Vän som är helt ensam. Hur hjälper man?

För några års sedan, långt innan problemen i Ukraina hade jag en relation med en kvinna från Ukraina, vi kan kalla henne Anna. Det utvecklade sig snarare till en vänskap online. Jag förstod tidigt att Anna, hade psykiska men framför allt sociala svårigheter. Dock en mycket vänlig och person vad jag upplever med ett gott hjärta och goda intentioner. För ca 8 månader sedan visade sig att Anna flyttat till samma stora stad i Sverige där jag bor. Vi sågs, och jag insåg att Anna, i situationer där någon annan än jag finns, i stort sätt saknar ett "normalt" sätt att relatera och prata med andra människor. Hon verkar ha svårt att förstå andras intentioner, uppdräder udda, mycket tyst och när hon väl försöker säga något framstår innehållet som udda. Det handlar om en person som ser bra ut, klär sig väl och framstår som uppriktig. Anna hade flyttat för hon lyckats få ett arbete på ett Svenskt kontor.

När jag träffade henne nyligen, efter ca 8 månader, insåg jag att hon under hela denna tiden inte haft någon kontakt med någon som kan kalla vänskaplig. Hon hade inte lyckats behålla jobbet pga hennes udda beteende. Hon har i stort sätt slut på pengar. Hon är förutom mig, helt ensam.
När jag frågade om varför hon vill vara här, i denna stad där hon inte känner någon, säger hon att hon trodde hon kunde få ett jobb och hjälpa hennes föräldrar i Ukraina.

Det hela är mycket sorgligt. Och jag känner att jag skulle vilja hjälpa. Det krävs dock någon form av professionell insats. Arbete, vård.

Någon som har tips på hur man kan hjälpa?

låter som autism. en professionell diagnos e nog en bra idé som du e inne på =)

låter allvarligt..

Det behöver ju inte vara autism, men är ofta det.

Det kan hjälpa att sätta sig ner och analysera det som blir problem, men då måste den personen förstå att det är "fel" på henne. Att man har en anledning att ändra sig. Och att försöka öva på sociala situationer. Och kunna analysera dem eftersom man aldrig kommer förstå dem spontant.

Jag är precis likadan på pricken, men har ju Aspergers också.. Måste dock inte vara hundra det för man har upplevt tok med stress tidigare i livet men man önskar verkligen inte vardagen till sin värsta.

intressant att höra att du upplever dig likadan. vad skulle du säga vore bra för henne? vad funkar för dig?

Den där damen är såklart inte anpassad för att kunna göra en svensk karriär där små subtila, eller till och med osynliga, sociala regler kan döma ut en individ på nolltid. Gör henne till din fru kanske? Skicka på några barn och säg att hon får bli hemmafru och se till att det sköts med billiga matlådor, städning, tvättning, sy kläder etc sen jobbar du arslet av dig så ni kan skicka lite pengar hem till hennes familj. Finns säkert några konstiga bidrag ni kan hitta på för att dryga ut kassan lite, tom ta hit föräldrarna kanske. Man behöver inte dubbla löner om man kan hålla hemmet ekonomiskt tajt. Kan säkert svarta lite städning hos någon pensionär eller sköta en trädgård för en femhundring etc. Ett sånt liv är hon säkert bättre anpassad för framförallt ur kulturell synpunkt.

Hänvisa henne till psykiatrin. Antar att du inte har tid eller råd med ett livsprojekt