Jag ska försöka separera ut ett fenomen som jag vill få grepp om. Det handlar om en slags blind tro. Det är skillnaden mellan att tro på något utan att ifrågasätta det, och att tro på något av pragmatiska eller personliga skäl.
Som exempel är de vettigaste bland religiösa ofta pragmatiker enligt min erfarenhet. Dom tror på gud, men antingen är det en privat tro (typ som Einstein) som handlar om deras egna upplevelser eller synsätt, eller så är det för att få vara med i gruppen och köra alla ritualer, typ bön och gå till kyrka och så vidare.
Skillnaden är dom som tror på gud utan att ha någon egen erfarenhet. Dom tror blint på allt som står i bibeln. Dom blir arga om någon ifrågasätter bibeln. Dom försöker övertyga andra att tro. Dom är immuna mot att ifrågasätta något dom tror på. Dom ser på ritualerna med dogmatiska ögon.
Det jag är intresserad av är vad det är som skiljer dessa två personligheter åt. Jag förstår mig på folk som är i den första gruppen, men jag vet inte om jag glömt bort något eller aldrig upplevt det som folk i den andra gruppen besitter. Vad är det för nåt? Min tanke är att det är någon intern egenskap, eller fenomen. Jag vill helt enkelt höra folks tankar om vad det är för nåt, vad det kan kallas, och kanske fler exempel på hur det manifesterar sig. Hur vidsträckande är det här, säg i samhället, eller i en grupp vänner? Hur vanligt är det inom sig själv; har man själv den typen av övertygelse inom vissa saker?
Eventuellt skulle det vara intressant att höra om det finns något som kan nå fram till folk från den andra kategorin. Det enda jag själv har stött på är ovanliga synsätt. Vissa säger att det är lika svårt (och kräver liknande verktyg) som att avprogrammera någon som blivit hjärntvättad av en kult. En annan metod beskrivs i boken Hypnotizing Maria av Richard Bach, och det handlar alltså om hypnotisering. Den boken kanske till och med är relevant för topic, jag kan ta ett litet utdrag som exempel på vad dom menar med hypnotisering. Jag ser det som intressant för topic för att det kanske är den här typen av hypnotisering som händer, men i så fall är kanske skillnaden mellan kategorierna av människor att det sker medvetet eller inte.
Utdrag från boken:
Som exempel är de vettigaste bland religiösa ofta pragmatiker enligt min erfarenhet. Dom tror på gud, men antingen är det en privat tro (typ som Einstein) som handlar om deras egna upplevelser eller synsätt, eller så är det för att få vara med i gruppen och köra alla ritualer, typ bön och gå till kyrka och så vidare.
Skillnaden är dom som tror på gud utan att ha någon egen erfarenhet. Dom tror blint på allt som står i bibeln. Dom blir arga om någon ifrågasätter bibeln. Dom försöker övertyga andra att tro. Dom är immuna mot att ifrågasätta något dom tror på. Dom ser på ritualerna med dogmatiska ögon.
Det jag är intresserad av är vad det är som skiljer dessa två personligheter åt. Jag förstår mig på folk som är i den första gruppen, men jag vet inte om jag glömt bort något eller aldrig upplevt det som folk i den andra gruppen besitter. Vad är det för nåt? Min tanke är att det är någon intern egenskap, eller fenomen. Jag vill helt enkelt höra folks tankar om vad det är för nåt, vad det kan kallas, och kanske fler exempel på hur det manifesterar sig. Hur vidsträckande är det här, säg i samhället, eller i en grupp vänner? Hur vanligt är det inom sig själv; har man själv den typen av övertygelse inom vissa saker?
Eventuellt skulle det vara intressant att höra om det finns något som kan nå fram till folk från den andra kategorin. Det enda jag själv har stött på är ovanliga synsätt. Vissa säger att det är lika svårt (och kräver liknande verktyg) som att avprogrammera någon som blivit hjärntvättad av en kult. En annan metod beskrivs i boken Hypnotizing Maria av Richard Bach, och det handlar alltså om hypnotisering. Den boken kanske till och med är relevant för topic, jag kan ta ett litet utdrag som exempel på vad dom menar med hypnotisering. Jag ser det som intressant för topic för att det kanske är den här typen av hypnotisering som händer, men i så fall är kanske skillnaden mellan kategorierna av människor att det sker medvetet eller inte.
Utdrag från boken:
Kontexten för det James beskriver (han pratar med en hypnotist, Dee) är att han var och flög i ett propeller-flygplan och hörde en kvinna på radion som flög i ett liknande plan med sin make, som var piloten. Maken hade svimmat av (kvinnan var lätt hysterisk och trodde han hade dött), och James hade hjälpt henne landa flygplanet över radion:
“Oh. What's hypnotism?” When Jamie Forbes was curious to learn, he didn't care if somebody thought he was stupid.
“Hypnotism,” she said, as if it weren't a dumb thing to ask, “is suggestion accepted.”
He waited.
She shrugged.
“That's it?”
She nodded.
“That's kind of broad, isn't it?”
“No. Tell me your story again, what you remember; I'll stop you every time you hypnotized your subject.”
He looked at the clock over the lunch counter, art deco with stylized chrome propeller blades at nine and three o'clock.
“I need to be on my way.”
“Have a good flight,” she said. “This is important.”
He blinked at the go-stop message. Maybe she's right. The weather's improving to the east, a front moving through. It's early, I can let it improve a little more.
“All right,” he said, “here's what happened.” He went over yesterday again, best he could recall, knowing she'd stop him come the airline part.
“First she said, ‘Somebody God help me he's died!’ And I told her ‘Maybe so, ma'am, but maybe not.’”
“Stop,” said the hypnotist. “You suggested that she may be wrong, her husband may still be alive. That was a new thought for her; she accepted it and it gave her hope, and more than that, a reason to live.”
He hadn't considered that. “I told her she could fly the airplane without him.”
“Stop,” said Dee Hallock. “You suggested that she could fly the airplane. Another new option.”
“I said, ‘We'd better get him on the ground.’ I used ‘we’ because I thought I knew what she'd say next:”
“Stop. Not only are you hypnotizing her, you know you're doing it.”
“She said, ‘I can't fly an airplane,’ so I said, ‘OK, then you and I, we'll land it together.’”
“Stop. You're denying her suggestion that she can't fly, and your tone of voice, your confidence is affirming the opposite. Denial and affirmation–suggestions leading to a demonstration.”
So it went, the woman stopping him nearly every sentence. Forbes had suggested that she had flying skills, she said; he gave her affirmation and confirmation, he used non-verbal cues, suggested she accept his authority as an instructor, suggested she could trust him to bring her down safely, confirmed suggestions with humor . . . her list went on, footnoting every sentence he remembered.
He nodded, convinced. Now this breakfast partner had him accepting her suggestion that he was guiding Maria's mind. Is hypnotism so easy?
. . . “‘I'm going to talk to the control tower a bit on another radio. Don't worry, I'll be listening on this radio, too. You can talk to me any time you want, OK?’”
“Stop,” she said. “What are you telling her now?”
“She hardly has to do anything. Mister Authority is watching her every move, even though he's talking to somebody else.”
“Exactly.”
. . . “I told the tower, ‘Negative, but it wouldn't hurt to roll an ambulance and a fire truck. Keep the vehicles behind the landing aircraft, will you? We don't want to distract her, equipment driving alongside when she's landing.’”
“Stop. What are you doing now?”
He smiled. “I'm hypnotizing the tower operator.”
She nodded, solemn. “Yes. You are suggesting that you are in control, and that he will accept that you are.”
. . . “‘There's the runway ahead of us, Maria. We're going to do a big gentle turn to line up with it. Real smooth, no hurry. This is easy for you.’”
“There you have it,” she said. “Suggesting a future already finished, successful.”
“I was, wasn't I?”
“What do you think?” said Dee Hallock. “Telling me the story, how many suggestions, two dozen, three dozen? How many didn't you tell me about? My clients are in moderate trance after a single sentence.” She lifted her teacup, didn't drink.“Suggestion-Affirmation-Confirmation, round and round, like the spirals they used to put in movies, to show someone's . . . hyp-no-tized. . . .”
“It isn't just me, you're saying? Anybody can hypnotize us? Everybody can do it?”
“Not only everybody can do it, sir, but everybody does it, every day. You do it, I do, all day, all night.”
