Varför undviker jag en tjej jag tror jag tycker om?

Jag träffade en tjej för 4 veckor sedan på ett event. Diggade henne verkligen på många sätt. Söt, trevlig, genuin, mogen fast hon var rätt ung. Vi umgicks under två dagar och sov ihop. Det var mycket mys men inget sex, fast hon ville så kände jag ej för det där och då. Iallafall så har vi hållit kontakten lite på sociala medier och frågade någon dag efter eventet ifall hon ville ses igen vilket hon ville. Nu har det gått 4 veckor och har fortfarande inte bestämt någon ny träff och det hela börjar rinna ut i sanden.

Förstår inte varför jag inte bestämmer en ny träff med henne? Känner att jag verkligen träffat en toppen tjej på alla möjliga sätt, skulle gå så långt att säga att det är den bästa tjejen jag någonsin träffat. Vad är det jag är rädd för? Vilken spärr är det som stoppar mig? Varför verkar jag dra mig undan? Det är inte för att jag är rädd att bli avvisad, det vet jag iallafall. Låter mer rimligt att jag är rädd för att bli accepterad, men hur kan man vara rädd för det? Upplever att jag generellt är väldigt emotionellt omogen och rädd för intima relationer, har inte haft något tidigare intimt förhållande där jag blivit sviken så har inget trauma på det sättet som kanske skulle kunnat spöka i ens undermedvetna. Den enda jag har känt mig sviken av är min far som bortprioriterade mig som ung, men skulle det påverka även dessa typer av relationer? Det är som att jag står emot och undviker den påstådda bästa känslan som finns (KÄRLEK) och förstör det för mig själv. Är mitt hjärta inte öppet för kärlek?

Känner att denna potentiellt fina relation kommer dö ut snart om jag inte gör något move, och jag kommer känna mig jättedum som inte tog vara på denna chans. Samtidigt så är det någon del utav mig som stoppar mig. Vill tillägga att jag förmodligen är autistisk, introvert och gillar att vara för mig själv. Men skulle det påverka mig så mycket att jag frivilligt väljer ensamhet? Är jag i grunden helt enkelt en eremit som inte är byggd för intimitet? Låter riktigt sorgligt men samtidigt kanske jag måste acceptera den bittra verkligheten av vem jag är? Brukar ofta säga att "jag tror inte jag vill ha något förhållande" men det kanske bara är en ursäkt för min rädsla?

Enda vettiga att göra i situationen är att ta klivet ut och ge det ett försök.
Det du oroar dig över är troligtvis förändring. Men glöm inte att det kan vara till det bättre!

För tusan, kör på, våga ta steget och satsa.
Vad är det värsta som kan hända? Vad är det bästa som kan hända?
I absolut värsta fall blir det inget bra utfall. Du har åtminstone inget att ångra på dödsbädden.

Ja det har med dina föräldrar att göra och vad de har gjort har inneburit trauman för dig i din utveckling.

Det handlar alltid mer om familjebakgrunden än diagnoser eftersom det är dina föräldrar som skapat en stor del av dina svårigheter.

Finns mängder av autistiska människor som ändå har lätt för att skaffa partners och ragga. Kanske inte är det vanligaste men det är inte sällsynt direkt.

Önskar inflika att detta tycks vara en person i nöd av extern hjälp baserat på dess tidigare inlägg. Personen syftar till att du ska ha trauman från barndom och relaterat till dina föräldrar, vilket givetvis inte har någon förankring.

Gör ditt bästa och följ ditt hjärta.
Du behöver inte vara autistisk bara för att hen säger det.

Är det inte bara så enkelt som att du i dag kan gå runt och njuta av känslan av att du kan ha träffat din livs kärlek men att så fort ni träffats finns en risk att det inte blir så bra och då har du ett tråkigare liv än om du fortfarande går runt och hoppas?

Kan mycket väl vara det där med din pappa som gjort att du nånstans inte älskar dig själv lika mycket som du borde och då inte heller tror att hon kan göra det, undermedvetet skit. Du får bara sparka dina issues i röven och ta steget.

Haha varför säger du så?

Antingen har personen anknytningsproblem pga föräldrarna eller autism. I det här fallet låter det som både och.

Var inte så negativ nu.

Du är homosexuell, det är helt accepterat i dagens samhälle så dont worry.
Finns massa parader du kan gå med i och där kan du säkert hitta nån som vill sätta på dig.
Lycka till

Haha 😂

Nä men isolering kan tyda på att han faktiskt är väldigt rädd för att släppa in människor i sitt liv och han kan ha en stor sexuell osäkerhet. Sedan måste inte män tända på varenda kvinna när som helst och hur som helst. Att inte ha lust innebär inte att han måste vara gay.

Men i annat fall finns alltid fler event att gå på för honom. Om nu inte TS är tjej.

Du klarade säkert ej läsförståelsen i tredje klass... läs hans inlägg igen och se mellan raderna.

-Sover hos en attraktiv tjej som vill ha sex med han i två dagar och undviker det på nått vis.

-Börjar babbla om sin far bla bla bla. Ja din farsa blev uppenbarligen frånvarande när han förstod att sonen var en mesig liten fikus och satte fokus på viktigare saker.

Är det inte hunkar som gör tjejer skadade och sårar deras självkänsla i dagens samhälle så är det bögarna i garderoben som gör det + att de sprider Hiv bland hetropar.

Tänk dig själv, du sover hos en tjej som säger sig tycka om dig men hon vägrar ha sex med dig.
Vad gör det med din självkänsla? Den åker i botten och sedan blir det svårade för oss herosexuella män att deja denna tjej för hon blivit förstörd av bögen.

Jag har räknats som attraktiv och självklart har en del män ändå inte upplevt mig som sexuellt åtråvärd. Ingenting konstigt.

De kan oftast inte få upp den om de är gay. Annars beror det mer på bristande attraktion eller droger.

Det är jobbigt för en del män att kunna bedömas sexuellt. Både män och kvinnor blir väldigt sårbara i sängen. Ingenting som måste göra en kille till gay att han är blyg. Det finns väldigt blygsamma och osäkra män och det är kört dugg bögigt att inte hoppa på en tjej bara.

Jag tror att heterosnubbar sprider lika mycket HIV som andra män.

De som absolut inte sprider HIV är de som inte vågar ha sex ens.

Och nej, män som är svin som pappor kan inte försvaras med att vissa söner är gay. Oavsett om de är det eller inte tar en riktig man hand om sin unge.