Lever i en ojämn relation. Hur skaffar jag mig ett eget liv?

Jag kan ”pusha mig” till det delvis. T.ex. hoppar jag in och jobbar en dag då och då hos en fd kollega för att ”känna mig lite normal”. Det går skitbra - men efter det behöver jag två dygn då jag BARA äter och sover för att hjärnan är så kaputt. Liknande grej nu på sommaren. Hatar ljuset och de långa dagarna, men jag tvingade ut mig i solen 15 min varje dag och bara låg där. Helt slut även efter det. Känns som att inget jag gör kan fylla på energin eller motståndskraften i mig.

Låter som ett alldeles utmärkt alternativ - om man har den mentala och känslomässiga orken, vilket jag saknar. Sover ca 15-20 timmar per dygn. Inte pga depression, utan för att min hjärna inte orkar fler intryck än knappt det allra nödvändigaste. Hur jobbar man upp mental energi och motståndskraft?

Bara genom att läsa dina inlägg så vet jag att du inte alls är korkad och verkar även ha god självinsikt olikt många andra i liknande sits. Det är därför det finns hopp för dig.

Jag tror vi får börja i den ändan vad som får dig att inte kunna jobba och vi har ju redan isolerat problemet (trötthet). Man blir både trött och deprimerad av att vara hemma. En ond cirkel som du bara måste bryta och det är genom att gå ut. Inte söka jobb idag, gå bara ut. Inte runt huset, du kan lyssna på något helt gratis (Google podcast, Spotify), låt det ta nån timme eller två. Klyschigt som fan att man ska ut och promenera men det kommer göra mycket. Små steg som sagt, bokstavligen.

Sen återigen, allt löser sig inte med pengar men det grundläggande gör faktiskt det. Att vara ekonomiskt beroende av andra är extremt nedtyngande och jag tror att det är hela grunden till att du mår dåligt över huvud taget. All respekt för ptsd men din vilja är starkare än den. Börja med promenaden idag, sen försöker du kolla jobb imorgon, att surfa runt lite skadar inte. Uppdatera hur det går!

Tror problemet är att du tar ut dig. Det är en stor skillnad mellan att gå ut och röra på dig i solen korta stunder och att jobba en hel dag.

Funderar lite på att du blir så trött av att ligga i solen, men kruxet är kanske att du måste röra på dig i solen och inte bara ligga ner. Det blir motstridiga signaler till hjärnan. Vila kräver mörker och ljus kräver rörelse.

Något jag märkt är att jag mår bra av d-vitamintillskott även sommartid när jag inte är ute i solen mitt på dagen på flera dagar. Jag upplever en stor skillnad i min energinivå, kanske kan vara något att prova.

Du har alltså fått/får traumaterapi (som är oerhört svårt att få så gratulerar) och det hjälper inte? Hmm.. Kan det vara fysiskt? Det låter måhända löjligt men har du kollat D-vitaminnivåerna?

I övrigt är det svårt när man är så uppgiven och orkeslös, har själv varit där; sov i 23 timmar per dygn i en helvetes massa år, gick upp och på toa/åt/duschade/städade o back to bed. Det är bara precis en existens. Ett förvarande av en "tills vidare.."

Att du är ensam i detta läge är INTE att rekommendera då du är för svag för att orka. Har du provat homeopati? Låter mer fysiskt än psykiskt.

I ditt fall, hade jag provat:

1. D-vitamin. (Rejäl dos, inga 20ug om dagen, ta 2000)
2. Homeopati
3. Om jag känner mig starkare så slutligen bryta mig ur relationen och börja om på egen hand och därmed även börja läka.

Herrejävlar. Det där var som att läsa om mig själv nästan. Jag har hamnat i en väldigt liknande situation som din. 40+ Bipolär diagnos och säkerligen PTSD, ingen familj kvar förutom en bror, bor långt ifrån gamla vänner med en ny tjej ute på vischan, (Tack och lov för henne), sjukskriven för depression, insomnia. Jag är ett totalt jävla vrak som knappt orkar röra på mig. 40+ år av depressioner, panikångest, social fobi och allehanda äckliga psykiatriska tillstånd har tagit ut sin rätt. Det känns som att hjärnan går trögare. Äter litium som gjort att jag gått upp sjukt mycket i vikt. Och den gör mig känslomässigt avtrubbad.
Tjejen är ett enormt stöd men jag känner att jag måste stå på egna ben någon gång. Jag gav mig fan på att försöka ta körkort så det är huvudfokus just nu. Summasumarum så har den psykiska ohälsan slitit så pass mycket genom åren så jag är numera totalt slut. Hinner inte skriva så mycket mer just nu men du inte är ensam där ute. Jag känner igen mig i avsaknaden av driv och identitetslöshet också. Mitt liv har också handlat mer om att överleva än att leva så tacka fan för att man är trött.

Yes, hat fått traumasamtalsterapi, EMDR, BK samt schematerapi. Har snackats om ECT också. Vi får se. Grejen är nog inte så mycket att de inte funkar, utan att jag inte har den mentala och känslomässiga orken att vare sig ta till mig eller börja bearbeta all ytterligare skit som också grävts upp sedan jag kom till psykiatrin. Utan bensin i tanken är det ju omöjligt.

Kollade D-vitaminnivåerna för ett halvår sedan och då var de lite lite lite låga, så sedan dess käkar jag tillskott dagligen. Även Magnesium och B12.

Homeopati kan jag förövrigt nästan inget alls om, men ska kolla upp detta. Tack!

Eh, är du jag eller?! Jag bor också mitt ute på en åker - och gav mig fan på att ta körkort för tre år sedan. (Tog musten ur mig TOTALT och gjorde INGET annat hela den sommaren än körde och pluggade teori.) Kunde jag så kan du!!

Tack för att du delade med dig av din livshistoria och livssituation förresten. Känns - förlåt - skönt att veta att man inte är ensam. Inte för att jag unnar dig din situation, men du fattar.

Hur tänker du kring olika lösningar på din tillvaro förresten?

Wo, wo, wo! Här vare allt på en gång.

1. BK och schematerapi, vadan detta? Never heard of.

2. Var låg du exakt på d-vitaminnivå? Ligger du lågt i energi och de har sagt dina nivåer är låga, är de förmodligen SÅ låga att det orsakar ren depression och/eller orkesbrist och då är det lönlöst med terapi eller vad du än försöker med eftersom kropp och hjärna lider av bristsymptom.

Näringsbrister är INTE att leka med!

Man kan bli sjuk och dö, rent av. Många schizofrena blir oerhört mycket bättre av stora doser B3 (niacin) t.ex. men detta forskas det inte i då läkemedelsbolagen inte tjänar pengar på vitaminer då de inte kan patenteras utan säljs billigt. Vilken dos D-vitamin ligger du på? Minst 2000IE och väntas i en månad innan du får resultat. Hela mitt liv har förändrats med det, kan jag säga, har gått från sängbunden i depression och autoimmun sjukdom till 85% fungerande och blir ständigt bättre. Och detta bara på 1,5 år. Kan rekommendera ett bra märke i DM som jag vet är tillförlitligt då det säljs mycket skit.

Bakgrund) 40+ år gammal. C-ptsd och pga detta även total mental utmattning och depression. Sjukskriven och går på Sertralin, Iktorivil samt Mianserin. Ingen kontakt med familj. Inga vänner. Inga intressen, drömmar eller någon vilja att göra något. Komplett ekonomiskt beroende av kontrollerande sambo, men som ändå är sällskap och ger mig rent praktiskt ett liv jag aldrig kunnat fixa på egen hand.

Alternativ 1) Acceptera att meningen med min existens är att göra min sambo så glad och nöjd som det går, resten av livet. Punkt slut.

Alternativ 2) Bryta upp (något jag varken har känslomässig eller mental kraft att ta itu med), gå på bidrag, sitta totalt ensam (förutom mina kontakter med psykiatrin) i nån sunkig lägenhet och fortsätta gräva upp all skit från förr, tills jag kroknar totalt.

Alternativ 3) Enough is enough. Hade så gärna velat att mina organ och vävnader hade kunnat få gå till de där människorna där ute med familjer, vänner, drömmar och mål - och som i dagsläget bara sitter och väntar på DET DÄR telefonsamtalet - att det finns ett friskt organ till dem. Då hade det känts som att det funnits någon mening med min existens - genom att välsigna andra med det jag har att ge dem för ett friskt och underbart liv. Men hur får man till det?

Tack själv. Jag känner likadant. Det var skönt att läsa din tråd. Jag tar bara en dag i taget med små olika projekt som tar mig framåt. Sätter ingen press på mig själv men undviker också total prokrastinering. Det är väl det gamla vanliga som man får satsa på. Träning, kost, sömn osv.