Konsekventialism Del 2.

Att konsekventialism inte är handlingsvägledande har jag tagit upp i del 1. Kanske är det lämpligt med mera information om vad konsekventialism och utilitarism innebär, eller ett uppfriskande av minnet för att förstå denna text.


Den första invändningen jag tar upp här handlar om att den ställer för höga krav på hur man bör handla.
Konsekventialismen kan till exempel komma till slutsatsen att det är rätt offra sig själv för att rädda någon annans liv, men det verkar intuitivt etiskt tillåtet (inte fel) att inte göra så.
Sådana handlingar kan kanske intuitivt handla om supererogation, handlingar som går över vad etiken eller plikten kräver.


Den andra invändningen handlar om att konsekventialismen i form av en utilitarianism är opartisk, och samt att det kan tänkas vara knepigt med tanke på vår evolution, vilken programmerar oss emot att helt eller delvis, ha åtminstone som slutmål för våra handlingar att gynna den egna släkten eller oss själva.

Om det skulle vara så att det skulle innebära bättre konsekvenser för välfärden att ta hand om ett främmande barn, eller en främlings gamla släkting än varje annat alternativ, som att ta hand om sitt eget barn, eller sin egen gamla släkting så vore det rätt att ta hand om främlingen och fel att ta hand om familjemedlemmen. Men det kan ibland verka som att vi har särskilda skyldigheter gentemot familj och inga sådana skyldigheter mot främlingar eller de som inte är tillhörande familjen.



En tredje invändning handlar om att den är oförenlig med intuitioner om rättigheter. Utilitarismen kan komma till slutsatsen att det inte är fel att bryta löften, kränka någons/någras rätt till liv, rätt till frihet, rätt till yttrandefrihet eller kunskap och liknande.

Om du bör…………….så är det för att det maximerar lyckan, enligt konsekventialismen, som en hedonistisk utilitarism.

Detta kan verka knepigt om vi har våra intuitioner om rätt till liv. Är det då rätt eller plikt att döda en person, och dela upp organen till sex personer som annars skulle dö, och det finns inga andra möjligheter att rädda de sex personernas liv, och operationerna har mycket höga chanser att lyckas?


En fjärde invändning handlar om att konsekventialism strider mot intuitioner om rättvisa.
I vissa fall är det rätt att straffa en oskyldig enligt teorin, och om vi bör straffa, är det för att det maximerar välfärden. Då är det alltså fel att straffa mördare, tjuvar, eller andra brottslingar, ibland. De bör alltså gå fria och vara ostraffade, ibland.


En femte invändning handlar om att orättvisa fördelningar kan vara rätt, vilket kan kännas intuitivt inkorrekt, så att en grupp får en jämn fördelning, de delar lika i arbetsbörda, och fördelning av resurser lika och deras välfärd är ungefär på samma nivå är inte rätt.

Nu delar vi upp gruppen i två grupper, grupp “Nobility” och grupp “Peasant”. I den första gruppen N, har vi fyrahundra individer, och i den andra gruppen P har vi etthundra individer.

Grupp P har en mycket stor arbetsbörda, samt mycket mindre resurser att dela med varandra. Denna mindre grupp har mycket lite välfärd, de har mindre lycka och mera lidande.

Grupp N som har en mycket liten arbetsbörda, samt mycket resurser, de lever i överflöd och välstånd. Denna större grupp har mycket mera välfärd.

Lyckan blev i tankeexperimentet större överlag än i ett fall där de delar någotsånär lika.

Detta skulle då vara rätt enligt utilitarismen, eller det skulle vara fel att inte ha en sådan orättvis fördelning därför att det finns ett annat alternativ som har bättre konsekvenser, därmed mera välfärd än en rättvis fördelning.

Vissa av problemen handlar om att den är opartisk, den ställer för höga krav på vad som är rätt/plikt, och den kommer till ointuitiva slutsatser även om rätt och fel när det handlar om rättigheter, rättvisa och distributiv rättvisa.


Det första motargument som en utilitarist kanske kan komma med är att våra intuitioner är i ovanliga situationer inte applicerbara eller applicerbara i tankeexperiment om ovanliga situationer, men intentioner kan vara applicerbara i vanliga, vardagliga situationer.

“Så länge lyckan är tillräckligt hög, så är det inte fel att råna mormodern." eller “Det är inte fel att våldta tjejer, om njutningen är tillräckligt hög, och lidandet är tillräckligt lågt. Det ibland rätt att söva tjejer före man våldtar dem.”

Det kan verka fortsatt inkorrekt att tänka att det i citattecken är rätt. Verkar det rimligt att ifrågasätta våra intuitioner?


Ett andra motargument som har använts för att försvara utilitarismen är att påminna om att man räknar in både konsekvenser i nära tid, och mera framtida konsekvenser, alla konsekvenser, även sido-effekter räknas in. Då kan man kanske tänka sig att det faktiskt inte var rätt, med till exempel en orättvis distribution av välfärd, eftersom i slutändan det sker upplopp eller krig, med våld och död när grupp P gör vad de kan för att avsluta sitt slavarbete, tillgodose sig mera resurser och bli fria.

Man kan kanske föreställa sig att konsekvenserna av transplantations-fallet blir ett väldigt lidande, högre lidande och mindre lycka då människor som är i behov av läkarvård, avstår att söka läkarvård med tanke på att det finns en risk att man blir avrättad och organ fördelas i några människor som är i akut nöd av organ då de skulle inte överleva i något annat fall.

Men skulle det vara rätt om det faktiskt skulle maximera nyttan, trots alla konsekvenser inräknade trots sidoeffekter, eller utan vissa sido-effekter, till exempel om grupp P inte hade gjort upplopp/startat krig?


En tredje motargument handlar om att skilja på rätt och berömvärd, eller fel och klandervärd. Så en soldat som väljer att inte kasta sig på en granat, vilket skulle ha räddat tjugo människors liv, och väljer att rädda sitt eget liv, den handlingen skulle inte vara rätt, men är ändå inte klandervärd, men inte heller värd beröm. En handling där du väljer att hjälpa en främling, vilket har bättre konsekvenser av välfärd än varje annat alternativ, som att hjälpa en släkting, är rätt men inte berömvärd, så möjligen enligt din släkting.

Kom gärna med sanna och relevanta argument för eller emot något/några påståenden som dessa invändningar eller motargument, eller dela dina insikter.

Locke hade en del åsikter om icke-vita...