Varför suger alla filmer och serier nuförtiden?

Jag förstår inte alls vad du menar.

Fight club- motstånd mot det materialistiska onaturliga soffpotatis tillståndet.

American beauty- ifrågasättande av förortsmonotonin


Jurassic park- ifrågasättande av att leka med naturen hur som helst som att man vore gud.




Problemet nu är att filmerna bara säger samma sak på ett övertydligt sätt. Kvinnor är starka, coola och perfekta. Vita män är onda. Äldre män har inget att lära någon. Svarta är goda, missförstådda och väldigt bra på allt de gör. Det här är det enda budskapet i en stor del av filmerna. Om och om och om igen.

Vissa av de här budskapen har funnits sen 70-talet. Perfekta svarta vs onda vita exempelvis. Men det var inte de enda de sa, det var inte så övertydligt, och varannan kvinna var inte någon sorts terminatorfigur.


Eller vad är det mer de försöka säga? Och hur gör det filmerna sämre?

Om man går och ser en film med några vänner, så är det intressant att diskutera efteråt. Men om filmen handlar om 1A, och alla håller med i samtalet efteråt att den handlar om 1A, så är ju det ett konstnärligt misslyckande av filmskaparna. Alla i kompisgänget känner att de blivit snuvade på konfekten. Och när de snackar nästa dag, så handlar det bara om hur urdålig filmen var.

Orson Welles sa någon gång att Fellini gör filmer som inte handlar om någonting. När det finns en tomhet som möjliggör en öppenhet så är filmtittarna delaktiga i att skapa filmen. Det sker varje gång de ser filmen. Det är en skön upplevelse, och kanske även skrämmande.

Ju mindre filmtittaren är delaktig desto mer känner hon att en åsikt prackas på henne. Så är fallet vad gäller woke, men det finns en massa annat som oturligt nog kan skapa en sådan känsla. Därför bör filmskaparna gärna ha allt att säga, men också självbehärskningen och ödmjukheten att avstå från att säga allt detta. Då kan de göra en riktig film, istället för pamfletter och reklamblad.

Handlar mycket om detta tyvärr. Streamingjättarna har också har en kraftig negativ inverkan. Streaming bidrar till fastfood-konceptet, ska bara vara billigt, snabbt och många ska gilla det så att filmen med stor sannolikhet går med vinst.

Tror vidare regissörer och manusförfattare blir mer motiverade samt engagerade i en filmproduktion om de vet att filmen ska visas på bio jämfört med direkt till streaming.

Något som också haft en negativ inverkan på bredden och djupet på utbudet av film, är givetvis fildelning samt att människor idag inte går på bio som förr = filmbolagen måste satsa på stora filmer som lockar stor bred publik.

Det skall alltid vara med minst en svart människa, ett lesbiskt par och homosexuella män i varenda film eller serie.
Det skall var minst en sexakt gärna flera så de som vill se porr slipper hyra porrfilm.

Det blir otroligt tjatigt.

DEEP THROAT är en gammal film som sööög rejält . . .

Nja. 90-talet var sjukt grymt. Fight Club, The Matrix, Falling Down, etc.
Tre av mina all time favoriter.

Men ja, helt sjukt att filmbranschen har mer pengar än någonsin, men producerar ren skit. Jag kan inte alls, alltså ALLS, förstå hur det finns hela team med "professionella" människor som jobbar med det här och ändå producerar skit som filmstudenter med en bidragsbudget kan toppa.

För dem som inte har sett det: Rob Ager anger 26 skäl till varför filmer efter millennieskiftet generellt sett är så dåliga.

Diskussionen finns på youtube:

https://youtu.be/BPMfCJpfhdo?si=Hi1uX1pova_5gRAB

En del i denna tråd "håller" på 70-talsfilmer, andra på 80-tals, 90-tals... Men meat är det bara en generationsfråga precis som John Coltrane-Beatles-Pink Floyd -Saga-Nirvana-Erra är en generationsfråga mer än en kvalitetsfråga.

Skillnaden är pre/post år 2001 för film och pre/post DAW för musik (där Autotune/Melodyne är en av de mest kända och debatterade faktorerna, något som också går att kritisera Erra för, med deras pipiga datorfalsettröster, främst på tidiga album).

Men se Rob Agera presentation så får ni svaren. Säkert håller ni med om en del av dem .

Haha Falling down ja. Minns jag hyrde den och jag och kompisen jublade. Hade ej läst om den. 90-talet kom också med The Usual Suspect, Seven och Reservoir dogs. Och Pulp fiction och Leaving Las Vegas, Heat, Casino och Maffiabröder. Men 70-talsfilmen hade nåt ytterligare. Helt plötsligt konkurrerade filmen med den bästa litteraturen, med samma djup och samhällsanalys.

Håller med. Man kan börja undra var det gick snett någonstans...

Antagligen för att alla större historier/böcker redan filmatiserats och det helt enkelt råder idétorka, vilket i sig är lite komiskt då det inte kräver något geni för att komma på vad som hade gjort sig bra på vita duken.

Jag menar, det produceras fortfarande en hel del bra TV-serier, även om många även där visar tydliga tecken på att snabbt gå utför. Första säsongen av True Detective eller Westworld var ren magi, och liknade inget jag någonsin sett tidigare. Redan vid andra säsongen av båda dessa initiala mästerverk märktes det att det började bli hal is. Vi ska inte ens diskutera de senare säsongerna av båda dessa serier som nu karaktäriseras av feministisk girl boss-dynga.

Jag såg den här analysen av fjärde säsongen av True Detective, och den är så träffande att man både blir nöjd över att inte vara ensam i sin avsky mot vad man faktiskt ser, och dels förundrad över - återigen - hur professionella människor inte kan tänka längre än låghängande frukt som rasism, feminism, girl boss power och dåligt genomtänkta one liners.

Jävla märklig tid vi lever i.

Ja första säsongen av TD har jag sett typ 5-6 ggr. Historien i sig är inte tokorginell men karaktärerna är klockrena. Men bra filmer är det ont om. Beror väl delvis på att förre går på bio. När Ruben Östlunds högst ordinära filmer hyllas till skyarna då fattar alla att den allmänna kvaliteten är dalande.