Den Stora Kompetensdöden – Era erfarenheter?

Har senaste åren noterat allt mer att kompetensen inom många yrkesområden närmast störtdykt. Vi pratar allt från enkel service till sjukvård, ingenjörskonst, administration, bygg, IT osv.
Det har säkert pågått under en längre tid, men blev mer och mer påtaglig efter Covid-krisen.
Att hitta folk som ens kan knyta sina skosnören verkar vara en allt större utmaning inom flera vilt olika branscher.
Många saknar grundläggande kunskaper som engelska, läsa/skriva någorlunda korrekt, basic datorvana som att bifoga filer I mail eller navigera i filhanteraren, följa extremt simpla instruktioner på skärmen I stil med “Tryck på Knappen för att fortsätta”, använda enkel logik för att lösa mindre problem istället för att konstant fråga någon annan, aldrig lära sig utan ställer samma fråga om och om Igen I all evighet, etc. Har sett högskoleutbildade ingenjörer med långa utbildningar I bagaget använda uttryck på engelska som knappt en grundskoleelev skulle göra. Vi snackar Ola-Conny nivå.

Utöver grundläggande kompetens verkar det även som företagsspecifik/branschspecifik kompetens är utdöende. Förr hade vi de gamla rävarna som kunde exakt allt om verksamheten och yrket I stort – idag kan folk knappt svara på vad som händer 5-meter bort hos kollegan. Hörde för ett tag sedan, och detta får tas med en rejäl nypa salt då det var en “anonym kommentar med insyn”, att de stora flygplanstillverkarna till den amerikanska armén (Boeing, NG, Lockheed Martin, General Dynamics) börjat erbjuda pensionerade ingenjörer riktigt saftiga avtal för att komma tillbaka då den nya generationen saknar många utav de bitar som krävs för att skapa nya flygmaskiner på den nivån. Man saknar kunskap som vilken pilot som helst borde kunna och som tidigare var vedertagen standard inom yrket. Det noterades även att den legendariska SR-71 knappast hade kunnat skapats idag pga den låga kompetensen – ett plan från 60-talet! Oavsett sanningshalten I just detta så kan man tydligt se liknande exempel överallt idag, på alla företag och branscher då förfallet bara verkar accelerera mer för varje månad som går.

- Vad tror ni är orsaken till detta relativt snabba kompetensras? Går allt att skylla på Coronan, eller är det mer som ligger bakom? Denna utveckling tycks ske över hela västvärlden samtidigt.
- Går det att förklara med hur företagen fungerar idag, att utbildningen av personal I större grad ska skötas helt av skolorna?
- Har företagens allt större fokus på DEI/ESG någon påverkan, dvs att man lägger mer vikt vid att x procent av personalen är kvinnor och homosexuella än att kärnverksamheten rullar?
- Har ni några egna skräckhistorier när det gäller kompetensdöd inom er bransch?
- Hur länge kan detta fortgå innan det börjar knaka rejält i samhällsfogarna?

Är det Svenskt näringsliv som är i farten igen? Låt mig gissa, vi måste importera mer arbetskraft?

Nej det råder ingen brist på folk som kan använda en dator och prata engelska. Tvärtom råder det hög arbetslöshet och det är väldigt många idag som har gått YH/komvux-utbildningar men ändå inte får något jobb då företagen vill ha folk som även har erfarenhet.

Tramstråd.

Jag håller med om din observation att kompetensen minskat över alla yrkesområden.

Jag håller också med svar nummer ett om grundantagandet att Sv Näringsliv kommer använda vilket som helst argument i valfri fråga, som anledning till att invandringen bör ökas.

Dock är väl det olika nog att inte vara någon tramstråd. Att det blivit svårare hitta folk som klarar av att självständigt utföra arbetssysslor kan ha flera orsaker.

Exempel:
Utblildningar har försämrats,
alt studenrer tar till sig mindre.
Folk som tagit sig an visst yrke är mindre ambitiösa än tidigare,
alternativt dummare.

Rent biologiskt har försämringen i humankapital knappast kunnat påverkas på såpass kort tid (evolutionärt).

Dock, om det inte upplevs som belönat att anstränga sig och bli bra på något, vad är då incitamentet för yngre människor idag att bli bra på och utföra bra arbete?

Allmänna kulturen verkar hylla egalitarism där man skall finna ett inneboende människovärde i sig själv, bara för att man råkar finnas till. Oavsett om det finns någon reell grund för sådant antagande, eller ej. Då har man inget värde för att man skapar något av värde, man bara tycker sig ha ett värde för att man finns.

Och det kan man tycka så mycket man vill.
Men gör någon annan det.

Är man å andra sidan objektivt bra på något, brukar andra som har nytta av det instämma…

Det du beskriver är 100 % sant.

40-talisterna drog utan kunskapsöverföring. Nu gör 50-talisterna samma sak. Grundkunskaper kanske man får på universiteten - men kvalificerad förståelse och helhetsförståelse sker genom informell skolning på arbetsplatserna.

En stor del av problemet är kvinnliga chefer som nu tagit över på bred front och inte klarar av att ta beslut - samt att de fått lära sig från skola och media att de per definition är jättesmarta och duktiga.

Detta är ett problem för alla människor - eftersom om man tror att man är utvald - då behöver man inte ompröva sina ståndpunkter. Vilket är vad som krävs för att utvecklas och förbättras. Väldigt få kvinnor kan erkänna att de har fel. De låser sig och klarar inte av att justera åsikt baserat på nya fakta.

Yngre generationer har också tillbringat för mycket tid på universitetet och erhållit en överdrivet teoretisk inriktning i sina studier. Man vet en massa saker om jämlikhet, klimatförändringar och transparens. Men väldigt lite om själva verksamheterna. Detta leder till konflikt med äldre generationer med erfarenhetskunskap. Vilket i sin tur leder till att det inte blir någon erfarenhetsöverföring. För att överföringen ska äga rum krävs en hierarki - där den yngre lyssnar och är ödmjuk. Men en yngre generation akademiker har istället lärt sig att ifrågasätta och att utgå från teoretiska axiom. Vilket säkert passar bra i viss universitetsforskning. Apropå forskning så tror yngre akademiker att forskning är modellen för lyckat arbete - istället för enkla tumregler och kunskap av typen "så brukar vi göra och det har fungerat - fråga mig inte varför".

Oklart som sagt varför inte haveriet kommit tidigare - innan corona - men jag antar att det asociala hemarbetet och möten över länk är det som fått allting att haverera fullständigt. För om det är svårt att ta verkliga beslut på normala möten - så är det närmast omöjligt på virtuella möten.

Givetvis så inträffar haverierna först inom offentliga verksamheter - eftersom där inte finns en enkel drivkraft som att tjäna pengar på samma sätt som inom näringslivet. De mest begåvade och drivna personerna har så klart för länge sedan sökt sig till specifika delar av näringslivet där det finns helt andra incitament. Sådana verksamheter kommer att fungera även i framtiden. Men vår byråkrati, kommuner, landsting etc kommer att fortsätta haverera in absurdum av ovanstående skäl.

Skillnaden är att i de fall där Svensk Näringsliv gapar så märks det ingen skillnad rent kompetensmässigt av kollegorna eller kunderna som köper produkten eller tjänsterna.
Ingen tänker "vad fan är det som händer här?"
Det jag pratar om är företag och branscher där allt kunnigt och vettigt folk verkar ha försvunnit med större delar av hela kompetensbanken på relativt kort tid och hela verksamheten nu hänger på en skör tråd.

Har bekymrat noterat exakt samma sak. Dvs väldigt många som anställs nu saknar grundläggande kunskaper inom yrkena. Man får intrycket ibland att man nästan tagit nån random från gatan in på jobb. Det verkar också som vissa förblir tysta bland kollegor som kan och tar inga egna iniativ. Antingen vågar de inte fråga om saker för att den extremt låga kunskapsnivån ska bli synlig eller också är de inte intresserade. Det är nytt för mig. De som kan lite grann bara brukar ändå försöka förstå men nää nåt har skett sista tiden. Tyvärr tror jag det gör vårt samhälle mindre innovativt och framåtskridande.

Finns kompetensras?
Eller ökar kompetensen i samhället?
Dag för dag och år ut och år in. Sedan hundratals år tillbaka?
Svårt att finna personal med rätt kompetens idag ibland för en del företag?
Ja, men inte pga kompetensras.

Tror att redan vid en anställningsintervju sorteras den oftast tystlåte lite osoicala men otroligt kompetenta bort mot en socialt kompetent som har rätt åsikter och värdegrund. Har nog blivit eller kommet bli mer vanligare att personer som anställds ska vara som en fjantig programledare på tv med politiskt korrekta åsikter utan att kunna tänka själv.
Farlig väg att gå och undra hur många "incels"med spjutspetskompetens som sitter hemma i morsans källare och tycker synd om sig själv istället för att vara på en arbetsplats och höja lägsta nivån på ett företaget.

Flera saker samverkar, åt fel håll. Dom punker du tar upp spelar absolut in. Dessutom: Skolorna nu är inte vad dom har varit, i all fall inte på tekniska sidan. Man lägger en massa tid på annat på ingenjörsutbildningarna, istället för ingenjörsämnnen. Så naturligtvis kan då dom skom kommer ut mindre. Så har det varit länge.
Vidare så har man sedan 1960-talet en helt annan organisationsmodell inom strora företag. Det är lager på lager av mellanchefer och ingenjörerna "på golvet" har inga befogenheter alls. Utan allt skall upp 3-4 chefsnivåer, där någon ekonom skall fälla avgörandet innan frågan ramlar ned till golvet igen, ett halvår senare. Dvs helt motsatt som det gick till när A12/SR71 utvecklades. Då var aldrig med än ca 70 ingenjörer inblandade i utvecklingen. Så grunden till att man inta kan utveckla det idag är inte bara beroende på kompetens, utan organisatorisk. För mycket chefer och snackare, fel folk som fattar besluten och dom som kan något har inga befogenheter.

Sedan har vi detta med outsourcing. Väldigt mycket av utvecklinga har outsoursats, både till andra företag inom samma land, men allt oftare till Indien och Kina. Det har aldrig blivit någonkunskapsöverföring till en yngre generation. När det gamla gardet går i pension sitter "experterna" i Bangalore eller någon kineisk storstad, för det var där man kunde få folk billigast. Nu kommer notan.

All form av personal på golvet har byts ut från svenska ungdomar till invandrare som man ger lägre löner och sämre arbetsvillkor. Företag gillar även att ta in arbetskraft när det behövs som konsulter och liknande för att slippa ha fast anställda vilket gör att ingen är kvar tillräckligt länge för att på riktigt lära sig jobbet.

Ja, det ligger nog mycket i att folket "på golvet" idag inte tillåts göra arbetet, utan allt ska detaljstyras och petas i uppifrån.
Men det känns som raset som varit senaste 3-5 åren varit för stort och plötsligt för att kunna förklaras med organisationsändringar som började för 50 år sedan - om det inte är så att vi befinner oss i en "perfect storm" där allt skit sammanstrålar samtidigt.

Det fetmarkerade har jag funderat mycket på senaste tiden då andelen indier exploderat i Sverige.
Vad händer ifall Sverige, av någon anledning, får för sig att kasta ut dem om några år? Eller ifall de självmant väljer att lämna för något annat land? Vem plockar upp den staffettpinnen?
Vi har då haft en kompetensöverlämning på Per, 20 års erfarenhet -> Sunak, indier 5 års erfarenhet -> vem?