Turistubåt på väg mot Titanic försvunnen (2023-06-19) Vrakdelar funna, inga överlevande (2023-06-22)

Jag vet inte om jag håller med dig här, om det finns någonting som jag har lärt mig av den här tråden det är att det finns två certifieringar för ubåtar.

https://en.wikipedia.org/wiki/SUBSAFE

https://www.dnv.com/services/naval-submarines-1708

Även denna nämns i sammanhanget.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/American_Bureau_of_Shipping

Bra sida som sammanställer teknisk information om ubåten.

https://ocean-archives.github.io/

Ja fast dessa certifieringar är redan inbyggda i design- och byggnads-processen. Och avser bara
militära ubåtar. Dessa går heller inte så djupt.
Flera Väst-länder ska visst ha köpt dessa certifieringstjänster i USA.
Det ryktas att de militära ubåtarna kan bara klara 500 meter sedan är det stopp.
Militära ubåtar har heller inte några fönster, utan behöver de titta ut så får de lite på
kameror istället ?

Men batyskafen Trieste kunde gå till 11 000 meters djup, och Titan skulle kunna dyka till 6000 meter påstods det. Stockton Rush lär visst ha sagt det. Nu gick det ändå åt helvete, så vi vet inte om Titan hade klarat 6000 meter.

Batyskafen Trieste testades inte mer än några få provdyk.
Triestes ingenjörer var säkra på att den skulle hålla nämligen.
Ändå så sprack ett av glasen.
Men oklart om det var manövertornets glasfönster eller det var någon av de
"ögon" man kunde se ut med.

Eftersom de var så små så var synfältet inte heller så stort.

Tror att man ändrade om hur glaset klämdes fast, det blir ju ändå trycket som tätade

Ryssarna byggde en tryckkammare som finns i Sankt Petersburg och som antagligen är den största tryckkammaren som man kan testa djuphavsutrustning i.

Rysk-sovjetiska MIR ska ha testats i denna tryckkammare.

Att testa varje komponent, tex strålkastare och kameror mm, det blir en dryg resa innan
alla procedurer är klara ?

Intressant att Lochridge hade hittat felskurna spår för de så kallade O-ringarna.
Och man kan undra hur Ocean Gates arbetsmetoder verkligen såg ut ?
För det finns skisser och mallar på hur dessa spår ska skäras ut.
Och också dess toleranser osv.

O-ringarna är förstås extremt viktiga att de tätar. Och vid de höga trycken så kanske det kan behövas 3-4 sådana efter varandra.

Minns Challengerolyckan, där man hade kunnat löst det med 3 stycken O-ringar, men då hade ju skarven också blivit tyngre.

Att man byggde fastbränsleraketerna på det viset hade att göra med att man kunde bara gjuta mindre sektioner av raketkrutet åt gången, därför fick man dela upp fastbränsleraketen.

Man hade kunnat löst det med en ring av koppar och en av bly som låg intill varandra.
Blyet hade smält men tätat direkt mot kopparmetallen.
Kombinationen av de två mjuka metallerna bly och koppar var vanliga förr i ångmaskintillämpningar vid höga tryck och temperaturer.
Bly är nämligen plastiskt formbart inom ett stort temperaturområde.
Likadant är det med kopparmetallen.

De kom att ersättas av tex asbest eller så kallad vulkanfiber som är någon specialbehandlad kartong som både klarar höga temperaturer och tryck.

EU kommer säkert att omgående förbjuda vulkanfiber när de läser detta, och tror att det är samma sak som asbest.

Fast den avser i stort sett bara ytfartygen och knappast djuphavsfarkoster.
Titan skulle aldrig fått något sådant certifikat ändå för hon saknar "räddningskapsel".
Det behövs nog sättas samman en speciell kommittée för att klassificera djuphavsfarkoster.

Att dessutom bygga dem med en räddningskapsel hade ökat deras vikt till minst det
dubbla. Plus att kopplingen mellan kapseln och ubåten blivit extremt klumpig och tung,
och kommer att utgöra en påtaglig svaghet i konstruktionen.

Som det nu är så finns det inget annat sätt att designa djuphavsfarkoster än de metoder som
redan är etablerade.

Möjligt att Stockton ville använda kolfiberkompositen just för dess lägre densitet.
Optimalt var ju att komma nära neutral flytkraft.
Hade man byggt Titan helt i titanmetall hade den fått göras större i diameter för att hålla neutral flytkraft, men den hade också blivit mycket tyngre.

Allting hade fått göras stadigare och därmed hade allt blivit tyngre förstås.

Vilken bra sida alltså !!
Blir säkert ett värdefullt arkiv så småningom.

Man ser en konstig sak på denna här länken:
https://ocean-archives.github.io/gallery-frame-foam.html
Bilden längst ner, ser man att de har en varmgalvaniserad ram.
Och man kan undra om hur den är byggd.
Och vem som har byggt den ?
Akterdelen verkar "hänga fritt" och har inget stöd underifrån.
Den måste rimligtvis vara ganska tung och hänger antagligen i den ena bakre
ringen. Därmed så utsätts den bakre limfogen mot kolfiberrullen för onödig påfrestning.
Och med att den guppade fram på havet i hela 4 dygn måste ha riskerat limfogens
hållfasthet ?

Böjningarna/bockningarna av stålbalkarna verkar dessutom lite oprofessionellt gjorda, typ.
Som att de mera har "knäckts" istället för böjts.

Nedre delen av stålramen verkar fastsatt i den övre delen med en enkel och för liten svetsfog ?
Ser ni det ?

Det är alltid lömskt att svetsa i galvaniserat stål. Zinkskiktet måste slipas bort innan man
applicerar svetsfogen.

Annars så fäster svetsen dåligt, och svetsfogen spricker efter ett tag.

Det verkar inte vara mycket till kommunikation som de hade kapacitet för,
enligt bilderna i arkivet.
Antar man 2400 bits/sekund så är det bara 300 tecken (bytes) per sekund.
Och ser man på tabellen att W+ betyder bättre väder och W- betyder sämre väder,
så är det här i absolut lägsta klassen av kapacitet.

Terminalfönstret verkar ju hämtat ur DOS/Windows 95.
Men det kan ju ändå finnas solid och välskriven kod bakom det i och för sig.
Något är dock riktigt lurt med de långa avbrott som skedde vid tidigare försök.
Så inte omöjligt att andra elektroniska manicker åstadkom störningar som de hade dålig koll på ?

Polar Prince hade kunnat sänka ner en fiberansluten kommunikationsenhet till lämpligt djup, alltså för att få upp bitraten.
Har dock ingen susning om den i så fall måste ha någon specifik fokusering för att inte tappa kontakten med Titan.

Denna kommunikation innebär att datasignalerna översätts till ljud som kan moduleras in i ett akustiskt modem som fungerar uteslutande med ultraljud.

Den programvaran kan visst modifieras med felkontroller och kvittering av varje datapaket.
Det verkar ju inte ha gjorts eftersom de hade så korta kommandon och statusmeddelanden ?

Måste varit mycket bekymmersamt med den fuktiga luften invändigt, den kan ju få all elektronik att
balla ur. Det spelar ingen roll om de är klassade som fuktsäkra.
Fuktsäkert blir det först när man gjutit in alla komponenter i gummi eller epoxiplast, typ ?
Och har gummiklädda tangentbord typ..
För att inte tala om skärmarna som måste ha en alldeles ny inre design för att bli någorlunda fuktsäkra.

Ni som skrev om kattsand och silicagel, javisst fungerar det - Det är bara det att det kan röra sig om 5 liter vatten i utandningsluften under ett riktigt långt dyk på 5 personer. Silicagel brukar man väl inte mätta med mer än 15 %. Det utgör 33 kg silica gel, finns knappt plats för 33 kg sådant plus ett fläktpaket under sittdäcket på Titan ?
Fukten kan krypa in ändå genom flera typer av plastmaterial på grund av att vattenmolekylerna är så små genom en process som kallas för diffusion.

Att en del av barlasten utgörs av construction pipes, dvs typ stålrör för byggnadsställningar,
råder det ingen tvekan om. Men de kan inte väga mycket så de kan vara blyfyllda i och för sig ?

Batteriet som sitter i stålramen väger 118kg enligt spec. Så om ubåten studsade på vågorna under bogsering så blir det rejäla påfrestningar.

Kan bara se att den galvade ramen är monterad med bultar.

http://www.ictineu.net/en/productes/battery/

tjockleken på godset ökar då diametern ökar. Så hjälper inte att öka diameter för flytkraft. Dvs förhållande mellan diameter o tjocklek är konstant.

Acrylic har låg densitet på ca 1.2 så går göra tjocka väggar utan att det blir tungt i vattnet. Triton dyker 4000 meter med acrylic ubåt. Borde vara både låg kostnad o hög säkerhet med Acrylic.


https://tritonsubs.com/subs/gullwing/#:~:text=The%20TRITON%204000%2F2%20Abyssal%20Explo rer%20is%20the%20only%20acrylic,in%20excess%20of%2 013%2C000%20ft.

Titta igen - den nedre undre ramen är vikt uppåt och ansluter vinkelrätt till den övre ramen.
Den anslutningen ser ut att vara en för klen svets ?

Jamenvisst - observant att du sett de övriga bultarna. De får man allt se till att montera med låsbrickor att de inte skakar loss på den guppiga färden.
Inte undra på att man förr när det gällde fartyg att man hellre nitade. För en välgjord nitning kryper och glider inget. Sedan började man hellre med svetsfogar.
Dubbla/trippla bultar vore minimum i det här fallet med låsbrickor, eller låsmuttrar.
Skakar batteriet loss från sina fästen så kan ju vad som helst hända.
Man ser tydligt att pråmen är inte byggd för att bogseras, utan bara till för sjösättningen.

Sedan om man tittar på Ocean Gates Antipodes ubåt så sitter ballasttankarna nedtill.
Så brukar man inte ha det utan de bör sitta upptill, ovanför ubåtens mittlinje,
det ger mycket bättre balans.
Annars att ifall man blåser tankarna under vattnet så kan den slå runt under vattnet och man kommer upp till ytan uppochner. Har man tur så vänder den sig rätt då.
Men bara om man har tur.

Man bör inte leka och laborera med masstyngdpunkten och deplacementstyngdpunkten, då blir den instabil, kanske både på vattnet och under vattnet.
Dessa två punkter, tyngdpunkter är huggna i sten, liksom Moses stentavlor.
Och de kan man inte kompromissa med.
Dessa som konstruerat och byggt dessa "hobbyubåtar" verkar ha noll koll på sådana balansfenomen.

NB: Även om de hade struntat i många tumregler och designfilosofier så hade de ändå byggt något som kunde dyka ett antal gånger och dessutom lyckats återvända till ytan.
Kreativt javisst, men kanske kreativt på helt fel sätt ?
Snarare är det ett megamysterium att farkosten inte kollapsade direkt vid det första dyket ?
Och det som är den stora frågan ?
Idiotiskt att luckan stängdes med bultar när klämmor/tvingar hade kunnat fungera lika bra.
De gick tydligen bet på att bygga ett handtag som kunde manövreras inifrån, naturligtvis svårt att få tätt, givet det höga trycket. Trycket gör ju att vridrörelsen blir så tung att det inte går.
Det fastnar bara.

Jag har ingen aning om var de fått tag i dessa thrusters och trodde att sådana prylar inte såldes över disk direkt. Utan att de är specialtillverkade från tillfälle till tillfälle.
Förvånande att de inte satte dem 4+4, istället för 2+2, men här har det snålats lite överallt.

Luftvolymen ökar inuti med ökande diameter och denna luftvolym ger mera flytkraft.
Fast det var så länge sedan jag räknade på sådant så vet inte hur dessa ekvationer ser ut längre.
Trieste var optimalt byggt för de begränsningar man hade satt då.
Men stålkulan vägde väl sina modiga 14 ton eller hur det nu var.

Hade Stockton varit klyftig som hade han satt in ett extra spant inne i kolfiberrullen på insidan, det hade förhindrat buckling. Men spantet hade behövt vara i 60 mm stål, I-balk eller T-balk, fast hade försämrat rörligheten för besättningen därinne.

Det är helt klart häftigt att kunna bygga sådana farkoster i akrylglas.
Tritons ubåtar avviker inte så mycket, utan kan ses som en traditionell konstruktion för djuphavsfarkoster.
Men med stål eller titan så har man en ytterligare säkerhetsfaktor, nämligen materialets garanterade homogenitet och inbyggda seghet.
Det har inte akrylglas alls i samma omfattning.

Men det är bara främre domen som är helt i akryl, häftigt i och för sig att de fått till rätt form utan någon optisk distorsion (= brytningsfel) .
Lite distorsion finns säkert kvar men den märker man knappt ändå ?

Men det händer konstiga saker med akrylglas när det blir äldre, den blir sprödare och kan tex krympa med tiden. Dessutom så förlorar det ibland sin klarhet och blir ogenomskinligt efterhand.

Det syns tydligt på äldre flygplan att fönsterna som man tittar ut genom har blivit "grådaskiga".
Somliga tror att det är UV-ljuset men jag har kollat med en glasmästare för längesedan.
Och gammalt akrylglas tappar sin klarhet enligt denne även om det förvaras i ett lager.
En del skivor blir dimmigt svagt gulbruna andra blir gråblå.
Men tillräckligt för att det ska bli störande.
Man kan säga det som att det liknar processen med papper som gulnat efter många år.

Enligt obekräftade uppgifter så pågår en slags kristallisering inuti akrylglaset och som innebär att klarheten försvinner.

Det pågår samma process inne i vanligt glas men den är så långsam att den är helt försumbar.
Hittar man dock glas som är från tex 1700-talet så kan man i regel se att denna process har pågått i 300 år.

Glaset befinner sig termodynamiskt i ett instabilt och onaturligt läge, dvs som en stelnad underkyld vätska, som gör att det vill omvandlas till en ogenomskinlig kristallmassa efter ett tag.

BTW: Horizon Arctic drog iväg från St Johns, Kanada, och tuffat på rakt ut i ingenstans tydligen mot Titanics vrak så antagligen ska de göra en sökrunda till under de dagar som följer nu:
https://www.marinetraffic.com/en/ais/details/ships/shipid:3804615/mmsi:316003140/imo:9732838/vessel:HORIZON_ARCTIC

Vädret ser ut att bli hyfsat framöver.

Ocean Gate hade förut chartrat Horizon Arctic för 150 000 dollar per uppdrag till Titanic, men sedan ville rederiet ha 250 000 dollar. Därför anlitades Polar Prince istället för summan 150 000 dollar.
Dessa uppgifter är osäkra och oklart var de kommer ifrån. Enligt någon så kom de ifrån någon som tidigare hade dykt som turist med Titan. Andra säger att det skulle vara Stocktons egna uppgifter,
men att han slirat en hel del på sanningen om vad olika saker hade kostat.
Enligt obekräftade uppgifter verkar inte Stockton ha befunnit sig i någon direkt ekonomisk nöd.
Han hade kunnat klarat sig fint med de pengar han redan hade. Han tycks inte ha behövt Ocean Gates mycket ojämna inkomster.