Har haft den skummaste dagen i mitt liv och då snackar vi skum på riktigt. Börjar dessutom minnas mer och mer vilket inte gör saken mer lättbegriplig.
Börjar på allvar tro att jag har någon form av psykos.
Som sagt har jag börjat minnas mer och mer. Innan dess är saker och ting bara ett töcken. Har vaknat upp flera ggr idag bara för att inse att jag ligger i en sjukhussäng. Skrev ut mig själv mot läkares inrådan runt 22:00, vid samtalet med läkaren fick jag höra att jag var där pga suicidala tankar. Fick även höra att jag tydligen har planer, jag ska ha sagt att jag tänkt knapra en sjuhelvetes massa piller samt att jag vill bli skjuten av polisen. Skitsamma men skumt är det.
Nu börjar iaf minnet så sakteliga komma tillbaks och jag fattar ta mig fan ingenting. Minns typ att jag imorse konfronterades av polis med dragna vapen, varför minns jag absolut inte. Enligt läkaren ska jag dock ha varit jäkligt hotfull och hotat med att slå ihjäl medmänniskor ute på stan. Är helt blank avseende detta. Men iaf...
Efter att jag blev utskriven har allt bara varit allmänt skumt. Upptäckte att jag inte hade någon plånbok och plankade därför på bussen. På bussen hamnade jag i ett bak och framvänt säte typ längst bak. På kommer det en smällfet tjej, alltså vi snackar röv som heter duga och jag förvånades över att jag tyckte hon var rejält jäkla attraktiv när jag väl såg henne framifrån. Riktigt jäkla söt och jag spanade in henne diskret tills hon klev av. Då kommer en annan tjej på, absolut inte lika snygg men fullt duglig, kåt rödhårig skulle jag beskriva henne. Våra blickar möttes några ggr, för absolut spanade jag in henne också. Fascinerades av att hon hade helt svarta ögon.
Klev av vid ändhållplatsen och egentligen skulle jag åkt med ytterligare en buss, men ville inte planka igen så jag började gå. Gick jäkligt snabbt och kom på mig själv med att emellanåt springa. Tänkte för mig själv att det är ett jäkla under att man pallar med, blev inte ens andfådd trots att jag sprang typ 5km. Tyckte även att det var skumt att jag inte mötte någon.
Väl hemma vart jag törstig och jäkligt sugen på Cola. kollade på klockan och förvånades över att den var så mycket. 22:20. Samtidigt kunde jag inte fatta att den var så lite för som sagt blev jag utskriven från sjukhuset typ 22:00. Affären stängde 23:00 så jag tog det ändå lugnt men kom till slut iväg. När jag kom ner med hissen kom jag på att jag fortfarande inte hade någon plånbok så jag åkte upp igen för att leta reda på den. När jag ändå kom ner med hissen stod där en toksnygga tjej, blond men även hon men svarta ögon. Tänkte på vägen upp igen "Vad fan var det där?". När jag kom ner igen var hon kvar och gav mig ett leende jag fan aldrig kommer glömma.
Gick upp till affären men det kändes mer som att jag svävade hela vägen upp. Mötte dessutom bara riktigt snygga tjejer eller sliddjur som de populärt kallas här på Flashback. Det är inte ofta jag vänder mig om efter tjejer men nu gjorde jag det ta mig fan hela tiden, det gick liksom inte att låta bli. Köpte en flaska Cola och fick för mig att jag skulle ta en öl på haket utanför innan jag återigen skulle hem. Såg dock folktomt ut så jag skippade det men satt konstigt nog därinne nån minut senare med en öl.
Jäklar vad med snygga tjejer det var där. Alla satt dessutom ensamma. När den ena gick kom det direkt in en ny. En tjej var så jäkla snygg att jag började undra vad fan det är som händer, upptäckte sen att hon bara hade ett ben. Egentligen inte så märkvärdigt, men fasen när man sitter och letar defekter?!
Hela stället kryllade förövrigt av snygga tjejer och kvinnor som sagt, inte heller det konstigt egentligen man vad fan??? Någon alldaglig eller mindre snygg borde man ju ha sett.
Det spelades musik från 90-talet och även det kändes skumt. När plötsligt en gubbe ställde sig i baren iklädd en Cockney Reject t-shirt vart jag bara som ett stort frågetecken. Grabbarna vid bordet brevid började sedan efter att ha snackat om Atomic Kitten snacka om the Refused. Kom sedan på att alla typ såg ut som på 90-talet. Drack två öl innan jag gick hem. Förundrades över hela dagen men framförallt kvällen och började även undra varför alla tjejer jag mötte på vägen hem hade på sig höstjackor. Typ alla undantaget en som hade en fleecetröja på sig.
Väl hemma möttes jag återigen av tjejen som stod utanför hissen när jag åkte, blond med kolsvarta ögon, snygg så inåthelvete.
På krogen kom jag även på mig själv med att pilla mig själv på armbågen. Upptäckte att jag hade en ganska ordentlig sårskorpa och mindes att jag hamnade i ett ganska rejält slagsmål förra helgen. Tro mig när jag säger at jag inte brukar hamna i slagsmål. Det slutade med att polisen kom och att de skjutsade hem mig.
Börjar nu undra om jag åkt på någon form av psykos? Vad tror ni?
Alltså, jag fattar att jag inte kan beskriva allt så som jag upplever det men allt känns så jäkla skumt. På sjukhuset sa de även att jag hade ett väldigt lågt blodtryck, det låg på 60/35 och jag fick därför dropp.
Mår helt okej annars, men fattar ta mig fan ingenting... Sen som sagt när jag börjar minnas och ser polisen framför mig med dragna vapen. Vad fan?
Som jag inledde känns allt som ett töcken, det är som att jag lever i en dimma. Minns egentligen ingenting men när minnena väl kommer är de skitskumma och jag fattar ta mig fan ingenting.
Minns även att jag när jag blev släppt från sjukhuset försökte ringa mitt ex, bara det är konstigt.
Börjar på allvar tro att jag har någon form av psykos.
Som sagt har jag börjat minnas mer och mer. Innan dess är saker och ting bara ett töcken. Har vaknat upp flera ggr idag bara för att inse att jag ligger i en sjukhussäng. Skrev ut mig själv mot läkares inrådan runt 22:00, vid samtalet med läkaren fick jag höra att jag var där pga suicidala tankar. Fick även höra att jag tydligen har planer, jag ska ha sagt att jag tänkt knapra en sjuhelvetes massa piller samt att jag vill bli skjuten av polisen. Skitsamma men skumt är det.
Nu börjar iaf minnet så sakteliga komma tillbaks och jag fattar ta mig fan ingenting. Minns typ att jag imorse konfronterades av polis med dragna vapen, varför minns jag absolut inte. Enligt läkaren ska jag dock ha varit jäkligt hotfull och hotat med att slå ihjäl medmänniskor ute på stan. Är helt blank avseende detta. Men iaf...
Efter att jag blev utskriven har allt bara varit allmänt skumt. Upptäckte att jag inte hade någon plånbok och plankade därför på bussen. På bussen hamnade jag i ett bak och framvänt säte typ längst bak. På kommer det en smällfet tjej, alltså vi snackar röv som heter duga och jag förvånades över att jag tyckte hon var rejält jäkla attraktiv när jag väl såg henne framifrån. Riktigt jäkla söt och jag spanade in henne diskret tills hon klev av. Då kommer en annan tjej på, absolut inte lika snygg men fullt duglig, kåt rödhårig skulle jag beskriva henne. Våra blickar möttes några ggr, för absolut spanade jag in henne också. Fascinerades av att hon hade helt svarta ögon.
Klev av vid ändhållplatsen och egentligen skulle jag åkt med ytterligare en buss, men ville inte planka igen så jag började gå. Gick jäkligt snabbt och kom på mig själv med att emellanåt springa. Tänkte för mig själv att det är ett jäkla under att man pallar med, blev inte ens andfådd trots att jag sprang typ 5km. Tyckte även att det var skumt att jag inte mötte någon.
Väl hemma vart jag törstig och jäkligt sugen på Cola. kollade på klockan och förvånades över att den var så mycket. 22:20. Samtidigt kunde jag inte fatta att den var så lite för som sagt blev jag utskriven från sjukhuset typ 22:00. Affären stängde 23:00 så jag tog det ändå lugnt men kom till slut iväg. När jag kom ner med hissen kom jag på att jag fortfarande inte hade någon plånbok så jag åkte upp igen för att leta reda på den. När jag ändå kom ner med hissen stod där en toksnygga tjej, blond men även hon men svarta ögon. Tänkte på vägen upp igen "Vad fan var det där?". När jag kom ner igen var hon kvar och gav mig ett leende jag fan aldrig kommer glömma.
Gick upp till affären men det kändes mer som att jag svävade hela vägen upp. Mötte dessutom bara riktigt snygga tjejer eller sliddjur som de populärt kallas här på Flashback. Det är inte ofta jag vänder mig om efter tjejer men nu gjorde jag det ta mig fan hela tiden, det gick liksom inte att låta bli. Köpte en flaska Cola och fick för mig att jag skulle ta en öl på haket utanför innan jag återigen skulle hem. Såg dock folktomt ut så jag skippade det men satt konstigt nog därinne nån minut senare med en öl.
Jäklar vad med snygga tjejer det var där. Alla satt dessutom ensamma. När den ena gick kom det direkt in en ny. En tjej var så jäkla snygg att jag började undra vad fan det är som händer, upptäckte sen att hon bara hade ett ben. Egentligen inte så märkvärdigt, men fasen när man sitter och letar defekter?!
Hela stället kryllade förövrigt av snygga tjejer och kvinnor som sagt, inte heller det konstigt egentligen man vad fan??? Någon alldaglig eller mindre snygg borde man ju ha sett.
Det spelades musik från 90-talet och även det kändes skumt. När plötsligt en gubbe ställde sig i baren iklädd en Cockney Reject t-shirt vart jag bara som ett stort frågetecken. Grabbarna vid bordet brevid började sedan efter att ha snackat om Atomic Kitten snacka om the Refused. Kom sedan på att alla typ såg ut som på 90-talet. Drack två öl innan jag gick hem. Förundrades över hela dagen men framförallt kvällen och började även undra varför alla tjejer jag mötte på vägen hem hade på sig höstjackor. Typ alla undantaget en som hade en fleecetröja på sig.
Väl hemma möttes jag återigen av tjejen som stod utanför hissen när jag åkte, blond med kolsvarta ögon, snygg så inåthelvete.
På krogen kom jag även på mig själv med att pilla mig själv på armbågen. Upptäckte att jag hade en ganska ordentlig sårskorpa och mindes att jag hamnade i ett ganska rejält slagsmål förra helgen. Tro mig när jag säger at jag inte brukar hamna i slagsmål. Det slutade med att polisen kom och att de skjutsade hem mig.
Börjar nu undra om jag åkt på någon form av psykos? Vad tror ni?
Alltså, jag fattar att jag inte kan beskriva allt så som jag upplever det men allt känns så jäkla skumt. På sjukhuset sa de även att jag hade ett väldigt lågt blodtryck, det låg på 60/35 och jag fick därför dropp.
Mår helt okej annars, men fattar ta mig fan ingenting... Sen som sagt när jag börjar minnas och ser polisen framför mig med dragna vapen. Vad fan?
Som jag inledde känns allt som ett töcken, det är som att jag lever i en dimma. Minns egentligen ingenting men när minnena väl kommer är de skitskumma och jag fattar ta mig fan ingenting.
Minns även att jag när jag blev släppt från sjukhuset försökte ringa mitt ex, bara det är konstigt.
