Hur ofta tänker ni på självmord?

Varje dag men jag vill inte dö.

Ok så du upplever regelbundet saker som ger dig meningsfullhet?

Vad i de här relationerna är det som du vill förändra? Vad upplever du som jobbigare och helst med var enskild individ (för dig själv isåfall dvs) - vad i relationerna lyfter dig och fyller dig med bra känslor?

Saknas något i ditt liv mer än att du egentligen inte vill leva? Vilka saker skulle du vilja tillföra ?

Har testat en del olika mediciner(Sertralin bland annat) i olika doser, känner att det inte har hjälpt mig något. Senaste medicinen som jag testade för något år sen gjorde att jag fick svårt att pissa. Kommer dock inte ihåg vad den hette.

Ah ok, vissa biverkningar får man ta dock, man prioriterar. Men kanske inte att få svårt att pissa.

Gick tillbaka några år i min journal. Venlafaxin heter den.

Ja jag hittade dina biverkningar och det är tydligen vanligt:


Men du kanske ska testa annat eller ge det mer tid?
Vad säger farbror hjärnskrynklare?

Jag poppade precis två 100mg Sertralin, överdosering, kände att det är dags att stressa ner.

Har varit tämligen deprimerad perioder av livet, så pass att jag inte hade klarat mig utan sjukvården men jag har inte tänkt på det en enda gång.
Det enda jag önskat är att få må bättre och ha ett bra liv.

Jag ser det såhär. Antingen får man 3 val.

1. Välja en tidsperiod från din tidsram där du har upplevt (nåt minne du har upplevt) När du har bestämt om du vill börja om igen i ett minne du vill göra ändring på kommer du få börja där, MEN inte i samma simulator som du slutade på, men i en annan! Paraellt universum. Nummer måste genera nånstans så ljusets hastighet kan fortsätta expandera!

2. Du får ett val där du stannar i en dimension där tid och rymd har ingen betydelser (Jag kallar det för 10th dimension) Där inne finns det hög avancerad teknologi med all holografisk mekanisk prylar:
Du blir som en konsult mot ny inkommande själar som kommer att födas och hjälper till så dem med gåvan får det liv dem har bett om.

3. Du väljer att stanna i en stadie där du blir som en aura där du skyddar och guidar dina nära kära så dem lyckas med deras "inre resa" Vi har alla en PRE bestämd resa vi ska följa efter. Men med fysik i handen med kvantum singulariteten så kommer du kanske inte lyckas med det men får lov gå en helt annan väg en den du var tänkt att ta. Genom auran kan du få guider genom drömmar eller via röster genom telepati, (man måste ha en psykisk förmågor för detta) Genom telepatin kan du vara från andra galaxer eller dimensioner som försöker kontakta dig via.

Våra hjärna är som en färdiggjort dator som liknar en antenn och skickar och tag emot data från svarthål som kanske kommer från andra dimensioner/paraella världar.

Jag känner mig rätt färdig, min ekonomi är havererad mitt fel. Sitter ensam hemma själv. Har självdestruktiva beteenden. Förtjänar inte att leva längre, jag gör inte världen bättre av att var här. Kommer bli av med min bostad snart, bara en tidsfråga.

Varje gång jag känner att det gått bra ett tag så hamnar jag i det här skiten gång på gång. Jag vet vad jag inte borde göra men gör det ändå.

Det är som om att världen kört om mig, förstår inte mitt syfte, inte ens datorspel intresserar mig längre. Känner mig utanför samhället. Vännerna är borta, jobbet är kört.

Allt detta har jag skapat, jag är ansvarig för skiten jag satt mig i. Måste göra förändringar nu. Eller gå till en präst, men jag vet att min själ är dömd. Det är just nu som helvetet på jorden. Det har gått utför dom senaste tre åren, jag är en falsk, vedervärdig människa.

Lever för dagen för att slippa tänka på vad som komma skall. Allt är bara distraktioner, jag har inga barn. Kommer inte skaffa heller, vill inte sprida mina gener.

Måste kontakta SOC för att få skuldsanering om möjligt. Jag vet vad jag inte borde göra men gör det ändå och detta repeteras gång på gång.

En tanke jag har haft är att dö för någon annan, det enda som ger mig nånting är att hjälpa andra. Mitt liv är i stort sätt över.

Många ggr önskar jag att jag blev obotligt sjuk. Då kanske jag skulle kunna säga farväl på ett värdigt sätt. Att livet blev såhär och vad livet handlar om har jag inte lyckats lista ut.

Finns det någon här som har fått hjälp av religösa skrifter? Mitt moralkompass är krossat och nu måste jag bygga upp allt jag förstört, samt skadan jag utsatt mig själv för.

Jag har inget socialt liv, trots att jag önskar.
Jag försöker inte skylla ifrån mig, kan inte ta livet av mig pga min familj. Men visste dom vem jag är så förlorar jag dom med, tror jag är antisocial eller har blivit. Om inte livet är värt att leva så kan jag känna att jag skulle vilja söka aktiv dödshjälp, det känns iaf mer värdigt än att hoppa från ett hustak. Jag ger det 6 månader från och med nu. Ska försöka läsa religösa skrifter och försöka ta till mig det viktiga. Jag är relativt vetenskapligt lagd men jag tror att det finns universella sanningar, som kan leda en rätt då man är vilsen.

Tips mottages gärna om ni känner er träffade av vad jag skrivit, eller om ni känner att ni är i samma sits. Försökt och misslyckats gång på gång, vill helst inte ens tänka längre.

Tänkte på det ofta. Väldigt ofta. Förstod efter långt tid att jag behöver ta av offerkoftan och förändra många aspekter i livet, att ge livet en chans. Slutade ta droger, letade efter en hobby och fann den, började äta bra mat, lägga mig i tid, söka en utbildning - och plötsligt vill jag något med livet. Är 28 år och hela livet tänkt att jag inte är menad för världen. Många, djupa depressioner, håglöshet, pundande, stillasittande, gamblande osv. Jag var ett s.k ”hopplöst fall.” Tro mig, jag vet vad det innebär att tänka på självmord och att knappt orka med sig själv utan stark narkotika. Man behöver offra en del och börja verkställa för att bryta mönstret.

Har varit nära på att dö en gång, överdos, känner igen mig i vad du skriver, depression, fysiska och psykiska problem. Usch skäms över mig själv, men ändå givande det du säger då det är sant, finns ingen som kan hjälpa mig utom mig själv. Måste bryta cykeln nu, och fokusera på det som måste göras. Alltså ändra mig själv. Tror dock jag inte kommer bli av med mitt dåliga självförtroende.

Exakt. Behandlingshem, ”söka hjälp” på psyk osv är ingenting som någonsin kommer hålla. Har befunnit mig på flera behandlingshem, gått på samtalsterapi och så vidare. Väl därifrån så kändes det lika förvirrande, lika dåligt.

Vi har inte ens utrymme att faktiskt reflektera på djupet längre. Ständiga notiser, plingande, facebook, messeger, snapchat, och det ena med det andra. Netflix, youtube, scrollande, är bara rena gifter. Jag har rensat allt. Har längre ingen aning vad någon annan gör, (vill inte ens veta,) och det gav en ren befrielse. Man måste vilja förändra sig på riktigt. Om självmord inte är något alternativ än i fantasin, då måste man förstå att det är långt kvar av livet, och vill man ha det såhär livet ut?

Fick 100% aktivitetsersättning från försäkringskassan t.om april 2024 och jag förstod att denna chansen får jag inte sump. Får 13000 ut i handen varje månad och kan använda tiden till att bara arbeta på mig själv. Det är jag otroligt glad för. Det är en gyllene chans.

Är 28 år i dag och nästan slösat hela min 20 års period, MEN, 30 är det nya 20. Jag har alltså två hela år fram till 30 och det kan hända väldigt mycket gott till dess om du faktiskt arbetar med dig själv. Har gått på tunga opioder och bara levt för dagen, befunnit mig på en arbetsplats jag nästan kört gråtandes till jobbet mot, för jag hatat det in i benmärgen. Tänkt att nej, jag förtjänar bättre, jag vill något bättre. Vad behöver jag göra i mitt liv för att nå dit?

Jo, en helomställning. Sluta missbruka. Börja sköta sömnen, lägga sig i tid, vakna tidigt, äta bra mat längst med dagen, ägna mig åt något där tiden inte spelar någon roll för den bara rullar på. Vi alla har något i livet som kan ge oss välbefinnande men återigen, vi ger oss inte chans att utforska det för att vi är fast i matrix. Det är väldigt många aspekter i livet man behöver förändra för att nå någonstans. Om allting man gör är att vakna, äta, sitta vid datorn / kolla serier sidan om ett jobb som ger en NOLL, visst FAN vill man dö då? Det blir överväldigande. Om man kan förutspå sina dagar men att de saknar värde och ser likadana ut, vare sig det är en måndag, onsdag eller lördag, då är man farligt ute.

Livet måste innehålla goda och sunda rutiner, en gemenskap, ett arbete du älskar och att planera något roligt. Det är HELT OK att måndag-fredag innehåller enbart bra rutiner som de jag nämnt, träning och någon hobby, (i mitt fall fäktning,) där jag funnit en gemenskap och en del av något, men på helger och så vidare är det viktigt att ha något att göra, helst med någon, och något lånsiktigt, t.ex spara till en resa, för det är
inget självändamål det jag håller på med.