Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Sjukvården fungerar hyffsat nere vid kusten och framför allt i Luleå och Piteå. Men i övriga Norrbotten så har primärvården stora problem.
Börjar vi sen prata om Malmfälten så är det ju en skandal att exempelvis Kiruna med så pass många invånare och tunga industrin saknar ett "riktigt" sjukhus. Kiruna sjukhus saknar exempelvis kirurgi osv.
Börjar vi sen prata om Malmfälten så är det ju en skandal att exempelvis Kiruna med så pass många invånare och tunga industrin saknar ett "riktigt" sjukhus. Kiruna sjukhus saknar exempelvis kirurgi osv.
Då skulle jag lägga betoningen på "hyfsat", läget på Sunderby sjukhus är långt ifrån bra och det har blivit märkbart värre dom senaste tre-fyra åren. Bortsett från akuten (där det periodvis är katastrof) så märks det även på övriga sjukhusvården. Har familjemedlemmar som har kroniska diagnoser som dom senaste tio åren känt att vårdkrisen inte drabbar dom för så länge du varit knuten till en mottagning på Sunderby sjukhus och slipper ha kontakt med hälsocentralerna har man varit ganska "safe" och det har funkat skapligt. Men dom säger att nu börjar även dom märka av att det inte fungerar. Hög personalomsättning, medicinska sekreterare som slutar, läkare byts ut för dom föregående säger upp sig, svårt att få återkoppling, läkarbesöken blir glesare och glesare.
Har en nära som har en ganska allvarlig, ovanlig åkomma som kräver ganska specialiserad vård och som även ibland är i behov av akutsjukvård då hon snabbt kan bli riktigt sjuk. Hon upplever enorma problem med Sunderby sjukhus och dom har uppkommit dom senaste fem åren. Undersökningar som drar ut på tiden, när det skickas remisser klarar inte sjukhuset av att ta emot hemmahörande patienter utan min närstående får konstant kallelser till Piteå och till och med Gällivare för exv en röntgen som tar tio minuter att genomföra. Sjukhuset lägger ut mer och mer på hälsocentralerna för dom mäktar inte med. Samtidigt som hälsocentralerna inte är vana vid att möta den typen av patientgrupper med allvarliga diagnoser som tidigare varit självklara för mottagningar på sjukhuset.
Det gör att patienter som min närstående hamnar i kläm, för sjukhuset hänvisar oftare och oftare till "ta det på din hälsocentral", samtidigt som hälsocentralen säger "men det här kan inte vi ta, det får du ta med din behandlande läkare på sjukhuset". Min närstående har exempelvis ingen fast läkarkontakt på en hälsocentral, eftersom hon ju i grund och botten är knuten till en behandlade läkare på en mottagning på sjukhuset, vilket gör att det blir något slags Asterix och Obelix i dårskapens hus när hon ska ha hjälp med petitesser då hälsocentralen svarar "nej men det där kan inte vi hjälpa till med eftersom du inte går hos någon här" och mottagningen säger "nej men det där ska du ta på hälsocentralen". Hon har beskrivit det som att hon bara bollas runt, och har du en diagnos som kan innebära livsfara om man inte får rätt behandling i tid så är den känslan antagligen inte så angenäm. Hon har flera gånger uttryckt känslan av att ingen vill hjälpa en, att vem hon än pratar med säger dom "men det där får du ta med någon annan".
Och det här är någon som varit i vården sen födseln, som har en väldigt specifik diagnos där det finns klara och tydliga behandlingar och vad man ska göra. Jag vill inte ens tänka på hur mycket folk bollas runt där det inte finns en fastlagd diagnos än eller där problemen är lite mer luddiga.
Det har blivit så illa att min närstående sökt sig till en region i södra Sverige som har bättre kunskap om hennes diagnos, där hon får rätt hjälp. Och även dom säger att det är fler och fler patienter från just Norrbotten (om jag förstått det rätt så är alla patienter oavsett var du bor i Norrbotten med just den diagnosen knutna till Sunderby sjukhus) som kontaktat dom för att dom får undermålig vård eller för att det "står still" och att personalen i södra Sverige säger att det är "allmänt känt" numera att Sunderby sjukhus "inte fungerar".
Håller dock med dig om Kiruna. Det är helt sinnessjukt hur nerbantad vården är där och det är en skam för Kiruna som stad och för hela regionen, men framför allt för invånarna i Kiruna med omnejd.
Piteå är rätt lugnt. Varit där flera gånger. Tro jag aldrig mött på en polisbil. Bara under PDOL.
Hade man tänkt bo i hyresrätt, och dessutom saknar bil och körkort tror jag nog Luleå eller Umeå är de enda rimliga valen.
Sedan vet jag inte vilka krav man har på socialt umgänge, men knappast enkelt att träffa nya härliga människor att hänga med i t.ex Pajala eller Jokkmokk. Det kräver att man antingen har ett brinnande intresse för jakt, skoter och fiske. Eller missbruk och hejdlöst supande. Och även då är de flesta inte speciellt intresserade av att lära känna dig.
Sedan vet jag inte vilka krav man har på socialt umgänge, men knappast enkelt att träffa nya härliga människor att hänga med i t.ex Pajala eller Jokkmokk. Det kräver att man antingen har ett brinnande intresse för jakt, skoter och fiske. Eller missbruk och hejdlöst supande. Och även då är de flesta inte speciellt intresserade av att lära känna dig.
Citat:
Ingen tappar förståndet av midnattssolen, det kan jag garantera dig!
När det är dags att gå och sova så sover du, är du "ljusrädd" så fäller du igen persiennerna så blir det helt mörk i rummet du ska sova i. Alla rum avsedda för sömn har fönster med persienner eller gardiner vilket jag gissar även gäller hemma hos dig. Tänkte du sova ute under bar himmel? då kanske det är lite ljust mitt i sommaren, vi som bor här uppe föredrar att sova inomhus.
Midnattssol är helt fantastiskt! Det är underbart att köra mc mitt i natten perfekt ljus efter en fin fisketur.
En fantastiskt rolig tråd, lär mig massor om fördomar som jag inte ens har hör förut.
"Tappa förståndet" av midnattssolen? Kanonkul!
När det är dags att gå och sova så sover du, är du "ljusrädd" så fäller du igen persiennerna så blir det helt mörk i rummet du ska sova i. Alla rum avsedda för sömn har fönster med persienner eller gardiner vilket jag gissar även gäller hemma hos dig. Tänkte du sova ute under bar himmel? då kanske det är lite ljust mitt i sommaren, vi som bor här uppe föredrar att sova inomhus.
Midnattssol är helt fantastiskt! Det är underbart att köra mc mitt i natten perfekt ljus efter en fin fisketur.
En fantastiskt rolig tråd, lär mig massor om fördomar som jag inte ens har hör förut.
"Tappa förståndet" av midnattssolen? Kanonkul!
häftig du är. alltså supercool. lär mig åka snöskoter, dricka dåligt hembränt och prata efterblivet, så att jag också kan bli lika ball. UFO, klart folk blir galna i pannan när den organiska lampjäveln får frispel och står på dygnet runt, det är inte normalt.
Citat:
Det är faktiskt helt normalt med ljust dygnet runt mitt i sommaren när man närmar sig polcirkeln, det fungerar helt enkelt så och har inget med att någonting har fått frispel.
Det är dessutom inget som helst problem för de som bor här eller för de som besöker dessa trakter, midnattssol är inget som gör folk galna, var har du fått det från?
Citat:
Hade man tänkt bo i hyresrätt, och dessutom saknar bil och körkort tror jag nog Luleå eller Umeå är de enda rimliga valen.
Sedan vet jag inte vilka krav man har på socialt umgänge, men knappast enkelt att träffa nya härliga människor att hänga med i t.ex Pajala eller Jokkmokk. Det kräver att man antingen har ett brinnande intresse för jakt, skoter och fiske. Eller missbruk och hejdlöst supande. Och även då är de flesta inte speciellt intresserade av att lära känna dig.
Sedan vet jag inte vilka krav man har på socialt umgänge, men knappast enkelt att träffa nya härliga människor att hänga med i t.ex Pajala eller Jokkmokk. Det kräver att man antingen har ett brinnande intresse för jakt, skoter och fiske. Eller missbruk och hejdlöst supande. Och även då är de flesta inte speciellt intresserade av att lära känna dig.
Saknar man körkort+ egen bil är det nog Umeå och Luleå som kan fungera men det blir ett ganska begränsat liv. Det går inte att jämföra med att vara billös(bilfri?) i centrala Stockholm vilket jag tror att alla förstår. Bilen är ytterst stor del av livet i övre Norrland och körkort krävs för många av de jobb som erbjuds. Det kan dessutom vara nästan omöjligt att pendla till jobbet utan bil.
Att lära känna folk i mycket små orter kan vara svårt oavsett var dessa ligger i landet men här uppe finns det dessutom en del riktig glesbygd. En kommun som Jokkmokk har under 3000 invånare och Arjeplog under 2000 och detta på enorma arealer, Arjeplog har 0,2 invånare per kvadratkilometer. Jag tror det största problemet är att hitta vänner i sin egen ålder med liknade intressen då dessa kan vara få till antalet och bo mycket långt från varandra. Att man exempelvis måste gå in för hejdlöst supande för att få vänner är inget jag känner igen, försöker du skaffa nya bekanta när du är kanonfull kan det vara lite uppförsbacke. Det svåra i den riktiga glesbygden är att hitta någon att prata med, inte att bli accepterad.
__________________
Senast redigerad av DeepBD 2023-07-31 kl. 20:10.
Senast redigerad av DeepBD 2023-07-31 kl. 20:10.
Citat:
Då skulle jag lägga betoningen på "hyfsat", läget på Sunderby sjukhus är långt ifrån bra och det har blivit märkbart värre dom senaste tre-fyra åren. Bortsett från akuten (där det periodvis är katastrof) så märks det även på övriga sjukhusvården. Har familjemedlemmar som har kroniska diagnoser som dom senaste tio åren känt att vårdkrisen inte drabbar dom för så länge du varit knuten till en mottagning på Sunderby sjukhus och slipper ha kontakt med hälsocentralerna har man varit ganska "safe" och det har funkat skapligt. Men dom säger att nu börjar även dom märka av att det inte fungerar. Hög personalomsättning, medicinska sekreterare som slutar, läkare byts ut för dom föregående säger upp sig, svårt att få återkoppling, läkarbesöken blir glesare och glesare.
Har en nära som har en ganska allvarlig, ovanlig åkomma som kräver ganska specialiserad vård och som även ibland är i behov av akutsjukvård då hon snabbt kan bli riktigt sjuk. Hon upplever enorma problem med Sunderby sjukhus och dom har uppkommit dom senaste fem åren. Undersökningar som drar ut på tiden, när det skickas remisser klarar inte sjukhuset av att ta emot hemmahörande patienter utan min närstående får konstant kallelser till Piteå och till och med Gällivare för exv en röntgen som tar tio minuter att genomföra. Sjukhuset lägger ut mer och mer på hälsocentralerna för dom mäktar inte med. Samtidigt som hälsocentralerna inte är vana vid att möta den typen av patientgrupper med allvarliga diagnoser som tidigare varit självklara för mottagningar på sjukhuset.
Det gör att patienter som min närstående hamnar i kläm, för sjukhuset hänvisar oftare och oftare till "ta det på din hälsocentral", samtidigt som hälsocentralen säger "men det här kan inte vi ta, det får du ta med din behandlande läkare på sjukhuset". Min närstående har exempelvis ingen fast läkarkontakt på en hälsocentral, eftersom hon ju i grund och botten är knuten till en behandlade läkare på en mottagning på sjukhuset, vilket gör att det blir något slags Asterix och Obelix i dårskapens hus när hon ska ha hjälp med petitesser då hälsocentralen svarar "nej men det där kan inte vi hjälpa till med eftersom du inte går hos någon här" och mottagningen säger "nej men det där ska du ta på hälsocentralen". Hon har beskrivit det som att hon bara bollas runt, och har du en diagnos som kan innebära livsfara om man inte får rätt behandling i tid så är den känslan antagligen inte så angenäm. Hon har flera gånger uttryckt känslan av att ingen vill hjälpa en, att vem hon än pratar med säger dom "men det där får du ta med någon annan".
Och det här är någon som varit i vården sen födseln, som har en väldigt specifik diagnos där det finns klara och tydliga behandlingar och vad man ska göra. Jag vill inte ens tänka på hur mycket folk bollas runt där det inte finns en fastlagd diagnos än eller där problemen är lite mer luddiga.
Det har blivit så illa att min närstående sökt sig till en region i södra Sverige som har bättre kunskap om hennes diagnos, där hon får rätt hjälp. Och även dom säger att det är fler och fler patienter från just Norrbotten (om jag förstått det rätt så är alla patienter oavsett var du bor i Norrbotten med just den diagnosen knutna till Sunderby sjukhus) som kontaktat dom för att dom får undermålig vård eller för att det "står still" och att personalen i södra Sverige säger att det är "allmänt känt" numera att Sunderby sjukhus "inte fungerar".
Håller dock med dig om Kiruna. Det är helt sinnessjukt hur nerbantad vården är där och det är en skam för Kiruna som stad och för hela regionen, men framför allt för invånarna i Kiruna med omnejd.
Har en nära som har en ganska allvarlig, ovanlig åkomma som kräver ganska specialiserad vård och som även ibland är i behov av akutsjukvård då hon snabbt kan bli riktigt sjuk. Hon upplever enorma problem med Sunderby sjukhus och dom har uppkommit dom senaste fem åren. Undersökningar som drar ut på tiden, när det skickas remisser klarar inte sjukhuset av att ta emot hemmahörande patienter utan min närstående får konstant kallelser till Piteå och till och med Gällivare för exv en röntgen som tar tio minuter att genomföra. Sjukhuset lägger ut mer och mer på hälsocentralerna för dom mäktar inte med. Samtidigt som hälsocentralerna inte är vana vid att möta den typen av patientgrupper med allvarliga diagnoser som tidigare varit självklara för mottagningar på sjukhuset.
Det gör att patienter som min närstående hamnar i kläm, för sjukhuset hänvisar oftare och oftare till "ta det på din hälsocentral", samtidigt som hälsocentralen säger "men det här kan inte vi ta, det får du ta med din behandlande läkare på sjukhuset". Min närstående har exempelvis ingen fast läkarkontakt på en hälsocentral, eftersom hon ju i grund och botten är knuten till en behandlade läkare på en mottagning på sjukhuset, vilket gör att det blir något slags Asterix och Obelix i dårskapens hus när hon ska ha hjälp med petitesser då hälsocentralen svarar "nej men det där kan inte vi hjälpa till med eftersom du inte går hos någon här" och mottagningen säger "nej men det där ska du ta på hälsocentralen". Hon har beskrivit det som att hon bara bollas runt, och har du en diagnos som kan innebära livsfara om man inte får rätt behandling i tid så är den känslan antagligen inte så angenäm. Hon har flera gånger uttryckt känslan av att ingen vill hjälpa en, att vem hon än pratar med säger dom "men det där får du ta med någon annan".
Och det här är någon som varit i vården sen födseln, som har en väldigt specifik diagnos där det finns klara och tydliga behandlingar och vad man ska göra. Jag vill inte ens tänka på hur mycket folk bollas runt där det inte finns en fastlagd diagnos än eller där problemen är lite mer luddiga.
Det har blivit så illa att min närstående sökt sig till en region i södra Sverige som har bättre kunskap om hennes diagnos, där hon får rätt hjälp. Och även dom säger att det är fler och fler patienter från just Norrbotten (om jag förstått det rätt så är alla patienter oavsett var du bor i Norrbotten med just den diagnosen knutna till Sunderby sjukhus) som kontaktat dom för att dom får undermålig vård eller för att det "står still" och att personalen i södra Sverige säger att det är "allmänt känt" numera att Sunderby sjukhus "inte fungerar".
Håller dock med dig om Kiruna. Det är helt sinnessjukt hur nerbantad vården är där och det är en skam för Kiruna som stad och för hela regionen, men framför allt för invånarna i Kiruna med omnejd.
Jag säger inte emot dig när det gäller Sunderbysjukhus. Har man följt med i media om vad som händer där uppe så inser man ju att det inte fungerar bra på Sunderbysjukhus. Men då måste man även komma ihåg att det är på detta sjukhus som region Norrbotten satsar mest på. Det är där mycket av specialistvården finns.
Egentligen är Sunderbyn det enda "riktiga" sjukhus med bredare specialist vård. Både Kiruna och Kalix sjukhus är egentligen bara "större vårdcentraler" med några få avdelningar för att kunna lägga in folk på hemorten. Piteå och Gällivare sjukhus har ett lite bredare utbud och har fått specialisera sig på några få områden bland annat ortopedin.
Trotts alla problem på Sunderby sjukhus så har jag har äldre släktingar som har bosatt sig i Luleå-Piteå trakten. En av orsakerna till att de har flyttat är den bättre vården vid kusten än uppe i Malmfälten.
Citat:
Jag säger inte emot dig när det gäller Sunderbysjukhus. Har man följt med i media om vad som händer där uppe så inser man ju att det inte fungerar bra på Sunderbysjukhus. Men då måste man även komma ihåg att det är på detta sjukhus som region Norrbotten satsar mest på. Det är där mycket av specialistvården finns.
Egentligen är Sunderbyn det enda "riktiga" sjukhus med bredare specialist vård. Både Kiruna och Kalix sjukhus är egentligen bara "större vårdcentraler" med några få avdelningar för att kunna lägga in folk på hemorten. Piteå och Gällivare sjukhus har ett lite bredare utbud och har fått specialisera sig på några få områden bland annat ortopedin.
Trotts alla problem på Sunderby sjukhus så har jag har äldre släktingar som har bosatt sig i Luleå-Piteå trakten. En av orsakerna till att de har flyttat är den bättre vården vid kusten än uppe i Malmfälten.
Egentligen är Sunderbyn det enda "riktiga" sjukhus med bredare specialist vård. Både Kiruna och Kalix sjukhus är egentligen bara "större vårdcentraler" med några få avdelningar för att kunna lägga in folk på hemorten. Piteå och Gällivare sjukhus har ett lite bredare utbud och har fått specialisera sig på några få områden bland annat ortopedin.
Trotts alla problem på Sunderby sjukhus så har jag har äldre släktingar som har bosatt sig i Luleå-Piteå trakten. En av orsakerna till att de har flyttat är den bättre vården vid kusten än uppe i Malmfälten.
Ja, absolut. Trots Sunderby sjukhus brister och utmaningar just nu så är det helt klart "säkrast" att bo nära Sunderby sjukhus eller Piteå lasarett om man har något som helst vårdbehov och bor i Norrbotten. Jag har också släktingar som flyttat till kusten enbart för att ha nära till ett riktigt sjukhus. Som jag skrev tidigare, man behöver inte ha några större besvär eller komplicerade diagnoser för att vården i övriga kommuner ska bli bökig, otillgänglig och i vissa fall rent av farlig. Jag vet också folk som avstått från att flytta till välbetalda jobb i Kiruna för att dom känt osäkerhet inför att i framtiden bilda familj på orten med just vårdsituationen i bakhuvudet med mardrömsscenarion om att föda i bilen eller skräcken inför vad som skulle kunna hända om något allvarligt inträffar i samband med förlossningen som kräver vård som inte ens finns på plats.
Överlag tror jag att dom problem som region Norrbotten tampats med under lång tid (som antagligen märkts av mest i Norrbottens övriga kommuner) nu börjar skvalpa över även på sjukhusvården i Piteå och Luleå.
Fungerande samhällsservice, bostäder, god vård och bra skolor tror jag kommer bli avgörande för att få folk att vilja flytta till och/eller stanna kvar i länet. Andra saker kommer också vara viktiga, ett brett utbud av fritid och kultur exempelvis, men bostad och samhällsservice kommer först. Kan känna lite oro inför industrisatsningarna och att huvudfokuset verkar ligga på jobb jobb jobb. Att finns det jobb så kommer folk bara dyka upp och så löser sig allting. Missar man allt det andra så får man problem. Vilket syns i malmfälten med bristen på bostäder. Det är inte som att det finns ett överflöd av bostäder i Luleå och Boden heller.
Citat:
Är ju en rätt så enorm skillnad mellan Luleå och dom andra orterna du räknar upp. Så det blir svårt att veta vad du är ute efter. Men jag bor i ett av områdena du räknar upp och har släkt över hela Norrbotten, har spenderat rätt mycket tid på alla platserna du räknar upp, så här kommer mina tankar:
Pajala, Jokkmokk: Avfolkningsbygder. Ligger jävligt långt bort och ensligt. Jag tror inte en sörlänning förstår avstånden här uppe. Här tror jag att man blir lätt sjuk i huvudet av att bo i en hyresrätt, om man hittar någon. Tror man behöver arbete snabbt för att "komma in" i samhället. Är du villig att jobba inom äldreomsorgen i dessa kommuner har du förmodligen ett arbete på nolltid eftersom dessa kommuner präglas av en åldrande befolkning (och unga som drar därifrån). Näst intill obefintlig kollektivtrafik till och från båda ställena. Bil är ett måste.
Gällivare, Kiruna: Kallas även "malmfälten", här händer det lite mer tack vare gruvnäringen och att det bedrivs andra verksamheter, exempelvis Esrange i Kiruna, som drar folk från resten av Sverige samt hela världen dit. Dock så är det KATASTROFAL bostadsbrist. Alltså på en helt sjuk nivå. Hyresrätt kan du glömma. Här är det också "långt" till allting men städerna är större än Pajala och Jokkmokk och det finns bättre möjligheter (flyg och tåg) att ta sig därifrån när man behöver det. Dock är "tåg" i Norrbotten lite av en gambling, generellt. Här behöver du bil.
Luleå: Universitetsstad vid kusten. 78 tuss invånare. Som vilken medelstor svensk stad som helst. Gallerior, handelsområden, osv. Bostadsbrist här med. Ska du ha hyresrätt och inte har 13+ år i bostadskö så är det dyra nyrenoverade eller nyproduktion som går att få tag på. Det byggs mycket och arbetsmarknaden är rätt varierad. Du har flygplats med många avgångar inrikes och utrikes. Rätt bra utbud av restauranger, kultur, fritid och väldigt nära till "uteliv" särskilt vintertid.
Här behöver du inte bil för att bo, så länge du inte bosätter dig i någon av byarna utanför stan.
Ett förslag är att du 1) tittar på en Sverigekarta och ser vart platserna ligger i förhållande till annat. 2) Googlar befolkningsmängd (här kan det ju vara vettigt att tillägga att siffrorna i småkommunerna gäller just HELA kommunen, befolkningen i tätorten kan vara hälften av dom summorna eftersom många bor utspritt på ytan i exempelvis kringliggande byar, så du inte blir lurad). 3) Tar dig en titt på respektive kommuns hemsida, vad erbjuder kommunen för jobb och fritid. Vilka möjligheter finns. Osv.
Kan också tillägga att jag har större delen av min släkt i Gällivare och Pajala och jag har en kort tid bott i Pajala och Jokkmokk. Det är ett speciellt liv, som jag tror man inte riktigt förstår om man kommer från en stad med 40.000 invånare och uppåt. Du har exempelvis inte samma tillgång till viss samhällsservice som i exempelvis en stad av Luleås storlek. Är man född och uppvuxen där tror jag man anpassat sig, men när man kommer utifrån så kan många saker te sig extremt krångliga och undermåliga om man är van vid annat. Så är du någon som har behov av vård i någon form, man behöver inte vara dödssjuk för att det ska bli krångligt och jävligt utan det räcker med någon vanlig åkomma som innefattar något läkarbesök då och då och någon enstaka medicin för att det ska bli kännbart krångligt och dåligt (dåligt som i: ständigt nya utländska stafettläkare, som exempel, eller att man blir skickad till andra kommuner för undersökningar), då skulle jag direkt avråda från att flytta dit. Vet folk som fått hälsoproblem och på riktigt dragit därifrån för att vården är så undermålig och flyttat till kusten (Piteå, Luleå) för att få det att gå ihop.
Sen ska man inte glömma klimatets påverkan på en. Ju längre norrut du kommer, desto längre och mörkare är vintrarna. Vissa av platserna du räknar upp har polarnatt delar av vintern. Det tror jag också är svårt att föreställa sig innan man bor mitt i det. Även om Luleå inte ligger ovanför polcirkeln så är vintrarna extremt mörka. Men min vinter i Pajala kändes som ett ändlöst mörker jämfört med Luleå, och då är jag ändå "van".
Om jag låter neggo ber jag om ursäkt, men har sett min beskärda del av "sörlänningar" som romantiserar bilden av "Norrland" (du menar ju egentligen Norrbotten) som något mytomspunnet ställe där livet är som en saga med midnattssol på sommaren och norrkensspäckade kvällar på vintern. Samt har bilden av att kommunerna här uppe väller av tomma hus och lägenheter som väntar på att fyllas med inflyttare. Det är inte bara peaches and cream här. Och just samhällsservice-biten brukar glömmas bort. Tycker på riktigt synd om mina äldre släktingar som bor exv utanför Pajala och hur mycket dom bökar och vänder ut och in på sig själva för att få, inte helt okej, utan NÅGON vård över huvudtaget. Eller när en familjemedlem fick en hjärtinfarkt och behövde ambulans till Gällivare, en nätt resa på ca 13 mil, och det visade sig att den enda ambulansen som finns i hela kommunen redan var upptagen. Förstår inte hur folk pallar leva med dom förutsättningarna.
Pajala, Jokkmokk: Avfolkningsbygder. Ligger jävligt långt bort och ensligt. Jag tror inte en sörlänning förstår avstånden här uppe. Här tror jag att man blir lätt sjuk i huvudet av att bo i en hyresrätt, om man hittar någon. Tror man behöver arbete snabbt för att "komma in" i samhället. Är du villig att jobba inom äldreomsorgen i dessa kommuner har du förmodligen ett arbete på nolltid eftersom dessa kommuner präglas av en åldrande befolkning (och unga som drar därifrån). Näst intill obefintlig kollektivtrafik till och från båda ställena. Bil är ett måste.
Gällivare, Kiruna: Kallas även "malmfälten", här händer det lite mer tack vare gruvnäringen och att det bedrivs andra verksamheter, exempelvis Esrange i Kiruna, som drar folk från resten av Sverige samt hela världen dit. Dock så är det KATASTROFAL bostadsbrist. Alltså på en helt sjuk nivå. Hyresrätt kan du glömma. Här är det också "långt" till allting men städerna är större än Pajala och Jokkmokk och det finns bättre möjligheter (flyg och tåg) att ta sig därifrån när man behöver det. Dock är "tåg" i Norrbotten lite av en gambling, generellt. Här behöver du bil.
Luleå: Universitetsstad vid kusten. 78 tuss invånare. Som vilken medelstor svensk stad som helst. Gallerior, handelsområden, osv. Bostadsbrist här med. Ska du ha hyresrätt och inte har 13+ år i bostadskö så är det dyra nyrenoverade eller nyproduktion som går att få tag på. Det byggs mycket och arbetsmarknaden är rätt varierad. Du har flygplats med många avgångar inrikes och utrikes. Rätt bra utbud av restauranger, kultur, fritid och väldigt nära till "uteliv" särskilt vintertid.
Här behöver du inte bil för att bo, så länge du inte bosätter dig i någon av byarna utanför stan.
Ett förslag är att du 1) tittar på en Sverigekarta och ser vart platserna ligger i förhållande till annat. 2) Googlar befolkningsmängd (här kan det ju vara vettigt att tillägga att siffrorna i småkommunerna gäller just HELA kommunen, befolkningen i tätorten kan vara hälften av dom summorna eftersom många bor utspritt på ytan i exempelvis kringliggande byar, så du inte blir lurad). 3) Tar dig en titt på respektive kommuns hemsida, vad erbjuder kommunen för jobb och fritid. Vilka möjligheter finns. Osv.
Kan också tillägga att jag har större delen av min släkt i Gällivare och Pajala och jag har en kort tid bott i Pajala och Jokkmokk. Det är ett speciellt liv, som jag tror man inte riktigt förstår om man kommer från en stad med 40.000 invånare och uppåt. Du har exempelvis inte samma tillgång till viss samhällsservice som i exempelvis en stad av Luleås storlek. Är man född och uppvuxen där tror jag man anpassat sig, men när man kommer utifrån så kan många saker te sig extremt krångliga och undermåliga om man är van vid annat. Så är du någon som har behov av vård i någon form, man behöver inte vara dödssjuk för att det ska bli krångligt och jävligt utan det räcker med någon vanlig åkomma som innefattar något läkarbesök då och då och någon enstaka medicin för att det ska bli kännbart krångligt och dåligt (dåligt som i: ständigt nya utländska stafettläkare, som exempel, eller att man blir skickad till andra kommuner för undersökningar), då skulle jag direkt avråda från att flytta dit. Vet folk som fått hälsoproblem och på riktigt dragit därifrån för att vården är så undermålig och flyttat till kusten (Piteå, Luleå) för att få det att gå ihop.
Sen ska man inte glömma klimatets påverkan på en. Ju längre norrut du kommer, desto längre och mörkare är vintrarna. Vissa av platserna du räknar upp har polarnatt delar av vintern. Det tror jag också är svårt att föreställa sig innan man bor mitt i det. Även om Luleå inte ligger ovanför polcirkeln så är vintrarna extremt mörka. Men min vinter i Pajala kändes som ett ändlöst mörker jämfört med Luleå, och då är jag ändå "van".
Om jag låter neggo ber jag om ursäkt, men har sett min beskärda del av "sörlänningar" som romantiserar bilden av "Norrland" (du menar ju egentligen Norrbotten) som något mytomspunnet ställe där livet är som en saga med midnattssol på sommaren och norrkensspäckade kvällar på vintern. Samt har bilden av att kommunerna här uppe väller av tomma hus och lägenheter som väntar på att fyllas med inflyttare. Det är inte bara peaches and cream här. Och just samhällsservice-biten brukar glömmas bort. Tycker på riktigt synd om mina äldre släktingar som bor exv utanför Pajala och hur mycket dom bökar och vänder ut och in på sig själva för att få, inte helt okej, utan NÅGON vård över huvudtaget. Eller när en familjemedlem fick en hjärtinfarkt och behövde ambulans till Gällivare, en nätt resa på ca 13 mil, och det visade sig att den enda ambulansen som finns i hela kommunen redan var upptagen. Förstår inte hur folk pallar leva med dom förutsättningarna.
Möjligtvis att livet och avstånden är förjävliga i Sveriges Norrland, men rätt över gränsen i Norge sjuder det av liv. Svolvær i Lofoten, Hammerfest, Alta, Tromsö, Harstad, Kirkenes etc. Städer med bra sjukvård, uteliv och naturupplevelser.
Skillnaden att Norges 'Norrland" fortfarande lever är pga mycket jobb, båttrafiken och för att norska staten satsar på landsbygden för att bevara det. Många småhålor i Norge som bara har ett par tusen invånare har egna flygplatser och det går att flyga för humana priser.
Det TS efterfrågar finns inte i Sverige, det finns norr om våran gräns och då vill jag starkt rekommendera Hammerfest!
Citat:
Möjligtvis att livet och avstånden är förjävliga i Sveriges Norrland, men rätt över gränsen i Norge sjuder det av liv. Svolvær i Lofoten, Hammerfest, Alta, Tromsö, Harstad, Kirkenes etc. Städer med bra sjukvård, uteliv och naturupplevelser.
Skillnaden att Norges 'Norrland" fortfarande lever är pga mycket jobb, båttrafiken och för att norska staten satsar på landsbygden för att bevara det. Många småhålor i Norge som bara har ett par tusen invånare har egna flygplatser och det går att flyga för humana priser.
Det TS efterfrågar finns inte i Sverige, det finns norr om våran gräns och då vill jag starkt rekommendera Hammerfest!
Skillnaden att Norges 'Norrland" fortfarande lever är pga mycket jobb, båttrafiken och för att norska staten satsar på landsbygden för att bevara det. Många småhålor i Norge som bara har ett par tusen invånare har egna flygplatser och det går att flyga för humana priser.
Det TS efterfrågar finns inte i Sverige, det finns norr om våran gräns och då vill jag starkt rekommendera Hammerfest!
Det intressanta med Norges satsningar är att de inte är så stora och kostsamma men de ger effekt.
Exempel på deras satsningar är att en viss del av företagsskatten går till regionen där produktionen sker. Samhällskritiska yrken så som läkare, lärare osv får ju en del av sin studieskuld avskriven varje år om du arbetar på ställen där det normalt är svårt att rekrytera folk till.
Man kanske inte kan ta och kopiera Norge helt men politikerna borde åtminstone titta på detta. Det är ju bara att jämföra Skellefteå och Jokkmokk. Skellefteå är en av Sveriges rikaste kommuner och det beror på att de äger Skelleftekraft.
Jokkmokk är en av Sveriges fattigaste kommuner trots att det produceras mest vattenkraft i landet i denna kommun. Jag säger inte att Jokkmokks kommun ska ha all vinst på vattenkraften som produceras där men hade man följt den Norska modellen så har jag sett uträkningar på att de skulle ha fått ca 300 miljoner per år för produktionen av vattenkraft i Jokkmokk kommun. Detta skulle innebära ungefär en dubblering av Jokkmokks skatteintäkter.
Edit:
Ett bra exempel är Bylke kommun i Norge. De har under 1000 invånare men är per capita den rikaste kommunen i Norge. De får knappt 100 miljoner i skatteintäkter från vattenkraften. Man kan ju undra om de har köer till förskolan, brist på lärare, problem med äldrevården osv.
__________________
Senast redigerad av zapohd 2023-08-01 kl. 01:21.
Senast redigerad av zapohd 2023-08-01 kl. 01:21.
Citat:
Det intressanta med Norges satsningar är att de inte är så stora och kostsamma men de ger effekt.
Exempel på deras satsningar är att en viss del av företagsskatten går till regionen där produktionen sker. Samhällskritiska yrken så som läkare, lärare osv får ju en del av sin studieskuld avskriven varje år om du arbetar på ställen där det normalt är svårt att rekrytera folk till.
Man kanske inte kan ta och kopiera Norge helt men politikerna borde åtminstone titta på detta. Det är ju bara att jämföra Skellefteå och Jokkmokk. Skellefteå är en av Sveriges rikaste kommuner och det beror på att de äger Skelleftekraft.
Jokkmokk är en av Sveriges fattigaste kommuner trots att det produceras mest vattenkraft i landet i denna kommun. Jag säger inte att Jokkmokks kommun ska ha all vinst på vattenkraften som produceras där men hade man följt den Norska modellen så har jag sett uträkningar på att de skulle ha fått ca 300 miljoner per år för produktionen av vattenkraft i Jokkmokk kommun. Detta skulle innebära ungefär en dubblering av Jokkmokks skatteintäkter.
Edit:
Ett bra exempel är Bylke kommun i Norge. De har under 1000 invånare men är per capita den rikaste kommunen i Norge. De får knappt 100 miljoner i skatteintäkter från vattenkraften. Man kan ju undra om de har köer till förskolan, brist på lärare, problem med äldrevården osv.
Exempel på deras satsningar är att en viss del av företagsskatten går till regionen där produktionen sker. Samhällskritiska yrken så som läkare, lärare osv får ju en del av sin studieskuld avskriven varje år om du arbetar på ställen där det normalt är svårt att rekrytera folk till.
Man kanske inte kan ta och kopiera Norge helt men politikerna borde åtminstone titta på detta. Det är ju bara att jämföra Skellefteå och Jokkmokk. Skellefteå är en av Sveriges rikaste kommuner och det beror på att de äger Skelleftekraft.
Jokkmokk är en av Sveriges fattigaste kommuner trots att det produceras mest vattenkraft i landet i denna kommun. Jag säger inte att Jokkmokks kommun ska ha all vinst på vattenkraften som produceras där men hade man följt den Norska modellen så har jag sett uträkningar på att de skulle ha fått ca 300 miljoner per år för produktionen av vattenkraft i Jokkmokk kommun. Detta skulle innebära ungefär en dubblering av Jokkmokks skatteintäkter.
Edit:
Ett bra exempel är Bylke kommun i Norge. De har under 1000 invånare men är per capita den rikaste kommunen i Norge. De får knappt 100 miljoner i skatteintäkter från vattenkraften. Man kan ju undra om de har köer till förskolan, brist på lärare, problem med äldrevården osv.
Låter som ett vettigt upplägg även om jag inte bor i norrland. Många kommuner i norrland skulle gissningsvis kunna bli väldigt rika och då kunna bygga upp staden ordentligt igen. Finns det vårdcentraler, butiker, restauranger osv så kommer det öka per automatik.
Med en uppväxt landsbygd skulle ungdomar kanske bo kvar i de mindre orterna istället för som nu när alla flyttar till dyra större orter.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera