SJ-tåg spårat ur i regnkaoset mellan Iggesund och Hudiksvall (2023-08-07)

Det kvittar vad dom sa, du ser väl bilderna själv? Den har inte vält och ligger inte på sidan, det är faktum vi lätt kan konstatera, du gillar att hänvisa till vad folk sagt i stundens hetta på tåget, trots att du med lätthet kan konstatera att det ej stämmer med facit i hand.

Så hur krossades en fönsterruta då menar du? Om vagnen bara lutar lite?

Edit: Passagerarna i den bakersta vagnen kunde inte gå som vanligt i gången utan fick alltså gå på det som är stolarnas sidor för att komma ut. Men visst, om du tycker att det är att vagnen bara lutar lite så visst.

Ett träd eller nåt stod i vägen? Makadam flög på rutorna när den spåra ur? Något i kupén flög på rutan när den spåra ur?

Vad tror du? Tåget välte omkull, la sig på sidan, rätta sen upp sig och ställde sig på alla hjulen?

Men om du insisterar på att det tåget har vält så känns det som att diskussionen är över..

Står på alla hjulen? Är du helt tappad bakom en vagn (pardon the pun). Då har du inte sett många bilder. Hjulen ligger väl i luften? Vänligen se min edit också.

Nej, fönsterrutan låg i princip dikt mot (edit: eller väldigt nära åtminstone) backen på den bild jag såg inifrån den vagnen. Men visst, den kan ha krossats av något annat också. Var och en får göra en sannolikhetsanalys.

Edit: Jag tar tillbaka, tittade på bilder nu från i måndags och hjulen, eller det jag tror är hjulen, verkar "sitta kvar". Men faktum kvarstår att vagnen lutar så mycket att jag ändå anser att den har vält, det blir ju upplevelsen för passagerarna när perspektivet i vagnen är helt skevt.

Edit två: Som tur fanns ingen rullstolsburen passagerare ombord, denne skulle ha suttit i vagn 4 i så fall. Hade blivit lite stökigt att evakuera. Det hade även varit stökigt att evakuera människor med allvarliga skador. Men visst, om vält är fel terminologi så kan vi kalla det att vagnen lutar så pass kraftigt att det inte gick att gå normalt ut ur vagnen, vilket är allvarligt i min värld.

Om man tittar på hastigheten i kombination med att den glidit i sidled bör den har klarat sig ganska bra. De är ganska släta under och hjälpkraftsmaskineriet sitter väl skyddat innanför kjolen (sidplåtarna i nedre delen av korgen). De är tåligare än man tror och eftersom det inte varit kollisionsvåld inblandat är hoppet nog gott eftersom risken för att den blivit ramslsgen torde vara obefintlig. Man får väl börja med en rejäl tvätt...8-)

Det har givetvis inte vält. Strunta i honom. Det kan finnas ett gäng olika skäl till varför en ruta går.

Om man tittar lite tekniskt så var ju tåget i rörelse när marken plötsligt försvann under första boggien på tredje vagnen. Att resten av boggierna skulle gå ur var därmed ett faktum.

270 ton innebär en hel del rörelseenergi och eftersom kopplen är otroligt sega så blir ju effekten att vagnarna dras med i hyggligt rak riktning så länge tåget fortfarande rör på sig. Även om de vill ner mot slänten.

En hygglig gissning är att de började gå mer i sidled när föraren nödbromsade eftersomn kraften som fick dem att hyggligt stanna kvar spår försvann. Och då blev det större utrymme att glida i sidled.

Det finns exempel på en godsvagn som dragits med enligt den principen i flera kilometer och först när man kom till en växel leddes den i sidled varpå huvudledningen gick och orsakade nödbroms.

Jag anar många timmar genom åren i diverse entreprenadmaskiner ? Känns alltid lite sisådär när man drar förbi ett gäng maskiner i 200 km/h. Även om man vet att det är helt ofarligt så länge alla gör som de ska.

Då antar jag att du även kan besvara en fråga givet din kunskap. Och nåt som jag funderat över. När man passerar en grävmaskin så tänker man på vad som skulle hända om ni vrider över bommen lite för långt så det inte längre blir hinderfritt på intill liggande spår. Men samtidigt får jag för mig att man kan aktivera en spärr spärr som begränsar manöverutrymmet till typ max 180 grader. Du förstår nog hur jag menar. Finns det nån sådan typ av funktion ?

Ja jag tror det finns en sån spärr på nyare maskiner men inte på de gamla häckar jag körde. Jag körde dessutom oftast dumper eller hjullastare.

Det fanns ju alltid personal som höll ordning på när tågen skulle komma och de skötte sitt jobb bra tycker jag. Oftast var ju dessutom hastigheten för tågen nedsatt vid arbetena.

Nej vagnen har inte vält enligt era lokförarbedömningar men den lutade så pass kraftigt att passagerare inte kunde gå ur vagnen på ett normalt vis eftersom allt var vänt ungefär ett halvt varv. Det upplevs som att vagnen har vält för vem som helst, men ni kanske inte har empatisk förmåga och kan sätta er in i situationen.

Passagerare drog parallell till hur det var på Estonia, där väggar blev till golv helt plötsligt. Sånt man läser om men inte tror ska hända en själv, att man ska behöva orientera sig ut ur en tågvagn som lutar så pass kraftigt att både personal ombord och passagerare uppfattar att den har vält.

Nu var det enbart tur att det bara satt 5-6 passagerare därinne, varav några på höger sida i färdriktningen så dessa klarade sig fysiskt oskadda eftersom de inte ramlade så långt. Kvinnan som ådrog sig hjärnskakning hade ju kunnat slå i sitt huvud ännu värre. Det är ett allvarligt tillbud som har inträffat.

Ingenstans har någon av er "järnvägare" ens nämnt de psykiska men som både personal och passagerare kan ådra sig efter en sådan här händelse, såvitt jag sett.

Edit: SJ tar detta på oerhört stort allvar. Min vän som var ombord hade ett långt och mycket bra debriefingsamtal med SJ, precis som alla andra passagerare. Tur att det inte var någon av er som satt och ringde upp alla dessa.

Vad gäller Trafikverket rent allmänt har jag en annan uppfattning, men diskussionen handlade primärt om hanteringen från deras Driftledningscentral vid denna olycka. Och där är han helt rätt ute vilket jag förklarat tidigare.

Den är en extremt olycklig händelse där förloppet varit mycket snabbt varför mycket kan sättas upp på oturskontot. Man kan helt enkelt inte förutse riktigt allt och här hände något som är väldigt ovanligt. Om man när utredningen är färdig kan finna anledning att ändra regelverk och rutiner får bli en senare fråga. Men den enda vägen att gå blir i så fall totalt trafikstopp under flera timmar för minsta ojämnhet man ringer in. Det kan även i så fall få följden att man väntar längre med att ringa in spårfel man bedömer som icke akuta men som behöver komma upp på listan över saker att fixa senare. Så hur man väljer att göra får bli en balansgång.

Ett parallellt exempel är de ständiga avstängningarna för folk i spårområdet. Förr var det inget konstigt att man skickade på ett tåg i det man kallar siktfart för att syna av banan. Hittade man inget blev det åter full fart. Sedan blev det ett mediadrev och i dag kan det bli timslånga stopp för att någon genar över järnvägen och när polis kommer till platsen kommer man inte att hitta någon eller något. Jag har själv blivit betydligt mer restriktiv och det aldrig falla mig in att ringa in att någon som är lat genar över spåret eller att en bärplockare väljer den snabbaste vägen. Man blir med åren rätt bra på att bedöma vad som behöver ringas på eller ej.

Jag vet inte om jag sagt att SHK får reda på allt. Av skäl som jag inte vill gå in på är jag dock rätt kunnig vad gäller utredningsarbete. Det finns en stor mängd material som kan samlas in efter en händelse som blir ett bra stöd för utredaren. Alla samtal finns tillgängliga att begära ut för den med rätt funktion och mig veterligt har det aldrig hänt att de "försvunnit". Även andra kategorier av tekniska data sparas och kan analyseras efteråt.

Med andra ord kan man genom registreringar av olika slag, intervjuer av inblandade, besiktningar av fordon och infrastruktur samt en del annat oftast få en mycket god bild av vad som hänt och varför. Med det som grund värderar man sedan om det behövs göras förändringar i regelverk eller kanske byggas om infrastruktur för att se till att det inte händer igen. Alltså preventivt säkerhetsarbete.

Järnvägen var i många år en institution att som resenär älska eller hata, välj det som önskas. Under monopoltiden fanns det gott om resurser och diverse nödvändiga anläggningar som var placerade på platser som var geografiskt strategiska. Det var väl bemannat både ombord på tågen och till exempel så fanns även bemannade biljettexoeditioner på stationerna.

2001 avreglerades rubbet efter ett politiskt beslut. Sedan blev det som det brukar med ständig kostnadsjakt för att maximera vinst. Fokus försköts från en god och tillgänglig järnäg med i alla fall hygglig kvalitet och punktlighet till en ständig jakt på att vinna anbud. Något som blivit en konsekvens av detta och som varit på tapeten en tid är arbetstidsfrågan.

Arbetsgivarna har pressat upp det till ett maximum där viktig återhämtning mellan ibland långa arbetspass inte längre anses viktigt. Man vet aldrig när man kommer hem och måste hela tiden ha backup för det vanliga vardagslivet som hem och barn. Man börjar och slutar på dygnets alla tider vilket sliter på kroppen eftersom det inte finns någon regularitet att t.ex. jobba natt några dagar i rad eller dito med tidig morgon.

Pengajakten har även inneburit att man nu börjar att hyvla i gråzonen för säkerheten. Inte trafiksäkerheten men ett aktuellt exempel är de indragna tågvärdarna på pendeln i Stockholm. Jag skulle aldrig komma på tanken att sätta mig och köra upp till 2000 resenärer i dubbla tpmpgsätt helt själv. Det är kvalificerat vansinne. Föraren har ansvaret för både resenärer och tågets säkra framförande som det heter. Slår man ut föraren vid t.ex. en personolycka finns ingen kvar som kan se till att resenärerna inte börjar att lämna tåget, vilket har hänt och kan vara livsfarligt. Även i hot-våldssituationer är det numera ett måste att vara två i ett Sverige där våld, droger och ännu värre är vardag.

Ännu en orsak är de ständiga operatörsbytena. Varje nytt företag har sina egna idéer och besparingsmetoder och den som satsar på att slå sig ner någonstans, köpa hus och bilda familj får leva med att nästa arbetsgivare som kommer om nåt år eller två kanske inte alls tänker ha personal på samma orter som den förra. Och då står man där. Antingen lämnar man yrket eller flyttar med. Man kanske gör det första gången men absolut inte den andra.

Ett annat skäl är att det bara blir mer och mer strul trafikmässigt. Järnvägsanläggningen i stort är väldigt nedsliten och dåligt underhållen. Detta efter politiska beslut. Lägger man sedan till spåren avsiktligt är svårt överbelastade vad gäller antalet tåg så är det som gjort för ständiga problem och omöjligt att planera sitt liv.

De senaste åren har företagen av kostnadsskäl även skurit ned på framförhållning vad gäller personalens schema. Ju senare man kan dela ut tiderna för arbetspasset desto färre folk kan man köra runt på. Att få sina arbetstider för bara en månad i taget har fått många att tröttna. Under Covumid var det ännu värre. Då fanns det företag som lämnade ut arbetstider för bara nästa kalenderdygn. Ingen pallar i längden att ha det så.

Man har gått för långt och det drabbar tyvärr resenärerna. För att åter få en långsiktigt stabil och pålitlig järnväg krävs omfattande förändringar och som kostar. Svårare än då är det nog inte.

Ursäkta eventuell autocorrect.

Först häver du som vanligt ur dig en massa skit. Och sedan kommer det en "Edit" där du plötsligt tvärvänder.

Ingen har påstått att det var en trevlig upplevelse. Det säger sig självt. Men det stannar inte där. Sedan kommer det att personal på järnvägen är empatilösa. Den här gången kommer det inte att räcka med en "Edit".

Du har i hela tråden hävt ur dig mängder med skit saltat med en massa killgissningar och uppläxningar gällande saker du inte har en aning om. Det är bara tragiskt att läsa all dynga du sprider om denna olycka och tyvärr kan ju folk få för sig att tro på dig och dina konspirationsteorier. Gör dig själv en tjänst och byt spår.

Vi var ju överens om att du skulle utreda Arlandaolyckan. Där finns det mycket intressant för en privatspanade tågfantast. Men sluta nu att sprida dina "sanningar" om olyckan med X55an !

Jo, vid större och tidsmässigt långa jobb är det i regel 70 km/h för Arbetarskydd. När man åker förbi stora spårbyteståget är det en symfoni av tutor som tågvarnarna signalerar med.