Negativa tankemönster, någon KBT-kunnig?

Hej, har på senaste problem med ångest och tankemönster som jag måste bryta. Jag behöver kanske inte gå in på detaljer men jag vill bryta tanken. Kortfattat säger min hjärna att jag har ont men jag har inte det egentligen, och läkare har kollat på det men inget hittades, dock kollade dom inte på det psykiska vilket kanske var det aktuella. När jag fick lugnande besked av läkare så släppte smärtan och därmed ångesten direkt men det kom tillbaka ganska omgående.

Har läst att man ska försöka tvinga sig att bryta tanken och tänka på något annat man det är inte så lätt för mig, jag ska tänka att jag är utredd så inget är farligt, men det verkar inte gå in i min skalle? Jag börjar känna mig inlåst och rädd i som individ i olika situationer då jag tänker att smärtan ska bryta ut och övertänker det hela, jag tänker att det kommer gå på tok och jag måste till sjukhuset.. Kanske min ångest/stress/rädsla sätter sig i denna del på kroppen och jag upplever smärta? Jag är arbetslös så jag sysselsätter mig inte jättemycket tyvärr, vilket medför mer tid för grubblerier. Dock tror jag inte det är så enkelt att detta är borta om jag fick ett jobb då jag redan är inne i detta tankemönster. Samtidigt aktiverar jag mig ganska mycket, jag har alltid något att hålla på med om jag säger så.

Min ångest har på senaste urartat när jag var med en god kompis och fick från ingenstans den värsta panikångestattacken jag upplevt som slutade med att fötter och händer krampade och hela kroppen kändes som sockerdricka. Min kompis blev orolig och jag blev rädd och skämdes för det hela. På något vis har jag börjat acceptera det, mitt liv blev inte roligare och jag är dömd till att leva på detta vis.
Är inte så sugen på någon medicin och har dragit mig för att ringa till VC.

Är det någon hobbypsykolog eller någon annan som har varit i en liknande situation som kan beskriva KBT-processen för mig och kanske hjälpa mig så skulle det vara uppskattat.

Kan tillägga att den ända stunden kroppen är i ro är dom första 10sek efter jag vaknat, sedan börjar den härliga oron...

Här är några försök till råd som du kan göra vad du vill med:
- Tänk att du blir starkare av att genomgå det jobbiga vilket kanske kan lugna din oro om att det är farligt, har hört något i stil med att kroppen reparerar sig delvis mer intensivt när den upplever fara.
- Begränsa saker som rubbar din balans i livet, tex sociala medier eller liknande
- Läsa eller meditera (räcker med att blunda, fokusera på andningen i den mån som går, i 10 min)
- Försök skaffa någon sysselsättning (helst jobb) när du känner dig starkare för det kommer delvis skingra dina negativa tankar och kunna hjälpa till att stabilisera ditt tillstånd mer
- Om du kan tänka dig tillfällig medicin som inte är receptbelagd så finns johannesört (naturläkemedel) som kanske kan stabilisera ditt tillstånd mer
Det kan ta tid för dig att få ordning på detta men om du har tålamod och kämpar vidare så kommer det bli bättre.

Försök att hitta ett jobb eller gå någon kurs.
Att gå hemma är det värsta man kan göra.
Motion sänker stresshormoner. Har du någon cykel? Annars kan långpromenader, helst i naturen, vara välgörande.

Börja vandra i naturen - tidiga mornar å så ut - testa ensam - ryggsäck med käk å dryck - långa sköna turer.

Tänk dig att du ser ett barn hade du snackat skit till barnet? Nej. Tänk nu du är barnet hade du snackat skit till barnet? Nej.

Hypokondri?

KBT kan variera beroende på vad problemet är och vad personen har för bakgrund, det är främst till för att behandla psykisk ohälsa, som missbruk, trauman och fobier. KBT kan inte hjälpa dig att få bort smärtan, men kan hjälpa dig hantera den. Processen brukar vanligen omfatta olika samtal och övningar som sträcker sig över ett halvår, vad jag förstått.

Det där att smärtan släppte direkt när du pratade med läkaren kan ha berott på en placeboliknande effekt, att smärtan snabbt kom tillbaka tyder också på det.

Skulle inte säga att jag är speciellt kunnig inom panikångest och sockerdrickakänsla, men om det verkligen kommer från "ingenstans" tror jag att du även har problem med sömn och kosten. Jag ser ditt problem som någon slags utbrändhet. De där tankemönstren som du får som du vill bli av med är kopplad direkt det sympatiska nervsystemet och din stress och din ångest.

För att reducera dessa tankar kan det behöva läkas genom flera månader utan att bli mer stressad än vad din kropp kan återhämta sig ifrån. Anledningen till detta är det enkla faktum att din kropp kan producera stresshormon mycket snabbare än vad den kan bryta ner och utsöndra. I situationer som panikattacker kan mycket höga koncentrationer produceras som kan fastna i vävnaden. Lite som varför man inte ska äta hönor som levt stressiga liv, kroppen tar upp stresshormonerna och man skulle kanske kunna bli stressad själv.

Jag vet inte hur just din kropp fungerar så jag kan inte säga något säkert kring hur du bör göra för att undvika stress och få en bra återhämtning. Jag kan bara komma med förslag som att testa olika musikstilar och se vilken som lugnar dig mest. Lyssna på dina känslor när det kommer till vad som stressar. Lyssna på ditt förnuft när det kommer till sömn och mat. Läs böcker om stress.

Tack för att du satt dig ner och skrev detta, utbrändhet stämmer nog. Har aldrig känt med uppskattad och därmed gett 110% för att visa mig duglig, nu har jag insett att det går inte. Kosten är likaså inte på topp, jaja tack. Kroppens tivoli är fantastiskt.

Det var så lite så.

Jag har inte heller varit särskilt uppskattad, av mig själv.

Mitt liv är temporärt och allt kommer glömmas bort. Jag är inte kapabel att skapa en bestående skillnad i detta bokstavligt och figurativt tomma universum. I framtiden kommer ingen ens fråga sig om jag ens existerat, det kommer inte finnas några som helst tecken på att jag ens fanns. Sluta försök att bli uppskattad, det är en helt meningslös känsla.

Det är mycket bättre om du fokuserar på att visa andra din uppskattning. Det är gratis.

Det var så lite så...
Inget alls faktiskt.

Försök tänka att du är bättre - och kan bättre - och vinna i den tävlng livet ofta är...fokus.