Citat:
Sant. Då jag var yngre var jag lite avis på de som kunde vara ekonomiska och spara. Jag tjänade bra ibland, men spenderade alltid allt direkt, jobbade så lite som möjligt och reste hellre runt och backpackade.Varken ung eller fattig men jag är tveksam till överdrivet sparande för saken skull.
Självklart ska man ha en buffert och ett rimligt sparande men det bör ske med måtta som allt annat i livet.
Sparande kan gå överstyr vilket leder till att de drabbade inte lever nåt vidare kul liv och är förfärliga att umgås med
Självklart ska man ha en buffert och ett rimligt sparande men det bör ske med måtta som allt annat i livet.
Sparande kan gå överstyr vilket leder till att de drabbade inte lever nåt vidare kul liv och är förfärliga att umgås med
Nu med åren måste jag säga att jag är glad att jag varit slösaktig och inte istället siktat på en tidig pension som ekonomiskt oberoende. Det är helt enkelt inte samma sak att backpacka runt på en budget och festa när man är 50+ med massa ansvar för familj, jobb, hus, husdjur osv. Verkar mycket smartare att njuta av ungdomen och friheten då man kan
En annan faktor är att om man inte helt enkelt är snål och tråkig till att börja med, utan bara "förnuftig" och hela tiden tänker på ränta på ränta effekten på varenda krona man spenderar, så verkar det som många den dagen de nått sina sparmål efter decennium av snålande, märker att det har det blivit en del av deras personlighet. De får dåligt samvete av att spendera och föredrar känslan av att ackumulera. Det verkar vara väldigt få som samlar på sig mellan 20-45 för att sen gå i pension tidigt och leva loppan som många egentligen verkar drömma om. Antingen når man dit genom snålhet eller genom att vara passionerad och duktig på ett jobb, och varken snålheten eller passionen försvinner plötsligt då du levt med dem i ett större delen av ditt liv.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
