Är tankar medvetna om sej sjäva?

Vad gör oss till oss? I mej finns en mental bild av mej med fel och brister ett liv,en historia och tankar om mej själv som refererar till denna mentala bild,denna bild måste vara uppbyggd av tankar,minnen är minnen men utan tankar som uppstår till dessa minnen så är minnen värdelösa.Om nu "jag" bara är en samling tankar relaterat till minnesbilder,varför känns tankar om mej själv så verkliga??
Varför är denna funktion splittrad itu? en bild av en person skapad av tankar sen tankar som reagerar till denna bild.Kan tankar vara medvetna om sej själva som skapar denna illusion??

Tankar kan nog vara självmedvetna, men måste inte det. Ungefär som att andas. Det går att styra processen, men oftast går den på automatik. Nu utgår jag förstås från att tankeverksamhet är en biologisk process.

Ja, det kan de vara, och du visar ju just på ett sånt exempel när du nu tänker på hur du tänker.

Douglas Hofstadter, han som skrev Gödel, Escher, Bach, har tänkt mycket på hur denna feedback-loop hänger ihop med vårt medvetande, bl a i boken I am a strange loop. Kanske ett boktips för dig?

Hur kan vi veta att de tankar vi känner är våra egna men de från något trauma i livet bara dyker upp random och vi motsätter oss det. Vissa hamnar på psyket på grumd av just detta.

Ska kolla upp fen tack för tipset!

Egentligen är väl båda dessa sorters tankar våra egna, men vi behöver inte agera på dem. Vi kan t.ex. ta den ej självmedvetna tanken "mmm... chips..." när vi ser chips i affären, men sedan göra ett mer självmedvetet val i tanken huruvida vi ska tillåta oss att införskaffa chipsen eller ej. När det gäller trauman och tvångstankar eller andra intrusiva tankar tänker jag mig att man behöver träna sig i att känna igen vilken sorts tanke det är för att därefter kunna ge rätt respons. Vissa kanske behöver hamna på psyket för att få hjälp med detta medan andra kanske hittar strategier själva.

Mina tankar dyker bara upp,ibland så vill jag inte ha vissa tankar,men ändå dyker dom upp,det som är facinerande är att det inte är jag som tänker dom.Jag tvivlar på att en medveten tanke finns,det bara känns så att vi gjort den.

Menar du "inre röst"? Det är nånting många har,men inte alla. En del människor tänker i bilder, andra känner sina tankar, andra tänker i ord, eller en kombination. Min egen ovetenskapliga hypotes är att personer som jobbar med ord lättare utvecklar en inre röst och tänker ungefär som i tankebubblorna i serietidningar.

Jag vet att jag alldeles nyss hade en medveten tanke då jag reflekterade över om jag skulle kliva upp eller ta fem minuter till, samt vad jag skulle äta till frukost. Eftersom jag "värkte fram" dessa tankar måste de ju ha varit självmedvetna snarare än enbart instinktiva impulser, eller hur? Likadant när man skriver nånting och måste ändra på det, då krävs en medveten reflektion kring det. Jag tänker på att tänka ut nåt bättre.

Vad gör du när de ovälkomna tankarna kommer? Kan du tänka efteråt "nej vad dumt, det var en tokig tanke, så ska jag inte göra", eller liknande?

Kanske missuppfattade jag din ts. Om tanken i sig är självmedveten går kanske inte att säga, men eftersom vi kan "metatänka" tankar om våra tankar så är det ju absolut en medveten process som går att styra, även om många av våra tankar samtidigt är en produkt av vårt undermedvetna. Och självklart är dessa tankar i någon mån verkliga, även om de inte är materiella.

Min frågeställning är tankar självmedvetna? Om man utgår från att tankar inte är medvetet konstruerade av någon.Det bara känns som dom är det på grund av vår begränsade ”headset”
Att tankar om frukost dyker upp beror på att kroppen skickar en signal till hjärnan att en handling måste utföras för kroppen behöver energi.

Angående en inre röst startade jag en tråd om det en gång, efter att just ha hört detta om att inte alla har en sådan:

(FB) Alla har inte en inre röst??

Och ja, min inre röst skärskådar även mina infall och tankar. Där den inre rösten förstås är jag själv.

Min åsikt är att tankar inte är självmedvetna. Resultatet av våra tankar manifesteras i vårt medvetande och vi blir medvetna om dem där, men själva tankeprocessen är vi inte medvetna om.
Lite som en miniräknare. Man slår in ett tal och på skärmen visas resultatet. Men vad som hände däremellan är vi inte medvetna om.

Sedan använder hjärna resultatet som input för nya tankar. Men även input från våra sinnen skapar nya tankar och bilder som manifesteras i vårt medvetandet.

Nu är det svårt att påvisa detta då vi inte kan koppla upp oss till andras upplevelser.Jag skulle tro att alla har en röst den procent som inte har det är omedvetna om den.De som är väl medvetna om den har ett mer naturligt fokus på den.En sak jag tänkt på är skizofrena dom hör oftast röster.Kan ju vara så att den kopplingen släppt helt för dom att dom inre monologerna har separerats helt från dom själva,nu kan ju vissa hallucinera visuellt,men jag som knte är skizofren kan hoppa till om ett rep ligger i ett halvmörkt runt i tron att det är en orm.Ähh psykologer har mer koll på sånt eller har dom det.