Min pappa är "unik"

Läste du inlägget jag svarade på? Snarare du som slåss mot hjärnspöken. Öppna inte käften emot det jag säger om det är mig du egentligen håller med.

Du vill inte att folk som håller med dig "öppnar käften"? Naturligtvis håller jag inte med dig om någonting. Bara tanken är absurd. Jag har inget gemensamt med lägre varelser. Sluta slösa syre.

Anser man samma sak går man inte in och klipper emellan för att istället säga emot.

Och du. Borsta tänderna.

Den som lärde dig munhuggas har lurat dig.

Jag är en 35-årig man från Särö. Jag har en svår relation med min pappa. Vi bröt kontakten förra sommaren, och jag vill hitta ett sätt att ta kontakt. För att ni ska förstå vår relation tänker jag beskriva lite kort. Min pappa Johan har alltid varit missnöjd med sina beslut i livet och har stor ångest över en relation han hade under sin gymnasietid. Han säger att 1993 var hans liv på sin topp tack vare alla discos och ravefester han deltog i. Han menar att han känner sig begränsad av vår familj och vill uppleva barndomen ännu en gång. Han pratade ofta om ett diagram han hittade på Facebook som beskriver två linjer: en röd och en blå. Den röda linjen skulle representera människor som grundar sin lycka på upplevelser, medan den blå linjen skulle beskriva nördar som finner glädje i nördiga grejer. Han påstår att han bytte linje vid 40 års ålder. Skiftet märktes då han ofta kom hem med rollspelsdräkter och brädspel från någon samlare han hittade på Facebook. Dessutom köpte han en stor syntesizer som han ställde i mitt rum på grund av platsbrist. Det sista han sa till mig var att jag skulle undvika att vara normal och bli lika "pyslig" som han är. Just nu bor han i vår sommarstuga, och jag har ingen aning om hur vi ska återuppta kontakten.

Tack för eventuella svar!

Först och främst är ditt inlägg i stort oläsbart.
Inga radbrytningar och indelningar som gör texten någorlunda aptitlig. Det måste du verkligen jobba på och förbättra.

Till ämnet: var glad att du ens har en relation med din far.

Jag har ingen alls. Efter min far gifte om sig tappade han allt intresse för mig. Han hör inte ens av sig längre. Så har det varit i nästan 30 år.

Så min far är ”död” i mitt sinne.

Lite onödigt att skriva era riktiga namn i tråden?