Hur träffar man folk, finner vänner, kärlek i ensamhetens tidevarv?

Jag skulle noga säga att jag inte har några vänner. Jag är däremot inte deprimerad (det är ett starkt ord) men ändå tycker jag det är lite trist att den sociala situationen är som den är. Jag är relativt ung, har redan studerat och har ett bra jobb.

När man har gått klart universitetet och de "naturliga gemenskaperna" som vi brukar ha, skola och utbildning är förbi finner man sig lätt i en situation där det är svårt att närma sig andra, hitta rätt sammanhang, skaffa goda vänner och hitta någon att dela livet med. Dessutom, trots min unga ålder delar jag inte de ytliga värdena av posering på sociala medier, festande och alkohol. Jag är mer "konservativ" och värderar mer av det djupsinniga, existentiella och enkla mer än det ytliga och flådiga, vilket gör det komplicerat i en sådan ytfixerad tid som vi lever i att hitta konstruktiva och fungerande sammanhang.

Det vore trevligt om man kunde finna sammanhang där man känner att man kan vara sig själv till en större grad än vad fallet är idag. På arbetsplatsen är det svårt, av flera anledningar. Kollegor är en sak, djupa bekantskaper, en romantisk relation eller liknande är en annan. Med detta i bagaget vill jag ställa er följande frågor (ni som befunnit er i en liknande situation får hemskt gärna komma med input)

1) Hur bryter man ensamheten på ett konstruktivt sätt?
2) Med den lilla information ni fått, vilka gemenskaper kan eventuellt passa mig?
3) Vilka gemenskaper utöver familj och arbetsplatsen är ni en del av? (berätta gärna om dessa gemenskaper)

Jag är lite av en enstöring. Men har med åren blivit bekväm med det och t.o.m. gillar det. Tycker det är skönt att folk runt mig har förstått att jag inte gillar tillställningar, högtider och att umgås i någon högre grad.
Det räcker gott med att träffa folk i jobbet, sen får det räcka.

Jag förstår din situation. Din situation är lite annorlunda, dock förstår jag din utgångpunkt. Tillställningar och att umgås princip hela tiden kan vara tröttsamt, speciellt om man är mer introvert lagd, vilket du kanske är?

Det är extremt sällsynt att man kan vara sig själv, och omgivningen accepterar det.

Du lägger ribban väldigt väldigt högt.

Så hittar du ett svar, kan du sälja det och bli en äckligt förmögen man.

Varför har du ingen vänkrets sedan tidigare?

Det är därför jag skrev "i högre grad". Man kanske inte kan vara sig själv fullt ut, men mer? Visst, jag lägger inte ribban lågt skulle jag säga, utan högt. Jag har en vänskapskrets sedan tidigare men inga jag träffar. Intressena var helt olika och ambitioner i livet i nästan allt. Sedan var det väl också passivitet från deras sida - att man alltid fick försöka styra upp allting och så, sedan släppte man tyglarna bara och nu träffar jag ingen utanför mitt jobb.

Jag har inte varit i din situation, men kan tipsa om att börja sjunga i kör. Om du nu kan och gillar att sjunga. I så fall kan du välja kör omsorgsfullt. Annars låter det som om rätt kristna gemenskap/ rätt församling kunnat passa dig. Finns av alla sorter och om du inte är kristen och undrar vad det går ut på kan du t.ex. gå en alfakurs. Det brukar finnas grupper i församlingar får diskussion av existentiella frågor. Kanske en ingång?

Jag ska inte döma ut det helt och hållet utan kolla vidare på både kör, församlingsgemenskap och alfakurser. Jag googlade precis, det kan vara värt att kanske ge det en chans? det låter intressant. Har du själv någon personlig erfarenhet av körsång, församlingsliv eller alfakurs? Jag skulle nog säga att jag likt många svenskar "tror på något" men kan inte definiera exakt vad, men skillnaden är väl att jag är överlag positiv och ödmjuk till tro på ett sätt många av oss svenskar i många fall inte är. Jag är ju döpt som många, och att få perspektiv på livets stora frågor är nog inte fel.

Vad i helvete är en alfakurs?

Engagera Dig politiskt i ett parti som ligger närmast Dina värderingar.
De arrangerar aktiviteter och träffar för sina medlemmar (dock ej SD som är obegripligt asociala).
Innan L blev vänsterblivna och invandrarkramare och hetter Folkpartiet var de ett skarpsynt och intellektuellt spänstigt parti.
Nu tror jag MED är det som passar en konservativ intellektuell person bäst.

Finns det någon anledning till att du inte söker dig till något lokalt föreningsliv eller något liknande, med ett ämne eller en aktivitet som du tycker är relativt intressant? Låter ju inte som att du känner att du behöver hitta på saker var dag, så någon återkommande aktivitet en gång i veckan. Det enda sättet att hitta personer som är lika intresserade av en vänskap som man själv är är ju genom att träffa fler människor tills det klickar. Det låter ju inte som att anledningen till att tidigare vänskaper som du haft tagit slut för att du inte hört av dig, så att skicka ut frågor om att hitta på saker i lokala forum borde väl inte vara omöjligt? För att få vänner behöver du träffa människor. Det är ju också svårt att bygga vänskaper på något annat än en hobby när man är på den platsen i livet som du är i. Folk brukar ju börja bygga familjer och får mindre och mindre fritid till att bara hänga.

Vill du ha något konkret så brukar det finnas folk som gillar att hålla på med friluftsliv typ överallt, och som är lätta att ragga på i typ facebook grupper eller andra internetforum. Om inte det passar så skaffa hund och gå med i en brukshundsklubb. Eller om du är en innesittare så gå med i någon nördförening som spelar något bräd- eller kortspel. Möjligheterna är oändliga, och tid verkar du ju ha. Annars nämnde ju någon något om kyrkan, och där är det ju i princip bara att dyka upp, och sig själv kan man ju verkligen vara.

Kanske. Jag har aldrig tänkt på att bli förtroendevald eller dylikt, men tanken har passerat någon gång för länge sedan om man inte minns fel. Har du själv erfarenhet av att vara med i ett parti? och SD, har du erfarenhet av deras partiorganisation? MED har jag också sett, de verkar göra saker lite annorlunda.

Precis så är det. Varje dag är inget måste, utan det gäller att hitta plattformar för att göra saker ibland. Även om jag inte är världens mest sociala person är jag ganska nyfiken och friluftsliv och liknande kan vara något, bra tips där! Kyrkan, även fast man inte är väldigt religiös kanske jag ska ge det en chans och besöka någon kyrka? Jag läser en del litteratur, men det är svårt att hitta bokcirklar med mer likasinnade.