Hur ofta tänker ni på självmord?

Har hamnat i en fas av att tänka på självmord konstant nu. Kan inte tänka på något annat, varenda tanke och handling görs med tanken på att jag vill bli av med den konstanta smärtan som oförklarligen sitter i bröstet och hjärtat utan att försvinna. Jag vet att känslan kommer och går men kan inte minnas senast den var så här stark och så genomträngande. Önskar det var lättare att dö ibland.

Grejen är att du och jag ska ändå dö så det behöver du inte oroa dig för. Det händer när det händer. Och det mesta suger stenhårt men svälja skiten och försöka se om sitt egna och se sig själv som sin vän man vill ta hand om. Låter lökigt som fan men det funkar rätt så bra. Sluta ta saker så fruktansvärt jävla allvarligt och bara låta saker flyta på. Låta det sjunka in i ens dag till dag så är man halvvägs inne för att det ska bli drägligt. Tog en stänkare och en cigg och lyssnar på lite göttig musik på balkongen efter en pissig arbetsdag. Bara chilla lite mer. Bröd och skådespel. Livets många trivialiteter är inget att hålla på att elda upp sig om.

Tänker på det varje dag varje timme just nu. Önskar inget hellre än att få cancer eller något så man "får lov" att lämna. Eller omkomma i en olycka eller rånmördad, bara så länge det går fort...

Ja tänk om det var som att bara somna. Det är så helvetes jävligt tomt och meningslöst det här skitlivet, vill man inte slippa det så är man ju antingen otroligt lyckligt lottad eller dum i huvvet eller någon kombo. Har man ett medelmåttigt liv finns det ju ingen anledning att leva alls, såvida du inte är en religiös dåre. Allt skall ändå raderas med döden så varför inte skynda om allt ändå suger?

Deprimerad och vill slippa det här livet, mannen begärde skilsmässa och träffade ny fyra månader efter. 35 år ihop, förlorade allt, sitter i lägenhet och mår dåligt. Barnen är stora, funderar på att göra slut på det här skitlivet.

Vi är nog många som mår dåligt och bara vill avsluta allt!

tanken slår mig i stort sett varje dag, vissa dagar mer andra mindre,
när det är extremt så funderar jag ut olika tillvägagångssätt,
har såklart jobb, skaplig ekonomi vilket möjliggör dämpning i form av inköp,
det är nog den personliga menlösheten som odlar detta,

jag brukar tänka på att en dag KOMMER jag förlora mina enda vänner och familj, och då tror jag det är skönare att vara död o i paradiset med alla mina gamla äkta vänner o min familj.
troligen blir det antingen ett skott genom huvudet eller en stor jättedos benzo o opiater i skogen nere vid vattnet där jag brukade vara med min hund, som jag oxå saknar så fruktansvärt mkt, o bara tanken att bli helt ensam kvar i det skithålet som livet skulle vara så, gör att tanken bara lockar ännu mer faktiskt
-men....än lever jag o mina äkta vänner o familj med, så det ligger på is till framtiden, om nu framtiden inte blir så värst trivsam ensam...

mvh

Varje dag i snart 4 år.

Extremt sent svar. Men ett antal händelser i livet som gjort att mina starkaste känslor dagligen är hopplöshet, ånger, att mitt liv är slut trots att jag har en dotter på 3 och fru, att jag aldrig kommer kunna vara lycklig och tillfreds med mitt liv. En ganska invecklad livshistoria som jag verkligen borde skriva ett inlägg eller starta tråd om för att skriva av mig. När jag flög från Asien till Sverige och sen tillbaka nyligen hoppades jag seriöst att planet skulle störta. Vet inte om det räknas men jag har aldrig kommit till planeringsstadiet vilket i sammanhanget är positivt

Sista veckan: All vaken tid. Ångesten ger inte med sig. Ska ta en tur norrut till en vacker plats.

Vaknade i morse och bestämde mig för att idag var dagen D. Åkte ut i skogen, hittade en fin ek. Riggade repet och var precis redo för att kliva upp och trä huvudet genom snaran. Då ringer min son och frågar vad det blir till middag och frågar om jag kan swisha 60 kronor.

Imorgon är en ny dag.

Funderade idag hur det skulle vara att ställa sig framför tåget. Hinner man uppleva någon smärta när kroppen förvandlas till köttfärs? Inte så kul för lokföraren heller. Nej...får väl hitta någon annan metod. Hoppa från en hög bro kanske? Ja...det får det nog bli.