Fenomenet malajer, eller handräckningsvärnpliktiga

Jag ryckte in 1998 som Malaj, den officiella titeln var Expiditionsbiträde.
Jag blev uttagen till tjänsten pga att jag har en medfödd hörselnedsättning. Bullertålighet 2 hette det.

Utbildningen inleddes med 10 veckor GSU som jag antar var lite slappare än för alla andra.
Vårat kompani i Bestod av folk som jobbade i köket.
Men det var en liten andel.
Några jobbade på TPC - Transportcentralen, de tvättade mest bilar men 2 eller 3 körde Taxi åt högre befäl som skulle hämtas och lämnas på flygplatsen. Sen körde några en turbil till 2 olika skjutfält kopplade till regementet.
Några jobbade med att serva simulator utrustning.
Några var på förrådet.
Sen var fanns det några andra tjänster som jag inte minns.
Personligen var jag på ett av ovan nämnda skjutfält.
Där klippte jag gräs, skottade snö och klippte jag gräs.
Vi jobbade mest på beting och hade mycket fritid. Fritiden fylldes av Mario Kart 64 och fiske i skjutfältets sjöar.

Stridsutbildningen var inte så oerhört omfattande.
Vi hade en övning per månad.

Muckade Juni 1999
De kom inga ny Malajer till skjutfältet efter oss.
Det var alltså sista generationen.

Härligt att du deltar och berättar om din tid som malaj! Tack för det! De flesta här inne var ju annars såväl kustjägare som fallskärmsjägare, tilldelade två tung ksp som de hade i varje hand medan de åt tallbarr och klämde ihjäl malajer med skinkorna.

Det är uppfriskande med någon som faktiskt berättar lite ifrån verkligheten, istället för påhittat trams.

Minns du vad ni genomförde för stridsutbildning o.s.v. under din GSU? Vilka personliga vapen tilldelades ni? Bar ni vapen vid exempelvis vakttjänst, avspärrning av skjutfält o.s.v...?

EDIT: Hur var ert förhållande till andra värnpliktiga, i den mån ni stötte på dem?

Min svärfar skytte sig så ypperligt som malaj att han gick direkt till förådstjänst till pensionen.
När han dör kanske vi kommer att öppna ett privat överskotts bolag.

Det var lite skytte på skjutbanan, enklare stridsutbildning Inte mer avancerat än stridspar.
Vi hade AK5. Fick utblidning på PSkott och handgranat, inget mer.

Vi gjorde alla skyddsvaktsutbildning, gick högvakt på Drottningholm 2 gånger. Båda gångerna tillsammans med KB elever.
De tyckte vi var otroligt lökiga och bekväma.
Jag vill påstå att vi var smarta och driftiga. Vi hade med oss borrmaskiner med pollertrissa för att polera kängorna.
Vi var klara på 10 minuter och satt och tittade på tv medans de andra gnuggade.
Efter 1 timme kom de och frågade om de fick låna borrmaskinerna.

Hade inte så mycket att göra med andra värnpliktiga.
Men de som bråkade med oss fick inte nya kläder vid tvättbytet på fredagar.

Jag gillar inte när folk som inte vad där och inte vet kalla folk för saker.

För det första så var ju alla som inte var helt tappade tvingande göra Lumpen i princip. Ja det fanns sätt att slippa men vi behöver inte gå in på det den här gången.

Men alla vara alltså tvungna att lägga 7- 11 månader på detta under en tid i livet där det händer så mycket. Man håller precis på att flytta hemifrån, livet med flickvänner och allt det där. Det är ju inte alls som vid trettio när man fattat att livet mer består av att kliva upp och gå till ett jobb på repeat.

Sen hade vi så klart kalla kriget med att vad det innebär av att ha en stor jävla idiotisk nation som ville alla illa. Vi hade en del insider som gjorde att alla fattade att lumpen var ett nödvändigt ont så vi gjorde det.

vi hade alla möjliga där vi rykte in, en del som knappt lämnat kjolen på morsan satt och bölade och tyckte det var hemskt. Alla som bölade var småfeta och rent utsagt allmänt knepiga. Glömmer aldrig hur jag sa till en att vi kan väl gå och fika och snacka. Det killen satt alltså på sängen och bara grät. han blev i stället arg och skrek att jag kunde dra åt helvete.

Det var lite annat folk som ställde till det, Stal av lumparpolarna och alla kläder vi hade och all utrustning var ju till låns. Vi fick någon sjukt låg lön på några hundra per månad som man drog av när något kom bort.

Två skickade man hem för dom sniffade lim och annat. Stämningen var lite av ni vet dom där stökiga killarna som alltid ställde till med något. En del svinerier... man spottade inne i tältet och höll på och äcklade sig.

Det var även en del fylla på kompaniet. Jag själv blev hotad av en kille med basebollträ en gång, och kan vittna om att den där ökända kamratskapen sällan var på topp. Tro mig jag hadde hellre övat på hur man gör ett eldöverfall och far bakom fiendens linjer eller krigar i ett förband. +Bättre kamratskap. En del patrask där gjorde det tråkigare och svårare att härda ut kan jag tala om. En del kriminellt avskum fanns det där. Haha jag var tilt o med på en killes rättegång, lite stölder han sysslat med.

Sen var det väl några mer vanliga killar mest folk lokalt som kunde trakten. många totalt ointresserade av sport.

En kille kom från stridvagnspluton men hans rygg klarade inte av det, Två från jägarförband.

Jag själv var ju otroligt dum egentligen förnär jag mönstrade kunde jag valt riktare i boden (Den som riktar haubits), kunde också valt att vara hundförare på flyget Vilket var en sjukt bra utbildning man kunde haft nytta av civilt).

Jag hadde hört en del dumt om boden så vist kanske ett smart drag i alla fall att hoppa den biten.

Närå jag ratade det för att jag ville ha nära hem, bussen stannade utanför portarna, som jag egentligen ångrar. jag ångrar mig djupt i dag. Skulle valt hundförare om jag fått välja om.

Men jag har ändå tur för vi fick i alla fall vad jag förstått en bra grundutbildning där man lärt sig det mesta en soldat ska kunna.
Sjukvård och tillräckligt med nätter i tält året runt.

Ak4, GRG övades med 9millimeter+ pansarskott. i alla fall övade hur man gör, KSB 58. Sätta upp larmmina, Sätta upp truppmina. Skjuta lyspistol, Mycket av det hade jag glömt men börjat minnas en del, Vi hade sjukt många dagar på skjutfält med Ak4 så den hanterade vi riktigt bra. Tror nog jag legat minst sex veckor på skjutfält.

Men annars vi åkte vist vita blixten en del
Vi lärde oss mest att förvara punkt typ och vi hette ju bevaknigpluton och jag antar att vi var nog något bättre utbildade än att man ska kunna kalla oss "malaj" egentligen. tro mig vi gjorde vårt jävla skitår som alla andra och det tycker inte jag man ska kalla någon för nedsättande ord för.

Just ja vi hade som sagt mycket sjukvård och jag har läst en bok nyss som heter sjukvårdsman och vi kunde fan i stort att ur den boken. Så ingen kan påstå att vi var direkt dåliga.

Sen har vi en vakt B så klart.

i stort vakta och bevaka ett objekt (lärt oss lite knep runt det).
och förutom det i stort hur man klara sig i fält i mekaniserat förband( Alltså banvagnar och volvovalp) året runt. Vi sov nog en sex veckor i tält mest vinter.

Vi fick även spränga lite med dynamex kom jag ihåg nu. Och mer dyker väl kanske upp ur minnet.

Sen förutom det ett par månader med att dela ut hemlig pist på milostab så jag gick runt i permissionsuniforman bland generalerna. Något som var totalt jävla värdelöst och det där är något man ska ha civila till. Jag hatade att driva tiden där, Man lärde sig inget, kastade bara bort tid man kunde jobbat civilt. (Försökte missköta mig på den tjänsten för att få komma till ett annat ställe)

Det där får man aldrig någonsin ta tillbaka.




Vad jag har hört så var det någon gång i början på 19 hundratalet som man hade någon tjänst för totalt odugliga när det gäller hantering av vapen som man ändå var tvungna att sätta på något. Det var under tider när man bestämde att alla skulle kallas in. Och ska alla kallas i betyder det ju att man får in totalt odugliga, man sätter aldrig vapen händerna på en kille som inte klarar av att hantera det.

Malaj var ju ej beväpnade handräckningsmän, som fick sitta och skala potatis hela dagarna.

Det tycker jag inte man ska kalla en kille som fått öva på alla möjliga olika vapen och grejer och skulle jag rycka in dag kan man nog sätta in mig i förband rätt fort om något händer men oss gubbar är det tvärtystnad om. varför då?