska defekter är skyldiga till att ha oförtjänta privilegier de borde be om ursäkt för. I frånvaro av woke är folk benägna att sträva efter att bli så kapabla att klara av saker som möjligt, med woke blir de benägna att sträva efter raka motsatsen och därefter klandra världen för att den överhuvudtaget är beskaffad på ett sätt som innebär att man ibland behöver klara av saker. I och med hur motbjudande allt sånt är för de flesta blir det en effektiv strategi att företräda relativ normalitet för att vinna röster och därefter använda makten man vinner för att genomföra dåligheter, är folk som använder den strategin woke pga det faktum att de använder makten på ett sätt som skadar den vita befolkningen och gynnar diverse minoriteter och särintressen? Att dessa förrädare är vedervärdiga är självklart, frågan är dock om woke är den rätta benämningen?

Skulle säga att woke kan defineras som en metod att simplifiera världen till maktstrukturer byggda på ras, sexualitet och kön, oftast i den prioritetsskalan (se hur TERFS blev rankade nedåt i offerhierarkin av transfreaks). Alla ska få sparka uppåt och göra i princip vad de vill med förtryckare ovan i makthierarkin.

Ingen får varesig ifrågasätta offernarrativet eller ens skratta åt någon som befinner under dem i makthierarkin.

Woke dog i etapper av de absurda motsättningarna i dessa teser; exempelvis när feminister valde att göra en galen borderline lögnerska och misshandlare i Amber Heard som "feministsymbol" mot en folkkär karismatisk skådespelare i Johnny Depp. Rättegången blev en slags offentlig dom emot "tro alla kvinnor" doktrinen.

Men mitt i offerhysterin så får plötsligt dessa blödiga vänstertomtar se på tiktokvideos av exempelvis en palestinsk småflicka som gråter efter hjälp efter att hela familjen mördats och hon mördas kallblodigt av en israelisk soldat, eller hjälporganisationers fordon som bombas med tre missiler i rad och mördas för att försöka få mat till civila i Gaza eller israeliska politiker som försöker svälta ihjäl en hel befolkning och leker hunger games med människor som står på kö för att få mat och kallar de för undermänniskor (eller inte ens människor) och pratar om etnisk rensning, atombomber och så vidare och så vidare. Detta får amerikanska vänstertomtars offerskapnarrativ att se ut som ett skämt i jämförelse, speciellt när deras regering (både Biden och Trump) står fullt ut bakom massmördandet och det sker med deras skattepengar.

Plötsligt får en generation amerikanska ungdomar sitt Vietnam.

Och framförallt: plötsligt får de inte längre media med sig på sin sida, och inte heller polisen och inte heller deras wokeuniversitet, plötsligt är det woke som censureras, plötsligt utvisas studenter för att använda wokedoktrin emot den mest uppenbara offerhierarkin de någonsin har bevittnat. Plötsligt har de snubblat över en sann maktstruktur som de inte ens tillåts debattera emot (de som tidigare velat strypa debatten emot "högerfascisterna" i campus).

Woke dog i och med 7e oktober för att ideologins paradoxer blev för uppenbara.

Själva ordet woke, kommer från att man "vaknat" och sett orättvisorna, genom det får man syndernas förlåtelse för att man är en vit hetero man och kan ställa sig på de förtrycktas sida mot sina egna och gottgöra vem man är och det förtryck man skapat mot andra, genom det.

Allt har sin grund i marxismen, men överförd på andra grupper. En sekulär religion med sina narrativ och dogmer som man tror religiöst på. Som en gammal avhoppad KGB agent sa: "Tills verkligheten sparkar dem mellan benen!".

Jo, håller med om allt du skriver. Regeln att ju mer offer man är i teorin desto mer ska man få vara förtryckare i verkligheten är väl det mest centrala för wokebögeriet (även om den regeln var närvarande redan på den tiden vi kallade det hela politisk korrekthet). Det var mer frågan om att framtida, eller redan nu existerande, motreaktioner som uppmuntrar livsduglighet och vithet på nåt sätt också är woke som gjorde att jag ville få klarhet i vad som gör även dessa motreaktioner till woke. Att de är dåliga med tanke på hur de agerar när de får makten motsäger jag dock inte.

Woke är en benämning som är tidsbunden, men just därför användbar. Det som drar in folk är en dröm om halvspontan emancipering på massnivå: att man kan "väcka" folk inför världens förtryck, och att de sedan sätter igång och gör det som krävs för att alla ska bli fria. Detta med uppvaknande är ett gammalt vänstermotiv som t.ex. frimurarna har använt länge, och som har föregångare i vissa mer individualistiska teologier. "Upplysningen" är också en variant av samma motiv, och precis som sin fadersmördande arvtagare woke var den tidsbunden; upplysningstiden säger man ju, samtidigt som det inte alltid är helt klart vad som räknas till den.

Det särskilda woke-uppvaknandet är en viss tidsepoks popteoretiska tolkningar av jämlikhet och individualism, och en estetik som dragen till sin spets hamnar i Peter Pan och drogmissbruk. Det är en särskild eras popversion av ett komplex av vänsterfilosofi som, av skäl som också är tidsbundna, har brutit med delar av upplysningen och hämtat inspiration från konservativa tänkare.

Exakt var woke börjar och slutar är mindre viktigt än varifrån det kommer och vart det leder. Och både dess början och slut verkar vara kluvna: från motupplysning och "vakna"-massindividualism, till globaliserad intifada och transor för Israel.

Vilka konservativa tänkare har inspirerat, och vilka av wokebögeriets aspekter har den inpirationen orsakat?

Alltså hur sionister ska få till att "woke right" eller "woke reich" är en verklig fenomen kan jag inte fullt ut begrippa; det verkar ytterst desperat försök att använda woke som en slagträ emot rörelser som helt uppenbart varesig ser ut som woke eller luktar woke eller talar woke.

Poängen ska väl vara att det handlar om "white grievance" emot judisk makt/framgång eller emot andra framgångsrika minoriteter (exempelvis kritik mot H1b visa i USA) eller något liknande.

Logiken är väl ungefär att några vita har upptäckt att de inte är högst upp i makthierarkin och därmed hoppat med i woketåget för att gråta om sin upplevda offerskap eller liknande, exempelvis att de inte har rätt till en nation medan Israel har rätt att vara en nation med etnisk identitet eller att de inte äger media eller har en lobbyistorganisation som tjänar deras etniska intressen, osv.

Så en fd woke vänstersionist hoppade exempelvis över till republikanerna för att bli "konservativ" efter 7e oktober och vänder narrativet till att helt enkelt stå för sionistisk makt och få andra sidan att verka vara "woke" för att klaga på denna maktassymetri:

https://www.youtube.com/watch?v=R2SNQStD0dc&t=1015s

Han säger ju rakt av här att argumentet som ska appliceras i framtiden är att få andra sidan att verka vara "losers" som gnäller om USAs maktstrukturer, alltså "woke".

Du ser Cenk i slutet använda taqiyya som ironisk slagträ (då den brukar användas emot muslimer) för att en grupp säger en sak bland sina egna och en annan sak bland andra. Att äta kakan och vilja behålla den tycks svårt för sionisterna, för det är helt uppenbart att de ständigt återvänder till sin egen offernarrativ när de känner att det blir het om öronen.

Se startinlägget och den diskussion som följde för tre år sedan. Framförallt nämns Nietzsche, Schmitt och Heidegger. För alla tre finns ett omfattande material med försök till vänsterapproprieringar, som är högbrynta föregångare till woke.

Så här skrev Susan Neiman i Unherd:

Which do you find more essential: the accidents we are born with, or the principles we consider and uphold? Traditionally, it was the Right who focused on the first, and the Left who emphasised the second. This tradition has been inverted. It's not surprising, then, that theories held by the woke undermine their empathetic emotions and emancipatory intentions. Those theories not only have strong reactionary roots; some of their authors were outright Nazis. Ideas influenced by Carl Schmitt and Martin Heidegger and their epigones take up plenty of room on the progressive syllabus.
...
[Schmitt och den Heidegger-influerade Michel Foucault] rejected the idea of universal humanity and the distinction between power and justice, along with a deep scepticism towards any idea of progress. What makes them interesting to progressive thinkers today is their commitment to unmasking liberal hypocrisies. Schmitt was particularly scorching about British imperialism, and American commitment to the Monroe Doctrine; both, he argued, used pieties about humanity and civilisation to disguise naked piracy.

https://unherd.com/2023/03/the-true-left-is-not-woke/

Finns annat som hon inte tar upp också, som Walter Benjamins intresse för Joseph de Maistre, den italienska elitteorins inflytande på den s.k. eurokommunismen, eller miljövänsterns halvhemliga läsande av bröderna Jüngers teknikfilosofi.

Nietzsche kan räknas som en sådan genom att, med något förenklade termer, ha inspirerat vänsterrelativismen där sanningen är en produkt av makt eller viljan till makt och det mesta kan därutöver reduceras till makt.

Hegel var inte relativist men på liknande sätt så kan man säga att han är en högertänkare med sin idealism och hans dialektiska metod att definiera historiens pil framåt har ju inspirerat vänsterns sätt att se på världen mer än något annat. Det intressanta var att Hegel själv antog att man redan nått "historiens slut" och det var preussiska monarkin, som var förnuftets seger på jorden.

Det är intressant att hollywood producerar Frank herbert Dune genom franska regissörenVilleneuve i just denna moment och att det blir en dundersucce.

Ben Shapiro sitter till och med där och hyllar denna film där ökenterrorister för jihad emot makten som försöker stjäla deras hem och räknas som exotiska hjältar emot de övermäktiga skurkarna som bombar likt "fegisar från luften" ökenterroristernas heliga tempel med deras överlägsna teknologi. Kan han inte se möjligen vad vi andra ser? Någonslags blind fläck i hans synfält?

Mycket som sammanträffar alltså för att skapa denna tidstsunami i amerikansk samtid. Att amerikaner har ganska så få muslimer och som dessutom inte lever i ghetton likt Europa (måste snarare vara välutbildade för att få komma in i USA) gör det enklare för jänkarna att sympatisera med deras jihad. I Europa skulle liknande utveckling antagligen vara omöjligt.