Citat:
Ursprungligen postat av
DerRoteBaron
De som i minst utsträckning skaffar barn är just de som i allra högsta grad har råd med det, medelklassen med andra ord. Istället ägnar de sig åt konsumtion, menlösa hobbys och dylikt. Sen har alla råd att bilda familj, men det kan bli svårt att bilda familj och samtidigt ägna sig åt lyxkonsumtion.
Ja, fast mitt resonemang kanske fortfarande gäller: De ägnar sig åt "lyxkonsumtion" hellre än sätta barn till världen, för de ser vilken värld som politikerna skapat åt dem. Dom kanske resonerar: "Låt oss höja ett glas och vara glada, för det finns ingen räddning i sikte så låt oss vara glada en sista gång; det enda vi kan göra medan skutan sjunkter!"
Alltså att konsumtion istället för familj är ett symptom, inte en orsak.*)
Citat:
Ursprungligen postat av
DerRoteBaron
Vita européer skaffar inte tillräckligt många barn och har inte gjort det på många årtionden. Detta är vad som kommer leda till att vårt folk går under, inte invandringen även om den så klart är negativ.
Jaha. Så folk skaffar färre barn. Så vi lägger pengarna på att ta in kostsamma främlingar istället för att lägga pengar på att förbättra förutsättningarna för större svenska familjer?*) Bra tänkt där!
De åtgärder som skulle stimulera fler svenskar att skaffa fler barn har ju istället blivit en magnet som drar främlingar till Sverige. (Flerbarnstillägg, bidragsförskott, hyresbidrag etc).
------
*) Det är förstås inte så enkelt att det bara finns en förklaring. Avsaknaden av de moraliska värderingar som religionen en gång gav gör ju också att "kärnfamiljen" blivit mindre eftertraktad. Arbetarrörelsen har inte lyckats axla den manteln.
Trångboddhet gör också att unga familjer i storstan inte KAN skaffa fler barn, för dom tycker inte att dom kan ge sina barn goda förutsättningar. Denna situation har väl inte förbättrats av 2,8 miljoner invandrare.
Kvinnan har fått ekonomisk frihet och kontroll över sin reproduktions-cykel. Samhället har inte anpassat sig till det. Tvärt om: Man avskaffade sambeskattning (som gjorde det möjligt för kvinnan att ta hand om barnen när de var små) och infört maxtaxa (som ger starka incitament för familjen att ta rollen som "nattis" för barnen medan samhället uppfostrar de små på dagtid). Det gör att familjen inte knyts samman utan föräldrar fjärmas från barnen. Det kanske inte känns lika viktigt med ungar.
Föräldrarna är som sagt på jobbet mest hela tiden, så ungarna driver på sta'n. Samhället, som i allt större utsträckning vill ta över ansvaret för uppfostran, kan inte ersätta till den kollektiva uppfostran som fanns tidigare: Ingen vågar eller vill längre säga till barn som beter sig illa: Sitter med skorna på sätet i kollektivtrafiken, 'plankar', snattar, vandaliserar det offentliga rummet, stjäl cyklar o jackor etc. Detta är förstås främst ett storstadsfenomen, men det är ju där många av den nyanlända bor. Där får invandrarnas medhavda normer ta över, och det leder så småningom till grövre kriminalitet och grövre våld. (Det hade nog varit annorlunda om invandrarna kommit från Norge, Finland, Danmark eller t.o.m. så långt ifrån som Tyskland eller Polen. Då hade normerna antagligen varit mer lika de vi är vana vid. Invandring i sig själva är ju inte dåligt, men de incitament vi skapade lockade inte likasinnade).
Ja, bara som ett litet axplock. Vad var det för fel på det vi hade innan dammluckorna öppandes?