Jag har mått väldigt dåligt nu i några månader då manen jag träffade i nästan ett år, plötsligt bara avbröt kontakten när mina känslor var som starkast. Tinder kontot uppdaterades med nya bilder, längd och preferenser. Jag blev totalt ghostad. Vi var ett par i ca 10 mån, bodde ca 6 mil ifrån varandra med barn i tonåren som är supersnälla. Träffades så fort vi kunde, antingen var han hos mig eller jag hos honom. Vi hade en enorm attraktion mellan oss vilket resulterade i mycket sex, minst 3-4 gånger varje gång vi sågs. Vi kallade varandra älskling och kunde inte vara ifrån varandra. Efter uppbrottet så åkte jag hem till honom då jag ville ha svar. Han var obekväm och sa att jag var svartsjuk, avundsjuk, krävande och en massa andra anklagelser som var helt absurda. Han frågade inte ens en enda gång hur jag mår. Jag lyssnade på honom, försökte invända men han förblev kall, jag ville bara springa därifrån, vilket jag gjorde. Jag sa artigt Hej då, varpå han svarade, du kommer väl inte hit flera gånger?!!….
Jag var tillgiven, snäll och alltid glad att träffa honom. Han behövde mycket uppmärksamhet, men vid vissa tillfällen kom en mörk sida fram. Saknad av empati, depression, och offerkoftan åkte på varje gång. Han har Adhd, och nu i efterhand har jag förstått att hans AdHd var som en rökridå för mig. Jag fokuserade så mkt på det att jag missade hans NPD helt. Jag förstår nu även varför hans ångest/depression medicin inte fungerade - det är bekräftelse han behöver, inte medicin. Han var så mörk att han drog ner mig i sitt mående. Nu mår jag fruktansvärt dåligt själv, samtidigt som mina känslor fortfarande är kvar. Jag har läst på allt om narcissistisk personlighetsstörning men det hjälper inte mig att komma vidare. Hans sociala medier visar inget annat än bredda leenden och lycka. Till mig sa han att hans depression var så stark att han inte ens ville leva längre men höll ihop för barnens skull. Givetvis vill jag gå vidare men vet inte vad jag ska göra med alla mina känslor som nästan slår ut mig helt. Jag har aldrig varit deprimerad eller så ledsen under så lång tid. Någon därute som har varit med om något liknande?
Jag var tillgiven, snäll och alltid glad att träffa honom. Han behövde mycket uppmärksamhet, men vid vissa tillfällen kom en mörk sida fram. Saknad av empati, depression, och offerkoftan åkte på varje gång. Han har Adhd, och nu i efterhand har jag förstått att hans AdHd var som en rökridå för mig. Jag fokuserade så mkt på det att jag missade hans NPD helt. Jag förstår nu även varför hans ångest/depression medicin inte fungerade - det är bekräftelse han behöver, inte medicin. Han var så mörk att han drog ner mig i sitt mående. Nu mår jag fruktansvärt dåligt själv, samtidigt som mina känslor fortfarande är kvar. Jag har läst på allt om narcissistisk personlighetsstörning men det hjälper inte mig att komma vidare. Hans sociala medier visar inget annat än bredda leenden och lycka. Till mig sa han att hans depression var så stark att han inte ens ville leva längre men höll ihop för barnens skull. Givetvis vill jag gå vidare men vet inte vad jag ska göra med alla mina känslor som nästan slår ut mig helt. Jag har aldrig varit deprimerad eller så ledsen under så lång tid. Någon därute som har varit med om något liknande?