Sämsta utav nintendos konsoler?

Personen tänker nog inte på de exklusiva spelen förmodar jag utan på andra spel.

Gamecube hade annorlunda spel.

Är du fullständigt från vettet?

Goldeneye till N64 är väl urfadern till de FPS spel vi ser idag?

Att på en "tjock-TV" uppdelad på fyra rutor kunna lira fyra mot fyra live var tamigfan framtid då i slutet av 90-talet

Förövrigt så klarade jag Facility på 1:27

Håller helt med om Golden Eye till N64.
Och Mario var helt klart oxå jäkligt bra.

Men spelen kostade knark. Minns än idag att jag pröjsade typ 899kr för Turok - Dinosaur Hunter.
Och det efter att ha kunnat spelat brända dvd-skivor till PlayStation.


Kontrollen var väl helt okej.
Däremot fick tummens ”tryckplatta” stryk efter ett par timmars spelande. Knappen i mitten av konsolen var ju räfflad. Aj!

Haha ja det har du fan rätt i. Spelen kostade fan svinmycket. Vi snackar en femhundring för ett 8-bit spel i mitten av 90-talet

Tro på fan att piratkopiering ökade lavinartat då

Spelen var dyra fram till PS1/PS2-tiden när CD/DVD-skivor gjorde att priserna kunde gå ner. Nu tycker jag att spelen börjar gå tillbaka till vad Nintendo-kassetterna kostade.

OT: Virtual Boy. Annars var väl N64 en rejäl nedgång från SNES sett till försäljning, och den hade inte en Metroid-titel.

N64 utan tvekan.

Nu var det länge sedan jag körde ett Nintendo-spel, men den sämsta konsolen borde väl ständigt vara "den senaste" - det går väl inte att köra gamla konsolers spel på den?

switch för ingen metroid prime

Kan nog inte påstå att jag hatar eller avskyr någon av deras konsoler. På papperet måste det nog vara Virtual Boy av uppenbara skäl, men jag har ingen personlig erfarenhet av den så här kommer istället de sämsta jag själv haft att göra med.

Wii U. Undermålig prestanda jämfört med konkurrenterna med tanke på att den släpptes i slutet av PS3/360 eran. Gamepaden med skärmen hade rätt taskig batteritid och inte var den 100% portabel heller. Löjligt litet lagringsutrymme oavsett modell. Svagt tredjepartsstöd kom som brev på posten.

Game Boy Advance. Inte att förväxla med GBA SP, denna äldre modellen var inte hopfällbar och saknade bakgrundsbelysning vilket gjorde den helt beroende av bra extern ljuskälla i rätt vinkel, som en sänglampa. Om jag ändå måste sitta under en lampa och det är omöjligt att spela i baksätet på en bil som färdas i mörker så är enhetens bärbarhet ganska värdelös.

Nintendo 64. Kontrollen var konstig och joysticken slets ut snabbt, därav alla slappa joysticks man mötte i butikernas demoställ. Kontrollen hade 3 skaft, så att säga. Många utvecklare visste uppenbarligen inte hur de skulle mappa kontrollens knappar heller, så ibland kunde det komma spel där man ibland var tvungen att komma åt styrkorset och Z-knappen samtidigt, och det var kontrollen inte designad för. Svagheterna med kassetter som lagringsmedia blev väldigt uppenbara då de samtida konkurrenterna anammat CD-formatet. N64-spelen kunde aldrig nå samma kvalitet på soundtrack och ljudeffekter som på grund av det begränsade utrymmet var grymt komprimerade. Dessutom var spelen ofta påtagligt dyrare än PlayStation-spel, 699 kontra 499.

Den enda direkt dåliga är NES-Mini
Jämfört med originalet så var minimodellen skräp.

Visst, det är urfadern. Och det var väldigt häftigt när det begav sig. Men det är inte ett spel som har åldrats väl. Överlag tycker jag N64 verkligen stinker av "2D är uråldrigt, nu måste vi ha 3D till vilket pris som helst"

Då tycker jag att SNES har överlevt väldigt mycket bättre. Många spel där som fortfarande är jättekul. Egentligen hade jag helst sett att efterföljaren till SNES också var fokuserad på 2D.