Fallasier, felslut och argumentationsfel. Del 1.

En argumentation är inte saklig, om det finns fallasier i den. Fallasier kan till synes verka ha beviskraft, men saknar beviskraft. Begreppet fallasi kommer från latinets fallacia, vilket kan översättas till misstag. Fallasi är felslut, argumentationsfel, sofism eller fälla.

Vissa använder fallasier i god tro, andra inte.


Majoritetsargument:

Fallasin innebär att härleda från att många människor tror att X är sant eller rätt, så är X sant eller rätt.

“Eftersom så många människor tror att politiker Y är den som är den rätta för att leda landet, så kommer han vara den rätta för att leda landet.”

“Gud existerar, eftersom så många människor inte kan ha fel om det.”

Men att en viss ståndpunkt är populär bland vetenskapsmän, eller andra sakkunniga och det rör sig om ett påstående inom deras expertis kan vara ett relevant argument.



Personangrepp:

Dessa angriper personen istället för att argumentera mot tesen. Personers egenskaper och motiv kan vara relevanta, personen är ökänd för att ljuga, har kommit med osant intygande, är en bedragare etc., som argument emot att hen ska få ett jobb som innebär kontakt med pengar eller människor som har lätt att bli utsatta kan vara relevant.

Men många personangrepp brister även i hållbarhet, de är alltså inte sanna.

“Det kan du inte lita på, P är vettlös och karaktärslös som en kvinnohatare är.”

Men det betyder inte att hen inte har väluppbyggda argument.

De kan innehålla påpekande att personen tillhör en viss grupp, och den gruppen har vissa egenskaper, som gör att de inte kan lägga upp sanna och relevanta argument, eller är då okunniga.



Auktoritetsargument:

En person som inte har någon expertkunskap åberopas som särskilt sakkunnig. “Beyonce tycker att vi bör välja detta märket kaffe, det stödjer utsatta bönder, det kaffet är det mest etiska valet” och hon är inte expert, och hon är inte insatt i ämnet/de relevanta sakförhållandena.

“Person P säger att Q är sant.”

Alltså Q.”




Falskt dilemma:

Falska dilemman kan handla om handlingar att utföra, antingen tycker man det här, eller så tycker man något absurt.

Man framställer det som att det finns två alternativ, varav ett är absurt, “uppenbart fel/inkorrekt” och det andra som förespråkas är det enda vettiga alternativet.

“Antingen dödar vi pitbullhunden, eller så dödar den ett barn.”

Dilemman kan vara relevanta, om det faktiskt bara finns två val på ett sådant sätt, men falskt dilemma brister i hållbarhet. Det är helt enkelt inte sant att det förhåller sig på det viset.



Halmgubbe:

Denna fallasi innebär att man tillskriver meningsmotståndaren en ståndpunkt som hen inte har. Personen kan “förklara vad hen egentligen menar, när P säger detta”. Varvid det argumenteras friskt emot något som den andra inte tänker. Detta brister i hållbarhet, och på så vis undviker man att argumentera sakligt för/emot det upplagda argumentet.



Sluttande planet:

Det sluttande planet handlar att om vi gör X, (tesen) så kommer det i slutändan leda till någonting annat, att ur detta så följer en annan sak, men utan att visa på någon kausalitet eller faktisk mekanism som skulle göra det skulle följa av X.

Eller att det ger en snöbollseffekt och slutresultatet är farligt, avskyvärt eller fel.

Ett exempel kan vara “Tillåter vi dödshjälp för beslutskapabla obotligt svårt lidande sjuka så kommer det bli att de tillslut godtyckligt avrättar människor vilkas liv de tycker är okej att avsluta.”

“Ger du så mycket som ett finger, så tar dem hela handen.”




Ekvivokation:

Ett argument som kan verka relevant trots att det inte är relevant genom att ett ord genomgår en betydelseglidning, så att ett ord som är mångtydigt ges olika mening på olika ställen i argumentationen.

Slutledningen är inte logiskt giltig, när ett ord har olika betydelser inom argumentationen. Men/och premisserna kan vara sanna.

Ett klassiskt exempel:

“Alla är barn till sina föräldrar.

Barn bör inte arbeta.

Ingen bör arbeta.”


Ekvivokation kommer ur latin, det begreppet översätts på svenska till liknande “lika”, och “ljud”.


Kom på egna exempel, eller dela med vad du hört för några av dessa fallasier!

Jag vet inte om det kan kallas för en fallasi men det är nåt som inte så många känner till: Antagandet att kännedom leder till insikt är inte alltid korrekt. Det är ibland ett felslut mer än vad det är dålig argumentationsteknik, men det kan ändå vara bra att veta för den som är intresserad av argumentation, eftersom en stor del av argument online drivs på av folk som inte inser att dom kan ha fel, och även om man visar dessa personer hur dom felar så kommer dom inte nödvändigtvis få någon insikt om det.

Som exempel, om man uppmärksammar en narcissist om att dom projicerar så inser dom inte att dom projicerar. Dom inser istället att dom kan anklaga andra för projektion. Det har beskrivits som att det som är insikter för vissa är ammunition för andra. Tyvärr är den enda rimliga lösningen oftast att upptäcka vad som pågår och sluta diskutera.

(Detsamma gäller det här inlägget. Vissa kommer lära sig använda det här inlägget som argument för att få lämna diskussioner. "Nä, du har inte rätt, men du vägrar inse att du har fel, så jag tänker inte diskutera mer!") 🙂

Det var schysst tycker jag, nu har en människa möjlighet att veta fallasier, samt att möjligen få insikt i att vissa kommer inte kunna inse att de använder sådana. Så då kan man kanske förstå att sluta slösa sin tid, alltså att sluta delta i den fruktlösa diskussionen. 👍